söndag 2 mars 2014

Children of Men (2006)

Gravity (bioaktuell då jag skriver detta) är en dålig film främst på grund av så många vetenskapligt omöjliga premisser (inte bara osannolika) att hela storyn blir omöjlig för mig att njuta av. Intressant nog är samma regissörs, mexikanske Alfonso Cuarons, föregående film The Children of Men, en av de bästa Science Fiction-filmerna jag någonsin sett. Science Fiction är i och för sig egentligen fel etikett – framtidsdystopi skulle vara riktigare. Kort: I filmens år 2027 har mänskligheten redan i 18 år saknat förmågan att producera barn, och världen har politiskt och socialt barkat helt åt helvete. En "everyman" (Clive Owen) kastas plötsligt in i händelser där han skall se till att en överraskningsvis gravid kvinna med sitt barn skall levereras till ”den goda sidan”.

Filmens största förtjänster: en realistisk framtidsvision (utan glittriga skyskrapor eller flygande bilar), samt genuint spännande scener (det är mycket sällan min puls ökar nuförtiden då jag ser på film). De långa single-shot action-scenerna vann mycket beröm i tiderna, senare kom det fram att de långa tagningarna bestod av flera tagningar som digitalt klippts ihop. Nåja, effektiva är de ändå. Den på sina ställen religiösa ikonografin, budskapet om Hopp (som vissa ser), och övrig symbolism behöver man egentligen inte kommentera så mycket - den ser det, som vill se det. Konstateras bara, att sedan filmen hade premiär år 2006, så har utvecklingen onekligen gått i en ritning som gör att filmens bildvärld känns allt angelägnare.

Clive Owen hör inte till mina favoriter vanligtvis, här har man dok inte placerat honom i en (som jag alltid tycker) obekväm hjälteroll, och då funkar det betydligt bättre. Michael Caine gör åter en roll som Michael Caine, men det fungerar, och även den övriga rollbesättningen är trovärdig och bra.
--
DVD: skaplig bild, inga extras.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar