tag:blogger.com,1999:blog-43654289313952840892024-03-05T11:31:59.264+02:00Lefvande bilder!Science Fiction-filmer - FilmteknikUnknownnoreply@blogger.comBlogger22125tag:blogger.com,1999:blog-4365428931395284089.post-15490696574833428692015-06-06T21:03:00.002+03:002019-11-15T09:04:17.155+02:00Interstellar och 2001 - likadana klassiker?<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/thumb/b/bc/Interstellar_film_poster.jpg/220px-Interstellar_film_poster.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/thumb/b/bc/Interstellar_film_poster.jpg/220px-Interstellar_film_poster.jpg" height="320" width="204" /></a></div>
<span style="color: red;">VARNING! Vissa kommentarer nedan kan tolkas som spoilers. Se helst båda filmerna innan läsning.</span><br />
<br />
Köpte nyligen <i>Interstellar</i> (2014) på Blu-ray, och kunde glatt konstatera att Science Fiction inte är en utdöd filmgenre. Det var mycket uppfriskande att se en SciFi-film där man strävat till att <u>Science</u>-delen är så bra och trovärdig som möjligt – en aspekt som med åren börjat bli allt viktigare för mig. Glädjande också att märka att filmen tydligen blev en biografsuccé – att publiken även vill se annat än superhjältar, mekaniska monster, explosioner och ändlösa, avtrubbande digitala effek<i>ter</i>. Publiken tycks alltså även idag tilltalas av lite djupare filosofiska funderingar kring mänsklighetens framtid och existens (och dessutom i lite långsammare tempo). Hatten av alltså till regissören Christopher Nolan och hans producent/fru Emma Thomas för att de satsat på renodlad, tankeväckande Scifi.<br />
<br />
<br />
Många har förstås genast placerat <i>Interstellar </i>i klass<i> </i>med Stanley Kubricks mästerverk <i>2001</i> (1969), och det stämmer att man bra kan jämföra de två filmerna – även Nolan nämner <i>2001</i>, tillsammans med <i>Blade Runner</i> (1982) och <i>Contact </i>(1997) – som faktist i hög grad är inne på samma tema som <i>Interstellar – </i>som sina största inspirationskällor. Jag tycker ändå det är orättvist mot både <i>Interstellar</i> och <i>2001</i> att placera dem på samma piedestal – det finns ändå många skillnader, trots att båda kan sägas befatta sig med liknande teman och handlar om en resa långt ut i rymden, mot något okänt.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/zSWdZVtXT7E/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/zSWdZVtXT7E?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
En sak har filmerna definitivt gemensamt: en strävan till vetenskaplig noggrannhet. Det som vi ser på duken skall inte vara omöjligt, även om det i vissa fall kan anses osannolikt eller på gränsen till otroligt. En bra kontrast till detta är storsuccén <i>Gravity</i>, som ur vetenskaplig synvinkel var rena smörjan. Detta till trots hittar den noggranna tittaren förstås ”förbrytelser” mot noggrannheten, både i <i>Interstellar</i> och i <i>2001</i>. Och som vanligt rör det sig främst om att protagonisterna agerar ologiskt, vilket speciellt gör sig gällande efter flera genomtittningar. Men varje filmskapare måste förstås även ha lite ”poetic licence” - annars kan man knappast skapa en njutbar film. Det är ju ändå inte dokumentär man sysslar med inom Science Fiction.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilPxjmh9uIIaCsZJC1zzc5qVx87CerDXUyJDACgJyDYjUZCZhPmUOYswY_995lC9uhLSM1ewIYSpmkFr6P09skBIuZMloB6aiLnCbY8nodM9F2MF8aW8nGJDNt8UHTWHOGDJhwK3ata3E/s1600/2001_A_Space_Odyssey_%25281968%2529.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="390" data-original-width="261" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEilPxjmh9uIIaCsZJC1zzc5qVx87CerDXUyJDACgJyDYjUZCZhPmUOYswY_995lC9uhLSM1ewIYSpmkFr6P09skBIuZMloB6aiLnCbY8nodM9F2MF8aW8nGJDNt8UHTWHOGDJhwK3ata3E/s320/2001_A_Space_Odyssey_%25281968%2529.png" width="214" /></a>Egentligen är det bara på punkten vetenskaplig noggrannhet man kan säga att de två filmerna ”liknar” varandra. Kubricks 2001 är för sin del förstås en fullfjädrad ”Kubrick”, med allt vad det hämtar med sig, som till perfektion gjorda bildkompositioner och långa, helt tysta tagningar och avsnitt. I tillägg har<i>2001 </i>förstås idag status av en mycket intressant ”omvänd” tidsmaskin i den bemärkelsen att filmen för oss visar hur man år 1969 tänkte sig att år 2001 – den dåtida framtiden – skulle te sig. Mycket fick Kubrick och hans vetenskaplige konsult och manusförfattare Arthur C. Clarke alldeles rätt (bl.a. ser man ett par Ipad-liknande plattor i filmen). Det enda stora misstaget de gjorde (vilket även Clarke erkände på 80-talet) var att de inte räknade med den tilltagande miniatyriseringen. Det som Clarke och Kubrick föreställde sig att en gigantisk, ensam dator skall ta hand om, sköts idag av flere, mycket mindre datorer.<br />
<br />
Å andra sidan tycker jag <i>2001 </i>inte alls känns speciellt daterad på grund av att den ensamma datorn HAL spelar en så stor roll (eller tar så stor fysisk plats). HAL med sin artificiella intelligens är ju fortfarande totalt överlägsen dagens försök på det området. Och även gällande bemannade rymdfärder har vi ju tagit ett stort steg <u>bakåt</u> sedan 2001 gjordes – så än finns det alltså massvis intressanta och träffande framtidselement i <i>2001</i>. Har du inte sett den, rusa ut och köp den, och se den på en stor skärm och med tillräckligt bra ljudanläggning.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/XHjIqQBsPjk/0.jpg" frameborder="0" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/XHjIqQBsPjk?feature=player_embedded" width="320"></iframe></div>
<br />
Sen är ju <i>2001 </i>en mycket mer <i>mystisk </i>film än Interstellar. Där <i>Interstellar </i>på amerikanskt vis känner sig tvungen att erbjuda en ”förklaring” i slutet, lämnar <i>2001</i> oss helt i sticket. Slutscenernas montage i <i>2001</i> blir mycket otillfredsställande för en ”vanlig” publik (ifall de ens orkar fram till slutet), vana som de är vid till exempel actionfyllda Star Wars eller Star Trek. I slutet på <i>2001</i> kan vi egentligen långt själva bestämma vad som ”sker” inför våra ögon.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/4/4a/2010-poster01.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/4/4a/2010-poster01.jpg" height="200" width="133" /></a></div>
Intressant nog ligger uppföljaren <i>2010</i> (regisserad av Peter Hyams) från år 1984 (även den baserad på Arthur C. Clarkes bok) betydligt närmare <i>Interstellar</i> i narrativ stil. Vi får en slags förklaring – även om Monoliten, dess ursprung och dess sätt att verka och påverka förblir ett mysterium. (Intressant även hur <i>2010</i>, som en längre tid kändes<span id="goog_326563602"></span><a href="https://draft.blogger.com/"></a><span id="goog_326563603"></span> lite <i>passé</i> med sitt kalla kriget-bakgrundstema, i skrivande stund åter känns aktuell då USA och Ryssland igen står ställda mot varandra.)<br />
<br />
Då jag hörde att <i>Interstellar</i> var regisserad av samma Christopher Nolan som gjort den senaste Batman-trilogin blev jag orolig. De filmerna har jag nämligen mycket svårt att se utan att vrida mig pinsamt (eller skratta) åt de uppenbara och töntiga emotionella klichéerna, det kvasifilosofiska bullshit-snacket, allt ”djup”, och allt ”mörker”. Eller bara Batmans hesa, förställda röst. De filmerna var som filosofiska projekt fullständigt värdelösa (liksom <u>alla</u> superhjältefilmer, vilket jag skall återkomma till en dag), men tydligen hade jag glömt Nolans<i> Memento</i> (2000), som ju visar att Nolan kan skapa briljanta saker. Och glädjande nog går <i>Interstellar </i>helt fri från kvasifilosofiskt struntprat, och håller på det sättet benen på Jorden genom hela filmen. Visst finns det ett starkt stänk av sentimentalism som Nolan inte kan låta bli att föra in även i <i>Interstellar</i>, men åtminstone blir det åtminstone inte <i>sirap</i> – fast vi ibland är snuddande nära Robert Zemeckis (<i>Contact</i>) tårögda stilgrepp. Och det går ju inte ens att undvika i <i>Interstellar</i>, där familj/farväl/svek/återseende egentligen är ett av filmens huvudtema. Noteras bör dock – som ännu en avgörande skillnad mellan <i>Interstellar</i> och <i>2001</i> – att Kubricks film är TOTALT fri från denna sorts spelande på våra själssträngar. Inga ”tear-jerkers” där inte.<br />
<br />
Tekniskt är Nolan en traditionalist, och valde att spela in Interstellar på 35 mm film i anamorfiskt format (Cinemascope), och vissa scener på IMAX 70 mm film. (För min artikel om traditionell film vs. dagens digitala film, <a href="http://lefvandebilder.blogspot.fi/2013/02/biograferna-blir-digitala-sen.html">klicka här</a>). Nolan valde också att göra så få digitala effekter som möjligt, och i stället utnyttja modeller och mekaniska effekter. Skådespelarna agerade även sällan framför en anonym <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Chroma_key">green screen</a>, utan de episka bakgrunderna projicerades digitalt bakom skådespelarna – lite som Kubrick då han använde <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Front_projection_effect">front projection</a> under inspelningen av <i>2001 </i>år 1969. Det blev även smärre uppror i distributionskedjan då Nolan även insisterade på att premiärvisa filmen traditionellt med en ”limited release first-run” på traditionell film – och biograferna som redan installerat heldigitala projektorer fick gräva fram de gamla mekaniska projektorerna ännu en gång.<br />
<br />
Men Nolans idé är inte alls dum. De tekniska valen placerar genast <i>Interstellar</i> i samma "gäng" som <i>2001 </i>och <i>Blade Runner</i>. Och det är inte bara så enkelspårigt som att säga att de filmerna hänger ihop visuellt – det är också nämligen så att skådespelare agerar annorlunda då de har en omgivning att spela emot. Det kan ibland vara en subtil skillnad, men alla som sett George Lucas Star Wars-prequelfilmer vet hur styvt och stelt det kan bli i green screen-kulisserna, låt vara att de filmernas erbarmliga manus och dialog minnsann också bidrog till träigheten och longören.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/thumb/7/75/Contact_ver2.jpg/220px-Contact_ver2.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/thumb/7/75/Contact_ver2.jpg/220px-Contact_ver2.jpg" height="200" width="134" /></a></div>
Skådespeleriet i <i>Interstellar </i>är för övrigt solitt hela vägen igenom, och jag hör dessutom till dem som alltid gillat Matthew McConaughey (huvudroll även i <i>Contact</i>). Även resten av gardet med Anne Hathaway, Jessica Chastain, Michael Caine, Matt Damon och John Lithgow (som förekom även i <i>2010</i>) gör bra ifrån sig. Händelserna är ibland ganska hisnande, men människorna i <i>Interstellar </i>känns hela tiden som om de var gjorda av kött och blod.<br />
<br />
Musiken spelar en enorm roll för den stämning en film skapar, och även här skiljer sig <i>Interstellar </i>och <i>2001 </i>ordentligt. Interstellars musik är komponerad av Hans Zimmer, och är intressant nog mycket mäktig utan att bli pompös, och dessutom med några mycket vackra lugnare teman. Det ger en koherent fond till händelserna, medan Kubrick fyllde sin film med existerande tonsatt musik. Inledningen med Richard Strauss musikversion av Also Sprach Zaratustra blev en ikon, man kunde se rymdskepp "dansa" till Johann Strauss d.y:s An der schönen blauen Donau, och slutscenerna ackompanjerades av Györgi Ligetis atonala kompositioner. Sillsallad? Märkligt nog inte, Kubricks val "sitter" riktigt bra, och förtar inget av stämningen, inte ens om musiken för tittaren är bekant från förr.<br />
<br />
Når <i>Interstellar </i>alltså lika högt som <i>2001</i>? Som sagt är det inte riktigt ärligt att försöka jämföra filmerna på det sättet. Kanske man hellre borde säga att även <i>Interstellar </i>har alla förutsättningar att bli en riktig klassiker. Jag tycker det är intressant att alla mina drömmar natten efter att jag såg filmen hade – om inte samma tema – så åtminstone samma <i>stämning </i>som i <i>Interstellar</i>. Det är minnsann inte alla filmer som påverkar mig på det sättet.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4365428931395284089.post-70340729769192627442014-12-07T00:43:00.000+02:002014-12-07T11:25:47.152+02:00Tekniken har åter gått framåt: nu gäller Ultra HD och 3DJag köpte en ny LG-skärm, och av en slump för exakt samma summa som min förra HD-Ready 42-tums plasma från år 2006. Men visst har utvecklingen gått framåt. Nu blev det en 3D Ultra HD-panel på 55 tum.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpbDz8cr3QQrHWUo2gQfDQNcB_RQchFBDdVMjTUCct1jRqTT8ubN6RpQjSkBbfCvMKASAbRGbYEF9bNxzEGQw0T-vQDMH6NvxvbjSaGwNTEbfjA7brO8Qz1Ng2HaG0Uv49_-Vzdgn4x1Q/s1600/iu.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpbDz8cr3QQrHWUo2gQfDQNcB_RQchFBDdVMjTUCct1jRqTT8ubN6RpQjSkBbfCvMKASAbRGbYEF9bNxzEGQw0T-vQDMH6NvxvbjSaGwNTEbfjA7brO8Qz1Ng2HaG0Uv49_-Vzdgn4x1Q/s1600/iu.jpg" height="264" width="320" /></a></div>
Första intrycket: en flexibel och bra skärm, 3 HDMI-ingångar, en komponentingång (hurra: min gamla regionfria DVD-spelare kan kopplas) samt tuners för alla moderna HDTV-sändningar: DVB-T2 både från luften och kabel, samt en satellit-tuner.<br />
<br />
Prestanda är imponerande: Trots att experter säger att en UHD-panel, med 4 gånger bättre resolution än normal HD, egentligen är onödig på normala tittavstånd med allting som är mindre än 80 tum, är den subjektivt upplevda bilden slående bra. Speciellt efter att man gjort en lätt kalibrering och stängt av alla ”förbättrare” som till exempel <i>tru-motion</i>. <i>Tru-motion</i> interpolerar nya frames mellan programkällans 25, 24 eller 30 bilder i sekunden, för en overkligt ”realistisk” bild, där till exempel spelfilms temporalitet liknar den man är van vid när det gäller video. Det är en mycket märklig upplevelse att se på Gone With the Wind och uppleva den som en ”live tv-sändning”. Lite svårförklarat, och gäller förstås i dagsläget kanske bara oss purister.<br />
<br />
Tv:ns elektronik är mycket bra, även DVD-resolution eller SD-TV på ynka 720×576 skalas upp till 3840×2160 förbluffande bra; man får lust att inte bara titta igenom sin Blu-ray-samling, utan även utvalda DVD-filmer. Och Blu-ray, tv eller nätsändningar på 1920x1080 ser helt enkelt fantastiska ut.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUePxMVyuu2Bq3a6pSXzcuFR81ponmP4HMKzpWZLT8ZF72tjUeoUMsiwMr5eap8d6B1xLGgOJvR3fkFwBg91oajbnYNbc6w-NhJXTjEpF4Hcko1iBcq83uBvE2UmG7eET82sMANnjup6U/s1600/uhd.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUePxMVyuu2Bq3a6pSXzcuFR81ponmP4HMKzpWZLT8ZF72tjUeoUMsiwMr5eap8d6B1xLGgOJvR3fkFwBg91oajbnYNbc6w-NhJXTjEpF4Hcko1iBcq83uBvE2UmG7eET82sMANnjup6U/s1600/uhd.jpg" height="207" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
Jag hade inte väntat mig att bli så entusiastisk över <a href="http://lefvandebilder.blogspot.fi/2013/02/3d-vag-nummer-tre.html">3D</a> – hade bara gamla goda <i>Creature of The Black Lagoon</i> (1954 - från den allra första 3D-boomen) i samlingen, men det blev verkligen förvånansvärt roligt att se en stereoskopisk film. Min gamla Playstation 3 fick plötsligt ny användning som 3D-spelare, och det visade sig att även rätt många Playstationspel hade 3D-möjlighet. Bara en gimmick? Kanske ändå lite mer än det, speciellt då 3D:n verkligen funkade, utan störande fel. LG:s 3D-system, med lätta (och förmånliga) polaroidglasögon (till skillnad från andra tillverkares "blink"-lcd:er) är vilsamt, och tröttar inte ut ögonen. Ganska fort åkte jag ut för att köpa en annan 3D-film. Jag ville dock i testsyfte inte bränna 30 euro på en ny Blu-ray, men hittade sedan den härliga Schwarzenegger-rullen Predator från 1987 i omgjord 3D för 16 euro, som jag länge saknat i min filmsamling. Även den förvånansvärt effektiv i 3D, även som konvertering från ursprunget i 2D. (I förpackningen ingår även originalversionen i en visserligen rätt illa omtyckt HD-transfer till MPEG2).<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuu35L3Bi-mJ4YlhxO6nr_OCQGr3aW3YvMI2buG7OhkabhYIPlFaDuqpz48posn7K7QroskTVVYGnK7QNPJzYQM5TlfrS2KcKsd0BJ30qy-s9BTQdu2HQI0FkeAS4znsaDMsmQl74uDmQ/s1600/predator3d.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuu35L3Bi-mJ4YlhxO6nr_OCQGr3aW3YvMI2buG7OhkabhYIPlFaDuqpz48posn7K7QroskTVVYGnK7QNPJzYQM5TlfrS2KcKsd0BJ30qy-s9BTQdu2HQI0FkeAS4znsaDMsmQl74uDmQ/s1600/predator3d.jpg" height="320" width="255" /></a></div>
<br />
Lustigt nog vill man gärna knäppa på tv:ns specialtricks som <i>tru-motion</i> då man ser 3D – det förhöjer på något ytterligare sätt den ”realism” som 3D erbjuder. En stor fördel med en Ultra HD-skärm är att 3D-filmer kan visas i Full HD. Där vanliga Full HD-skärmar är tvungna att halvera den vertikala resolutionen för att visa två helbilder samtidigt (åtminstone i system som LG:s polaroidiserande 3D-system), kan en UHD-panel visa båda delbilderna i full resolution – alltså den HD-resolution som tillsvidare är standard på blu-ray.<br />
<br />
Tv-skärmarnas ljud har förstås lidit av den utveckling som skett sedan år 2006. I en skärm med så tunna kanter som den nya LG:n finns helt enkelt inte plats för riktiga högtalare. Så tv:ns inbyggda ljud är både tunnt och burkigt. Lösningen blev att köpa ett par AudioPro Addon Five-aktivhögtalare, och koppla dem till hörlursuttaget. Nu ger de ett fylligt ljud vid normal vardagstittning, medan surround-systemet kopplas i vid behov. Lustigt nog kopplar LG:n bort alla ekvalisationsmöjligheter då man utnyttjar denna möjlighet, men en rak frekvenskurva ger i och för sig ett ofärgat och neutralt ljud med tilläggshögtalarna.<br />
<br />
Jag har valt att inte utnyttja de inbyggda apparna för till exempel Netflix eller Youtube. När man utforskar de här möjligheterna (och andra kanaler som LG erbjuder) blir man lite skrämd av alla de ”Privacy Policies” och ”User Agreements” man borde godkänna: bland annat börjar LG då samla in och lagra information på exakt vad man sett på och hur länge, och detta dessutom i kombination med tv:ns nätadress och ens personliga inloggningsuppgifter. Tack, men nej tack! Netflix tar jag då hellre via min Apple TV. Visst, Netflix och Apple följer förstås med exakt vad jag tittar på, men i LG:ns fall är det hela så vagt formulerat, att det förblir oklart om tv:n (efter att man godkänt ”avtalet”) även följer med vad du ser på på till exempel ”normala”, markbundna sändningar. Angår inte er, säger jag.<br />
<br />
Faktum är förstås sedan att någon Ultra HD-programkälla tillsvidare inte finns, förutom några snuttar på Youtube och något som tydligen är på väg från Netflix. Så hittills har det inte gått att ens experimentera när det gäller panelens riktiga resolution. Frågan är också hur UHD-material skall fås in på skärmen. Alla mina apparater ger som mest ut 1080p, så då skulle det väl då bli fråga om tv:ns inbyggda appar, med sina rätt så dubiösa villkor gällande den personliga integriteten.<br />
<br />
Likaså gäller att det för tillfället ännu inte finns någon slutlig UHD-standard, de tekniska specifikationerna för Ultra HD är fortfarande helt öppna. Film- och innehållsmakarna vill nu helst ta chansen att i den nya standarden öka både programkällornas dynamiska omfång och färgomfång.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbnIykvsx5tHdj5P95dNLDOuHK-UZ9SztQWHMhtNKimFJlujXhbGonVKFfVVcdpjLzkeZN1SrYdcsq0be479V3KABQaGfwAB07CVgAsAokfAWpk4whyphenhyphenln7bUUyVKjFgXuJGQ-DvXxBNh8/s1600/CIExy1931_Rec_2020_and_Rec_709.svg.png" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbnIykvsx5tHdj5P95dNLDOuHK-UZ9SztQWHMhtNKimFJlujXhbGonVKFfVVcdpjLzkeZN1SrYdcsq0be479V3KABQaGfwAB07CVgAsAokfAWpk4whyphenhyphenln7bUUyVKjFgXuJGQ-DvXxBNh8/s1600/CIExy1931_Rec_2020_and_Rec_709.svg.png" height="320" width="282" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">UltraHD:s föreslagna färgomfång (yttre triangeln) <br />
jämfört med HD:s färgomfång (inre triangeln).<br />
En betydande förbättring. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
Båda är i HD-specifiaktionen (från 1990) faktiskt förvånansvärt begränsade, och nära de gamla analoga tv-specifikationerna från 40 och 50-talet, medan till exempel digitalbio gått långt vidare. Så man får hoppas att den nya skärmen kan uppdateras när standarden är på plats. och att det börjar finnas programkällor som kan leverera material i de nya formaten. Blu-ray-konsortiet lär ha något i görningen, vilket jag gillar. <a href="http://lefvandebilder.blogspot.fi/2013/02/slutet-for-fysisk-media.html">Jag litar nämligen inte på nätdistribution</a>.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4365428931395284089.post-62163652797718916222014-03-02T23:31:00.001+02:002014-03-03T12:17:08.029+02:00Children of Men (2006)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/f/fc/Children_of_men_ver4.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/f/fc/Children_of_men_ver4.jpg" height="150" width="200" /></a></div>
<i>Gravity</i> (bioaktuell då jag skriver detta) är en dålig film främst på grund av så många vetenskapligt omöjliga premisser (inte bara osannolika) att hela storyn blir omöjlig för mig att njuta av. Intressant nog är samma regissörs, mexikanske <b>Alfonso Cuarons,</b> föregående film <i>The Children of Men</i>, en av de bästa Science Fiction-filmerna jag någonsin sett. Science Fiction är i och för sig egentligen fel etikett – framtidsdystopi skulle vara riktigare. Kort: I filmens år 2027 har mänskligheten redan i 18 år saknat förmågan att producera barn, och världen har politiskt och socialt barkat helt åt helvete. En "everyman" (<b>Clive Owen</b>) kastas plötsligt in i händelser där han skall se till att en överraskningsvis gravid kvinna med sitt barn skall levereras till ”den goda sidan”.<br />
<br />
Filmens största förtjänster: en realistisk framtidsvision (utan glittriga skyskrapor eller flygande bilar), samt genuint spännande scener (det är mycket sällan min puls ökar nuförtiden då jag ser på film). De långa single-shot action-scenerna vann mycket beröm i tiderna, senare kom det fram att de långa tagningarna bestod av flera tagningar som digitalt klippts ihop. Nåja, effektiva är de ändå. Den på sina ställen religiösa ikonografin, budskapet om Hopp (som vissa ser), och övrig symbolism behöver man egentligen inte kommentera så mycket - den ser det, som vill se det. Konstateras bara, att sedan filmen hade premiär år 2006, så har utvecklingen onekligen gått i en ritning som gör att filmens bildvärld känns allt angelägnare.<br />
<br />
Clive Owen hör inte till mina favoriter vanligtvis, här har man dok inte placerat honom i en (som jag alltid tycker) obekväm hjälteroll, och då funkar det betydligt bättre. <b>Michael Caine</b> gör åter en roll som Michael Caine, men det fungerar, och även den övriga rollbesättningen är trovärdig och bra.<br />
<div>
--</div>
<div>
DVD: skaplig bild, inga extras.</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4365428931395284089.post-77214794824093024102013-08-13T11:29:00.002+03:002018-07-18T01:52:36.121+03:00King Kong - tredje [fjärde] gången gillt?<i>(Uppdatering 2018: <b>Kong: Skull Island</b>)</i><br />
De flesta känner till den ikoniska historien om jättegorillan Kong Kong, som terroriserar en i dimmor höljd och för civilisationen okänd ö i Söderhavet, och som tillfångatas för att sedan rymma i New York och gå sitt öde till mötes på toppen av en skyskrapa. Om inte annars så är storyn bekant, eftersom den återberättats redan två gånger sedan <b>Merian C. Coopers</b> och <b>Ernest B. Schoedsacks</b> revolutionerande första film från år 1933 - först i <b>Dino de Laurentis</b> (producent) och <b>John Guilermins</b> (regissör) tappning 1976, och sedast i <b>Peter Jacksons</b> (bl.a. berömd från Sagan om ringen-trilogin) tribut år 2005. Både 1976 och 2005 uppstod också samma diskussion som alltid blir aktuell då en etablerad klassiker återfilmas; är det alls nödvändigt? (Intressant detalj: de direkta uppföljarna <i>The Son of Kong</i> (1933), och <i>King Kong Lives</i> (1986) har nästan helt fallit i glömska, och blev aldrig några kassasuccéer.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj54XtEj5NvZCAA8bv_NPqcUuBs4qUw4giVbM4GLXMa_mmWjnmX2xfxkOpelBnzoEbTqBVVSa2NwddT_Epn9B9Y5qoJRrg5cuR3SyV3FrFXUzLE58hD-vp8GINaR5uJIu4u-LEngcA6yJ8/s1600/295px-Kingkongposter.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj54XtEj5NvZCAA8bv_NPqcUuBs4qUw4giVbM4GLXMa_mmWjnmX2xfxkOpelBnzoEbTqBVVSa2NwddT_Epn9B9Y5qoJRrg5cuR3SyV3FrFXUzLE58hD-vp8GINaR5uJIu4u-LEngcA6yJ8/s320/295px-Kingkongposter.jpg" width="157" /></a></div>
Rent kommersiellt och även ur filmteknisk synvinkel kan man förstås hävda att en god story med så många år på nacken som <i>King Kong</i> (1933) med jämna mellanrum måste återfilmas för en ny publik. Ändå får man hoppas att även en nyare publik, uppvuxen med digitala effekter och flerkanalsljud, tar lite sig tid och bekantar sig med originalet – kanske i form av den fint restaurerade Blu-ray-versionen. King Kong var nämligen en riktigt banbrytande sensation i tiderna, och mycket av charmen finns kvar, även om effekterna inte så att säga är ”trovärdiga” längre.<br />
<br />
Producerad under den ekonomiska depressionens värsta år blev King Kong med sin eskapism en kassasuccé av enorma mått. Den tilltalade biopubliken av främst två orsaker: Storyn som i sin mest grundläggande aspekt handlar om människans förhållande till naturen (och kanske också om djuret i människan), samt förstås det tekniska förfarandet, som i tiderna var lika överraskade och häpnadsväckande som då <i>Jurassic Park</i> år 1993 bländade publiken med sina datorskapade dinosaurier. <b>Willis O'Brien</b> hette mannen som i King Kong perfekterade stop-motion-animationen, där dockor med rörliga leder steg för steg, ruta för ruta, animeras. O'Briens animationer kombinerades sedan på ett förbluffande lyckat sätt med en mekanisk arm i King Kong-storlek, en rörlig halv-torso i mindre storlek, och live-action-bilderna med levande skådespelare.<br />
<br />
Dagens tittare måste förstås koppla loss från det tekniska uförandet: filmtricken är för dagens publik uppenbara och grova – likaså är kameraarbetet och skådespelandet i dagens ögon fårstås lite styltigare än vad vi är vana vid. Men lyckas man komma över dessa trösklar är filmen precis lika underhållande som år 1933. Tempot stannar aldrig av – där t.ex. Peter Jacksons 2005-version på sina håll känns lite långrandig går King Kong från 1933 framåt med expressfart, då filmskaparna inte haft behov av att skapa en <i>episk</i> film, vilket Jackson tycks ha i alla de filmer han gjort sedan <i>Sagan om ringen</i>. Även <b>Max Steiners</b> filmmusik var i tiderna helt banbrytande. Enligt uppgift var tanken först att återanvända gamla musikstycken, men Max Steiner komponerade ett nytt originalverk, och använde bland de första kompositörerna olika ledmotiv för olika karaktärer i filmen. Ljudfilm var en ganska ny företeelse 1933, men alla ”moderna” ingredienser gällande ljudmixning fanns redan på plats för att skapa en njutbar ljudbild: dialog, ljudeffekter och musik.<br />
<br />
<hr />
<br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDFuwJGKsdtNYn9k4K-iKu7Loesv3wSMhO8muOhfe_zmokejS69lMmobayqZeIFtOqxXxLO7JuoHYrjbZlELduneQJr07sBNgu_CbJEcJjauo0yE6fXdW6kTgghemdPnKaASyXL5nFA80/s1600/King_kong_1976_movie_poster.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjDFuwJGKsdtNYn9k4K-iKu7Loesv3wSMhO8muOhfe_zmokejS69lMmobayqZeIFtOqxXxLO7JuoHYrjbZlELduneQJr07sBNgu_CbJEcJjauo0yE6fXdW6kTgghemdPnKaASyXL5nFA80/s320/King_kong_1976_movie_poster.jpg" width="215" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Originalpostern till King Kong (1976) <br />
visar en slutscen med en alltför stor King Kong, <br />
samt flygplan (i filmen förekommer bara helikoptrar).</td></tr>
</tbody></table>
Jag återsåg <i>King Kong</i> från 1976 nyligen, då jag kom över en gammal NTSC-DVD på en loppmarknad. Filmen har varit ganska svår att få tag på – enligt uppgift finns nu en Blu-ray-version tillgänglig, men jag har inte ännu sett till den. Filmen, baserad på originalmanuskriptet från 1933, och med <b>Jeff Bridges, Charles Grodin</b> och<b> Jessica Lange</b> i huvudrollerna, är inte alls så puckelryggig och otillfredsställande som jag mindes efter bekantskapen på biograf på 70-talet. (Att filmen är dålig antas nästan automatiskt även i kommentarer på nätet).<br />
<br />
I denna version är storyn uppdaterad till 1970-talet, och i stället för att ett filmbolag ligger bakom upptäcktsfärden till den okända ön, är det ett oljebolag som vill utvinna olja som är inititativtagare till resan (filmen gjordes strax efter oljekrisen på 70-talet). Hur en stor ö förblivit oupptäckt i satellitåldern väljer filmen att behändigt hoppa över, men oljeaspekten gör ändå att filmen får förnyad aktualitet idag, då man åter desperat söker nya oljefyndigheter i och med att de gamla sinar. I storyn ingår därmed också ett större, och intressant element av <i>corporate greed</i> än i versionen från 1933.<br />
<br />
Effekterna är uppdaterade – men den ambitiösa idén att bygga och använda en mekaniserad modell i riktig storlek av King Kong blev på hälft. Dockan byggdes visserligen till stor kostnad, men såg inte trovärdig ut och användes trots alla miljoner bara i några bakgrundsbilder. I stället har vi en ”<i>man in a suit</i>” som klampar omkring i modellbyggen, en mekansierad arm i riktig storlek, och ett mekaniserat King Kong-ansikte. Det hela fungerar i mitt tycke alldeles ok (och som en intressant detalj: mannen i King Kong-dräkten, <b>Rick Baker</b>, förekommer som en av piloterna i slutscenen av Peter Jacksons film från 2005).<br />
<br />
Redan då King Kong från 1976 börjar, känns något mycket bekant. Filmmusiken är nämligen skriven av <b>John Barry</b> (<i>Bond-filmerna</i>, <i>Out of Africa, Dances With Wolves</i> etc etc), och påminner mycket om hans musik till Bond-filmen <i>Moonraker</i> (1979) och <i>The Black Hole</i> (1979). Hans svepande och lätt melankoliska toner är kanske inte riktigt vad Max Steiner skulle ha gillat i action-scenerna, men t.ex. kärlekstemat är riktigt vackert, och som helhet sitter musiken riktigt bra – den för mig, som var med då, effektivt tillbaka till stämningarna i brytningsskedet mellan 1970- och 1980-talet.<br />
<br />
Filmen hörde i tiderna till en av de dyraste någonsin (precis som Peter Jacksons version 2005), men blev ingen kassakatastrof, vilket många tror idag. Den gick riktigt hyggligt och spelade in kostnaderna på några år. Jessica Lange som det kvinnliga intresset gör ett hyggligt jobb i sin debutfilm (inte enkelt att spela mot en mekanisk gorillaarm), och det konfliktfyllda utbytet mellan Jeff Bridges naturälskande idealist och den cyniske oljeutvinnaren i Charles Grodins roll är riktigt njutbar.<br />
<br />
<hr />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsDLVuy4xJHYC41hYFneox22b2ZUvwVMTa38jySoAqzVaqrsMmMDrWifQTV8IpjQalldyEt_JQwCvWRNYDO2ZtOef3gxsaDiaTtPegZ2NmzVWan0rWZwnjU16Cdvgl3JnfCNmRO7oUucU/s1600/Kingkong_bigfinal1.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsDLVuy4xJHYC41hYFneox22b2ZUvwVMTa38jySoAqzVaqrsMmMDrWifQTV8IpjQalldyEt_JQwCvWRNYDO2ZtOef3gxsaDiaTtPegZ2NmzVWan0rWZwnjU16Cdvgl3JnfCNmRO7oUucU/s320/Kingkong_bigfinal1.jpg" width="216" /></a></div>
Peter Jacksons version av <i>King Kong </i>från 2005 är ett mycket ambitiöst projekt, helt baserat på originalmanuset från 1933 (rolig detalj: en scen som spelas in av filmteamet återfinns i filmen från 1933). I bakgrundsmaterialet på Blu-ray-skivan får man veta att King Kong legat nära Peter Jacksons hjärta ända sedan han såg 1933-versionen som åttaåring. Slutresultatet är därmed ett slags tribut till hela King Kong-fenomenet, och Peter Jacksons ultimata version av storyn.<br />
<br />
Inte är ju filmen dålig, tvärtom riktigt underhållande, men jag skall lista några saker som stör mig ordentligt, och lyfter ut mig ur storyn:<br />
<ul>
<li>Filmen är onödigt lång. I början får vi visserligen en lite fylligare kontext och bakgrund med depressionstidens New York, men det är egentligen ganska överflödigt. <i>Get to the point</i>, ödsla inte min tid.</li>
<li>Med jämna mellanrum använder Jackson ”musikvideoeffekter”, t.ex. plötslig, ryckig slow motion, för att understryka chock och förundran. Det är onödigt, och borde ha skötts med dramatiska medel i stället.</li>
<li>Jackson går överstyr med den digitala King Kong, spelad med <i>motion-capture </i>av <b>Andrew Serkis</b>. Kampen med en Tyrannosaurus Rex (och många andra scener i filmen) liknar mera ett videospel. Accelerationerna är dessutom på tok för stora: <b>Naomi Watts</b> rollfigur, som i stridens hetta kastas av och an, hade varit död på några sekunder. Banalt och löjligt, och riktigt uttråkande efter några minuter.</li>
<li><b>Jack Black</b> är kanske inte det mest lyckade valet till rollen som girig filmproducent. Han förmedlar ganska lite av den kallt beräknande cynism som hans företrädare i rollen gör – han förmår mest att se elak och nedrig ut. Han har i olika recensioner jämförts med regissören och skådisen <b>Orson Welles</b>, men det är nog helt utspårat – Black är kort i rocken och kommer med sin pipiga röst inte ens nära Welles dominerande närvaro.</li>
<li><b>Adrien Brody</b> som romantiskt intresse för Naomi Watts känns heller inte riktigt trovärdig, med sin bortkommenhet och fumlighet (som lite oförklarligt övergår i superheroism).</li>
<li>King Kong blir alltför antropomorfisk (människolik) i slutet. Skridskoleken med Naomi Watts på isen i Central Park (under en helt oförklarlig paus i jakten på King Kong) är så löjlig så man måste titta bort.</li>
<li>Musiken är ok, men inte på samma nivå som i de tidigare filmerna, säkert beroende på att <b>Howard Shore</b> fick foten sju veckor innan premiären, och<b> James Newton Howard</b> kopplades in med en panikartad tidtabell. Speciellt action-scenerna ackompanjeras av rätt oinspirerad Hollywood-partitur. (detalj: i scenen där King Kong presenteras för betalande publik spelar orkestern Max Steiners originaltema från 1933)</li>
</ul>
Naomi Watts är kanske den största behållningen av hela filmen, i tillägg till den digitala Kong i lite lugnare scener. Hon lyckas förmedla sårbarhet och ömhet även i scener där inspelningsomgivningen till största delen måste ha utgjorts av blåa skärmar. Scenerna med infödingarna på ön är också bättre än i de föregående filmerna. Här är infödingarna minsann inga idealiserade och romantiserade Margaret Mead-figurer, det är blod och inälvor direkt – faran känns riktigt påtaglig i det första mötet. Film som bäst: man transporteras någon annanstans.<br />
<br />
<hr />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBLArxZrV69BCVHm2-ON-RVXdh_F86vtOPrFqHTHYJmm4SlsXjJTRoRZweJwi90EaHzU44ALljkAMzGGi3Uly4kFqkaw61nvibT0PoHHFr1IvJxET5-F_NPpgTDOeiDDFDs63kwHcP_TQ/s1600/Kong_Skull_Island_poster.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="326" data-original-width="220" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBLArxZrV69BCVHm2-ON-RVXdh_F86vtOPrFqHTHYJmm4SlsXjJTRoRZweJwi90EaHzU44ALljkAMzGGi3Uly4kFqkaw61nvibT0PoHHFr1IvJxET5-F_NPpgTDOeiDDFDs63kwHcP_TQ/s320/Kong_Skull_Island_poster.jpg" width="215" /></a></div>
<i>Kong: Skull Island</i> (2017), regi Jordan Vogt-Roberts, är inte en remake, utan en reboot, eller en re-invent. Ett ganska vettigt sätt att närma sig storyn än en gång, och vad jag verkligen inte väntat mig: en fungerande och på riktigt spännande film. Borta är Jacksons försök att gör den ultimata tributen till original-Kong från 1933 – nu gäller riktig eskapism, action och spänning. Trots att upplägget alltså inte troget försöker apa originalet, når filmen på sätt och vis längre än Jacksons tribut – filmen känns inte lika distanserad som Jacksons, och jag misstänker att den bättre fängslar dagens publik i stil med hur det lyckades år 1933, än vad övriga försök fått det till.<br />
Intressant är att handlingen är förlagd till tidigt 1970-tal; detta för att förklara varför ön där Kong huserar inte upptäckts tidigare. Detta påminner om upplägget för Laurentis Kong från 1976 som var förlagd i den tidens nutid.<br />
Själva Kong når inte samma huvudrollsstatus som i Jacksons version, vilket är positivt och ökar mystiken – till det yttre påminner Kong år 2017 dessutom på ett trevligt sätt mycket mer om förlagan från 1933 än Jackson monster, som mera påminner om en övervuxen gorilla.<br />
De digitala effekterna har förstås utvecklats enormt under de 13 år som gått sedan Jacksons film, vilket syns. Förutom ett par vatteneffekter var det kanske första gången jag inte stördes och rycktes ut ur handlingen av att de digitala effekterna såg syntetiska ut. Fina grejer.<br />
Skådespeleriet fungerar kompetent, och Samuel Jackson är förstås alltid Samuel Jackson. Roligt även att se John Goodman i en bra all, medan Brie Larson står för dagens kvinnoideal (vilket även passar perfekt in i 1970-talsaspekten): feminin men kick-ass. Tom Hiddleston spelar äventyraren, anti-hjälten, men ännu får vi vänta på en ny Harrison Ford – det blir tyvärr lite träigt och okarismatiskt trots ett gott försök.<br />
Regissören Jordan Vogt-Roberts har på grund av sin ungdom knappast upplevt 1970-talet, men han skapar trots det en någorlunda trovärdig tidsbild, trots att persongalleriet spelar ”modernt” och med ord som känns som dagens jargong. Viktigt är dock att denna "mischmasch" inte alls stör eskapismen. Tydligt är ändå att han för det mesta refererar filmer han sett; han väljer att referera inte bara 1930-talets Kong-original, utan även bland annat Vietnam-ikonografi som <i>Apocalypse Now </i>(1979). <i>Kong: Skull Island</i> är därtill långt inspelad i Vietnam.<br />
Sammanfattat: en värdig och sevärd reboot, tänkt att vara nummer 2 i produktionsbolaget Legendarys och Warners <i>Monsterverse, </i>en filmserie baserad på Kong Kong och Godzilla. Den första filmen var <i>Godzilla</i> (2014). Återkommer med en Godzilla-jämförelse.<br />
<br />
<hr />
<br />
<i>King Kong</i> (1933). Universals digitalt remastrerade version (dock ej restaurerad, som Warners DVD eller Blu-ray), inga extras.<br />
<br />
<i>King Kong</i> (1976). NTSC-DVD, anamorfisk. Ej restaurerad, men hygglig kopia. Inga extras.<br />
<br />
<i>King Kong</i> (2005) DVD Special 2-disc Edition. I extras: Production Diaries, några korta ”dokumentärer” som använder filmens material för att bl.a berätta om New York under depressionsården på 1930-talet.<br />
<br />
<i>Kong: Skull Island</i> (2018). Blu-Ray 3D Steelbox. 2 skivor, Fin 3D, många extras, välgjorda dokumentärer.<br />
<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4365428931395284089.post-17058752991122015092013-05-24T13:29:00.002+03:002015-06-17T22:33:17.510+03:00In Glorious TechnicolorMånga har märkt att färgfilmer från 1930- och 1940-talet med tilläggstexten Technicolor har en sällsam lyster, och att de gamla filmerna idag kan restaureras till häpnadsväckande fina resultat. Än mer förvånade blir människor, då man berättar att Technicolor-filmerna filmades på svartvit film.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhROQiY4aQcOhSA3ZKhMOFmE4E5W0CyESj5GfEXlzQst3vBrWpaCHJmd5YJTezLVre43VEaHxjwmcuepGR_OZFCM5VBB5SztFxvErgED5-S9IDawFZoua5CotX84gR-4ZDVUKpqFik8eew/s1600/colorbytechnicolor.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="198" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhROQiY4aQcOhSA3ZKhMOFmE4E5W0CyESj5GfEXlzQst3vBrWpaCHJmd5YJTezLVre43VEaHxjwmcuepGR_OZFCM5VBB5SztFxvErgED5-S9IDawFZoua5CotX84gR-4ZDVUKpqFik8eew/s400/colorbytechnicolor.jpg" width="400" /> </a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Färgfilm går tillbaka i historien så gott som lika långt som film överhuvudtaget. Mycket tidigt märkte man att man kan erhålla en färgbild genom att ta separata svartvita bilder genom färgade filter, och vid projiceringen på något sätt kombinera bilderna genom samma sorts filter. Systemen var dock behäftade med många problem – det största var kanske att systemen i tillägg till svag ljusstyrka eller flimmer (om delbilderna visas sekventiellt) krävde specialprojektorer, och att de därmed inte kunde visas lika behändigt som vanliga svartvita filmer. Då Herbert Kalmus och Daniel Comstock (utexaminerade från MIT) tillsammans med det mekaniska geniet Burton Wescott startade Technicolor år 1915 var det med det uttalade målet att utveckla ett färgfilmssystem utan alla nackdelarna.<br />
<br />
<b>Technicolors första system</b> var ett s.k. <i>additivt</i> system: kameran fotograferade via en ljusdelare två delbilder på svartvit film genom ett rött och ett blå-grönt filter. Delbilderna fastnade samtidigt efter varandra på filmen, och den färdiga filmen projicerades med en modifierad projektor genom två linser med likadana filter. Det var en stor förbättring jämfört med <a href="http://www.widescreenmuseum.com/oldcolor/kinemaco.htm">Kinemakolor</a>, som projicerade delbilderna temporärt åtskilda via ett roterande färgfilter (flimrigt och uppenbara färgfel om rörliga objekt filmades). Men precis som Kinemacolor, förlorade man massivt med ljusstyrka genom att projicera genom två svartvita filmer och olika färgfilter.<br />
<br />
<b>Technicolors andra system</b> var en stor förbättring. Systemet var <i>subtraktivt</i>, d.v.s negativet exponerades i stort sett som i det första systemet, men från negativet framställdes via en komplicerad kemisk process positiva s.k. matrisfilmer som sedan doppades och fick suga i sig komplementfärgerna till det färgfilter negativet exponerats genom.<br />
<br />
<table border="0" cellpadding="10" cellspacing="0" style="height: 212px; width: 400px;">
<tbody>
<tr>
<td align="center" colspan="4" rowspan="1" valign="top" width="40%"><b>Komplementfärger</b><br />
<i>(färger på motsatt sida av RGB-spektret)</i></td>
</tr>
<tr>
</tr>
<tr>
<td align="right" valign="top" width="40%">Rött</td>
<td bgcolor="ff0000" valign="top" width="10%"><br /></td>
<td bgcolor="#00ffff" valign="top" width="10%"><br /></td>
<td valign="top" width="40%">Cyan</td>
</tr>
<tr>
<td align="right" valign="top" width="40%">Grönt</td>
<td bgcolor="00ff00" valign="top" width="10%"><br /></td>
<td bgcolor="#ff00ff" valign="top" width="10%"><br /></td>
<td valign="top" width="40%">Magenta</td>
</tr>
<tr>
<td align="right" valign="top">Blått</td>
<td bgcolor="0000ff" valign="top"><br /></td>
<td bgcolor="#ffff00" valign="top"><br /></td>
<td valign="top">Gult</td>
</tr>
</tbody>
</table>
<br />
De två matriserna limmades sedan med stor precision ihop på varandra, och resultatet blev en distributionskopia i färg. Systemet var ett av de första färgfilmssystemen som kunde visas i normala projektorer. Den första filmen från 1922 hette <i>Toll of The Sea</i>, och blev en stor succé. Även Cecil B. DeMilles första version av <i>The Ten Commandments</i> från 1923 och Ben-Hur från 1926 innehöll färgsekvenser i Technicolor. De kan idag återses i restaurerade versioner på Blu-Ray.<br />
<br />
Alla systemen med två delfärger (även den ännu mer komplicerade rivalen <a href="http://www.widescreenmuseum.com/oldcolor/cinecolor2.htm">Cinecolor</a>) hade dock ett stort problem. Med bara två delbilder kan man inte spara all färginformation i scenen. Genom att noggrannt välja färgnyanser i filtren och i färgbaden kunde hudtoner och blå himmel reproduceras relativt autentiskt, men naturgrönska blev betydligt murrigare, och vissa färger bytte helt färg: t.ex. violett blev svart, och gult blev en ljus röd-orange.<br />
<br />
<br />
<table border="0" cellpadding="10" cellspacing="0" style="height: 329px; width: 400px;">
<tbody>
<tr>
<td align="right" valign="top" width="40%"><b>Originalfärg</b><b><br />
</b></td>
<td valign="top" width="10%"><b><br />
</b></td>
<td valign="top" width="10%"><b><br />
</b></td>
<td valign="top" width="40%"><b>Reproducerad färg</b><b><br />
</b></td>
</tr>
<tr>
<td align="right" valign="top" width="40%">Orange</td>
<td bgcolor="#ff6600" valign="top" width="10%"><br /></td>
<td bgcolor="#ff6666" valign="top" width="10%"><br /></td>
<td valign="top" width="40%">Röd-orange</td>
</tr>
<tr>
<td align="right" valign="top" width="40%">Gul</td>
<td bgcolor="#ffff66" valign="top" width="10%"><br /></td>
<td bgcolor="#ffcccc" valign="top" width="10%"><br /></td>
<td valign="top" width="40%">Ljusröd-orange</td>
</tr>
<tr>
<td align="right" valign="top" width="40%">Gul-grön</td>
<td bgcolor="a8ff00" valign="top" width="10%"><br /></td>
<td bgcolor="fcf1d6" valign="top" width="10%"><br /></td>
<td valign="top" width="40%">Ljusorange</td>
</tr>
<tr>
<td align="right" valign="top" width="40%">Grönt</td>
<td bgcolor="0bde1f" valign="top" width="10%"><br /></td>
<td bgcolor="646464" valign="top" width="10%"><br /></td>
<td valign="top" width="40%">Grå</td>
</tr>
<tr>
<td align="right" valign="top" width="40%">Blå-violett</td>
<td bgcolor="7e00ff" valign="top" width="10%"><br /></td>
<td bgcolor="1b4553" valign="top" width="10%"><br /></td>
<td valign="top" width="40%">Mörkgrön-blå</td>
</tr>
<tr>
<td align="right" valign="top" width="40%">Violett</td>
<td bgcolor="ba00ff" valign="top" width="10%"><br /></td>
<td bgcolor="000000" valign="top" width="10%"><br /></td>
<td valign="top" width="40%">Svart</td>
</tr>
<tr>
<td align="right" valign="top" width="40%">Himmelsblå</td>
<td bgcolor="06a4fe" valign="top" width="10%"><br /></td>
<td bgcolor="a5fded" valign="top" width="10%"><br /></td>
<td valign="top" width="40%">Blekblå-grön</td>
</tr>
</tbody>
</table>
<br />
<br />
Technicolors tvåfärgsprocess hade också tekniska problem, då filmerna bestod av två ihoplimmade filmer. Vid långvarig projicering expanderade de två filmerna olika på grund av värmen från projektorlampan. Nya kopior behövdes då, och det blev dyrt.<br />
<br />
<b>Technicolors tredje system</b> gjorde sig av med limningen och löste projiceringsproblemen: nu användes matrisfilmerna i stället till att trycka upp bilderna på en klar film. Och äntligen började även filmmakarna intressera sig för helaftonsfilmer i färg, i stället för att bara använda färgsekvenser här och där. I samma veva gjorde Technicolor på sina kopior även plats för ljudspår, och framtiden såg rosig ut. Precis då slog 30-talts stora ekonomiska depression till, och för publiken tycktes det räcka att deras stjärnor talade. De började också bli trötta på den begräsnade paletten som tvåfärgssystemen erbjöd.<br />
<br />
Alla på Technicolor visste att den enda lösningen var ”Full Color” – att på något sätt filma tre separata svartivta filmer genom tre färgfilter, och samtidigt lösa alla tekniska problem.<br />
<br />
<b>Technicolors fjärde system</b> är det slutliga system som vi idag förknippar med ordet Technicolor. Tryckförfarandet, ”dye transfer printing”, hade bevisat att delfägerna kunde tryckas på en klar film – nu gällde egentligen bara att trycka den tredje delfärgen (blått) på samma film. Men hur skulle negativet med blått innehåll filmas? Herbert Kalmus lösning blev en ingeniörsteknisk triumf, en kamera byggd av William Young. Kameran exponerar via en ljusdelare<br />
<ul>
<li>två filmer som ligger på varandra (s.k. bi-pack) – den ena filmen känslig för blått, med ett filter som hindrar blått ljus att nå den andra filmen som är känslig för rött (båda exponeras via ett magenta-filter).</li>
<li>en tredje film, känslig för alla färger utom rött, genom ett grönt filter.</li>
</ul>
Efter exponeringen har man tre svartvita negativ som innhåller all färginformation från den ursprungliga scenen. Förfarandet kan vem som helst experimentera med, genom att öppna upp en bild i Photoshop eller liknande bildbehandlingsprogram och se på ”Channels”.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPtWJ27Sp9Wx_uq8CwtNH2pYQ-NNME68_XAVKRMw_s9bhrJXntUDeG1OaaffIPywJpKg6pUnbw5kkrDnYcfaYxygbcPzGYKaNWY22poo8L7lkJU9Gu-u3f7OFKz5W9RQryS3FAkgkVLSI/s1600/Screen+Shot+2013-05-24+at+11.23.46.tiff" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPtWJ27Sp9Wx_uq8CwtNH2pYQ-NNME68_XAVKRMw_s9bhrJXntUDeG1OaaffIPywJpKg6pUnbw5kkrDnYcfaYxygbcPzGYKaNWY22poo8L7lkJU9Gu-u3f7OFKz5W9RQryS3FAkgkVLSI/s1600/Screen+Shot+2013-05-24+at+11.23.46.tiff" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Undertecknad i fullfärg (RGB) och i svartvita delfärgsupptagningar för rött, grönt och blått<br />
(i Technicolors system sparas förstås först ett svartvitt negativ).</td></tr>
</tbody></table>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
Efter det följde Technicolor i princip sin tvåfärgsprocess för att tillverka positiva matrisfilmer av negativen, och från dem trycka upp distributionskopiorna.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHo9YFOrelry8fX0d0awMyoL8hUOVrdaS5jS94vl5hIPM-jLKQFZ6KHzjDmBup66y-xUNRN3LFlgGTzG3LLlkt6DfcYoooInUGAvx8EwP-2oGZJOwibH0wE9E3JU3cQhXx7xmAemY-HSw/s1600/technicolormatriser.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="134" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHo9YFOrelry8fX0d0awMyoL8hUOVrdaS5jS94vl5hIPM-jLKQFZ6KHzjDmBup66y-xUNRN3LFlgGTzG3LLlkt6DfcYoooInUGAvx8EwP-2oGZJOwibH0wE9E3JU3cQhXx7xmAemY-HSw/s320/technicolormatriser.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Matriser tillverkade av delfärgsupptagningarna, och färgade med gult, cyan och magenta. <br />
(simulering - i själva verket var matrisfilmerna nästan helt genomskinliga för ögat)</td></tr>
</tbody></table>
<br />
I tryckskedet trycktes på den klara mottagarfilmen dessutom en svartvit bild av den gröna upptagningen, för att ge mer kontrast och skärpa åt bilden. Tryckförfarandet liknar därmed det samma som då vi trycker fyrfärgstrycksaker på papper (CMYK).<br />
<br />
Technicolors system gav nu helt överlägsna färgfilmer, men förfarandet var dyrt eftersom det krävde enorm precision och många komplicerade skeden, för att inte tala om att filmåtgången var tredubbel jämfört med svartvita filmer. Så det är förklarligt att antalet färgfilmer i början blev rätt litet, och processen reserverades för prestigefilmer.<br />
<br />
Och de är dessa prestigefilmer vi i dag kan njuta av, fullt restaurerade (t.ex. Robin Hood, 1938, Wizard of Oz, 1939, Gone With The Wind, 1939). Idag hjälper datorerna till med att putsa bort tekniska problem på negativet (smuts, repor) men också för att fullända registreringen av de de svartvita negativen (d.v.s. att se till att de ligger exakt på varandra, för att uppnå optimal skärpa). Man kan till och med rätta till eventuella registreringsfel i kameran, eller fel som uppstått då kameranegativen åldrats på olika sätt och negativen blivit buckliga.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhESHnFmZBmFLfdPRhN3d06lrzlfaQo1AIg4lBLdMzq8ZaWXGftRKAYTaYfHCGl4kykioVZ-m2Vz9n6NbjfNEz3N7z2s_rXPKDBNkFYQw2lK29riEmybVaT_5-CQmvX-DVIuUOgg3X4Fhc/s1600/oliviadehavilland.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhESHnFmZBmFLfdPRhN3d06lrzlfaQo1AIg4lBLdMzq8ZaWXGftRKAYTaYfHCGl4kykioVZ-m2Vz9n6NbjfNEz3N7z2s_rXPKDBNkFYQw2lK29riEmybVaT_5-CQmvX-DVIuUOgg3X4Fhc/s1600/oliviadehavilland.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Bedårande Olivia de Havilland (1916–) som Maria i Warners Robin Hood från 1938.<br />
Technicolor in all its glory.</td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="//www.youtube.com/embed/exMhah_d7Eo?rel=0" width="560"></iframe><br /></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
En fin dokumentär från 2004 om restaureringen av Technicolor-filmen Gone With The Wind (1939).</div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<div style="text-align: left;">
Hur gick det sedan för Technicolor? Technicolor var ensam om ett fullvärdigt fullfärgssytem för biograffilm ända tills det s.k. Monopack-avtalet gick ut 1950, och Kodak kunde släppa Kodachrome och Eastmancolor även på 35 mm film (de första Kodachrome-filmerna introducerades på 16 mm och 8 mm år 1935). Kodaks färgnegativfilm innehöll tre filmemulsioner känsliga för alla tre delfärgerna, så nu kunde färgfilm användas i vilken kamera som helst, precis som svartvit film.</div>
</div>
<br />
Trots att den sista filmen där Technicolors trefilms-kamera användes spelades in år 1955, var Technicolors arbete dock inte slut: många av färgneagativfilmerna separerades till svartvita delnegativ och trycktes fortfarande upp med ”dye-transfer”, ända in på 80-talet. Det är tur, eftersom speciellt Kodaks första kopior inte var speciellt beständiga; vissa delfärger bleknade redan inom några år, medan även de äldsta Technicolor-filmerna kan återskapas (och även kopiorna är i toppenskick efter tiotals decennier, och räknas som arkivbeständiga).<br />
<br />
Technicolors process har sedan dess med jämna mellanrum återupplivats (bl.a. Pearl Harbour, 2001), eftersom den ger en alldeles speciell färgbild. Hela processen har dock nu avslutats av Technicolor (som 2001 köptes av franska Thomson Group), säkert även en konskevens av att filmdistrubutionen allt mer sker digitalt, och fysiska filmkopior blir allt sällsyntare.<br />
<br />
Fortfarande strävar många filmare efter ”Technicolor-looken” oberoende om man jobbar med traditionell film, eller digitalt. The Aviator (2004) innehöll sekvenser som manipulerats digitalt för att se ut som Howard Hughes eget färgfilmssystem <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Multicolor">Multicolor</a> (påminde om Technicolor system 2) och trefärgs-Technicolor. Den speciella, mättade färgpaletten som systemet erbjöd, tycks fortfarande tilltala filmmakarna.<br />
<br />
<hr />
<br />
Länkar:<br />
<a href="http://www.widescreenmuseum.com/oldcolor/oldcolor.htm#cinecolor">Tidiga färgfilmssystem på The Widescreen Museum</a><br />
<a href="http://www.technicolor.com/">Technicolor</a> (Hela Thomson Group bytte namn till Technicolor år 2010)Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4365428931395284089.post-54081147318677262732013-05-24T09:17:00.001+03:002013-05-24T09:25:02.731+03:00Nya tittarvanor påverkar t.o.m. manusskrivandet<div style="text-align: right;">
<span style="font-size: x-small;"><i>Ursprungligen publicerad i <a href="http://www.sfv.fi/publikationer/svenskbygden/">Svenskbygden</a> 2-2013</i></span></div>
<hr />
<b>Dagens ungdom kan förstås inte fatta det, men för trettio år sedan bänkade sig hela nationen samtidigt klockan 21 för att insupa ”den officiella sanningen” från Rundradions tv-nyhetssändning. Det gick inte ens att undkomma nyheterna – de sändes nämligen samtidigt på de två tv-kanaler som då fanns. Det var också före videobandspelare och DVD-skivor. Det innebar att samtalen i skolorna och vid arbetsplatsernas kaffebord långt kretsade kring vad som visats i tv kvällen innan. Nästan alla hade sett samma film eller samma populära tv-serie.</b><br />
<br />
Det hela började luckras upp i början av 1980-talet. Nästan samtidigt introducerades i Finland kabel-tv med utökat utbud som följd, och de första videosystemen för konsumenter. Nästa stora genombrott skedde i mitten av 80-talet, då YLE:s tv-sändningsmonopol i marksändningarna började luckras upp i och med Kolmoskanava (som senare blev MTV3). Nelonen kom 1997, samtidigt som nästa revolution, internet, började bli intressant.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidyB45BSRmR1eLEXNXY4pTcDJKxcmgLc_AZBoHzwMMgwMERDusLsgvEmgKdI3jCI-_PHQyZO72rgiemYt4thNRlyvmd7fzlkzz4c0QDuD9-ZnGuUwFODgpPaRog4E8GNRNl4U_pIAoQgo/s1600/Family_watching_television_1958.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="297" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidyB45BSRmR1eLEXNXY4pTcDJKxcmgLc_AZBoHzwMMgwMERDusLsgvEmgKdI3jCI-_PHQyZO72rgiemYt4thNRlyvmd7fzlkzz4c0QDuD9-ZnGuUwFODgpPaRog4E8GNRNl4U_pIAoQgo/s320/Family_watching_television_1958.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Förr bänkade sig hela familjen för att se tv program en viss tidpunkt…</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiinSxrkv0WqyRAgC3nYmhd9zwcfOhAioWa7EX09iskwxdDs9ytWOiM0IuMal4ZapTSxX5MaHspagcGtpaDQ7UQJE-OZtyuZOWO3JN8PrcP-lgJbev2mPkdyvjLHzY95B9Nx1z8WKpidP8/s1600/Netflix-iPhone-HiRes.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="248" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiinSxrkv0WqyRAgC3nYmhd9zwcfOhAioWa7EX09iskwxdDs9ytWOiM0IuMal4ZapTSxX5MaHspagcGtpaDQ7UQJE-OZtyuZOWO3JN8PrcP-lgJbev2mPkdyvjLHzY95B9Nx1z8WKpidP8/s320/Netflix-iPhone-HiRes.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">…nu kan man se sina favoritserier och filmer när som helst över nätet – t.o.m. i telefonen.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Internet hade till en början alltför liten bandbredd för att utgöra en vettig distributionskanal. Med bättre datakomprimering fick vi först högklassig bild distribuerad <a href="http://lefvandebilder.blogspot.fi/2013/02/historia-dvd-snabbast-vaxande-mediet.html">på skiva (DVD)</a> och <a href="http://lefvandebilder.blogspot.fi/2013/02/historia-digi-tv-battre-bild-battre.html">digital-tv</a> (med fler kanaler som följd), men det skulle räcka en god bit in på 2000-talets första årtionde innan snabbare nät och ännu bättre komprimering gjorde distribution via internet till en praktisk möjlighet.<br />
Så långt den enormt snabba tekniska utvecklingen. Hur har då utvecklingen påverkat själva tittandet och tittarvanorna? Finns det även filosofiska aspekter?<br />
<br />
<b>Media kopplas loss från tid och rum</b><br />
Den allra största förändringen är förstås att mediakonsumtionen överlag kopplats loss från tid och rum. Tid i den bemärkelsen att man skulle vara tvungen att sätta sig framför tv:n en viss tidpunkt för att inte missa något intressant, rum i den bemärkelsen att vi idag kan se något intressant på nästan alla apparater som har en skärm.<br />
Men människan är ett vanedjur, och det tar länge innan vi ändrar oss. Under en kort tid ansågs det t.ex. mycket viktigt att utveckla interaktivitet i digital-tv:n, eller en digitv-standard tillräckligt batterisnål för telefonerna. Ganska stora resurser lades ner på dessa projekt i högteknologi-Finland, tills man märkte att ett snabbare internet i ett huj körde över alla dessa strävanden. Idag kan vilken sändning som helst strömmas i realtid på nätet, och all eventuell interaktivitet sker via nätet (eller via mobiltelefonerna).<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguAnFG1TrordcEC6ckB7TyJbJ6CGist-z0iUj9uG1brISDa7OLChIYYsDj-Uu9PyQXBGs1k3fm8X2P_5cTj37XmfjPi7a5tycYQtlM1S9NChoWI6ZGKs546MFIdM-XMEk7f6gNkM1u9W0/s1600/AppleTV_Main-Menu_Movies_US-ONLY_PRINT.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="215" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguAnFG1TrordcEC6ckB7TyJbJ6CGist-z0iUj9uG1brISDa7OLChIYYsDj-Uu9PyQXBGs1k3fm8X2P_5cTj37XmfjPi7a5tycYQtlM1S9NChoWI6ZGKs546MFIdM-XMEk7f6gNkM1u9W0/s320/AppleTV_Main-Menu_Movies_US-ONLY_PRINT.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Förmånliga små lådor som AppleTV (den lilla svarta pucken under tv:n, hämtar in program och filmer över nätet till tv-skärmen. Många nya tv-apparater har också liknande funktionalitet inbyggd.</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<b>Alla kan bli en ”broadcaster”</b><br />
Internet och olika nätstandarder fungerar idag som ”demokratiserare”. Där man tidigare behövde tung och mycket dyr utrustning för att göra en sändning, kan idag nästan vem som helst som har en kamera och en nätkoppling bli en ”broadcaster”. Nätet jämnar så att säga spelplanen för alla, och sätter press på de traditionella bolagen, som inte längre har ett tekniskt övertag.<br />
Innebär ”demokratiseringen” att det är slut med de traditionella bolagen? Knappast. Att producera intressanta program som folk orkar se på kräver förstås mycket mer än enbart teknik. Programproduktion (både fakta och fiktion) kräver en hel samling av olika talanger som den vanliga tittaren oftast inte är medveten om, eller ens känner till. Många oinsatta förundras till exempel över att en för oss okänd nuna (en producent) är den som kliver upp och tar emot en Oscar-statyett för årets bästa film. För att skapa en njutbar sändning behövs i tillägg till en bra producent bl.a. specialiserade talanger för fotografi, ljud, ljus, smink och editering (låt vara att det finns mångsysslare även på dessa områden).<br />
<br />
<b>Nya finansieringslösningar</b><br />
Det som däremot skakat om de traditionella bolagen ordentligt är finansieringen. När det gällde reklamer var förstås läget för trettio år sedan ett slags ideal. Som försäljare av tv-tid kunde man nästan garantera ett visst antal tittare för annonsören – det fanns helt enkelt inte så mycket annat som tittarna kunde välja på. Förr behövde annonsören konkurrera endast med tittarens kylskåp, nu riskerar de kommersiella budskapen att drunkna i det enorma utbudet och bruset. En växande del av tittandet sker också sporadiskt i efterhand på plattor, telefoner och datorer; att sälja ögonpar är inte lika lätt som förr.<br />
<br />
När det gäller public service är finansieringsdilemmat ännu större. I många länder har public service traditionellt finansierats med en avgift knuten till ägandet av den apparat som kan ta emot sändningarna. Det var logiskt på den tiden då det inte fanns några alternativ. I Finland insåg beslutsfattarna till sist att den modellen var förlegad – eftersom det i praktiken går att se och höra YLE:s program på alla manicker som har en nätkoppling. <br />
<br />
Sverige går just nu en annan väg: Sedan SVT börjat strömma live över nätet har surfplattor och datorer blivit tv-avgiftsbelagda (telefoner räknas dock inte in). Det har väckt mycket kritik. Kritikerna säger att man med våld försöker klämma in den enorma tekniska utvecklingen i ett betalsystem från 1956, och att sändningar via nätströmmar tekniskt påminner mycket mer om betal-tv (som förstås är undantagen tv-avgift). Förespråkarna hävdar att lagen om tv-avgift idag är skriven teknikneutral, och att datorer och surfplattor måste beläggas med avgift, om man vill följa lagen. Och att det i själva verket är ganska få nya som måste betala, då de flesta har redan en tv.<br />
Trots den utdragna debatten känns den finländska modellen med skattefinansiering kanske ändå både enklare och mer rättivis; man slipper tekniska hårklyverier (som dessutom återkommer med varje ny manick) samt en hel del byråkrati kring insamlandet av själva avgiften och jakten på smitare. Ur medborgarnas synvinkel är det förstås ändå viktigt att se till att finanieringen sker jämnt och förutsägbart, och säkras från politikernas årliga budgetbråk eller annan politisk paranoia.<br />
<br />
<b>Nya produktionsformer</b><br />
Den kanske intressantaste förändringen som den nya tekniken och de nya konsumtionsvanorna fört med sig sträcker sig till själva produktionen. <a href="http://www.netflix.com/">Netflix</a> är ett amerikanskt bolag som erbjuder filmer och tv-serier via internet, och som också finns tillgängligt i Finland via datorer, surfplattor, nätkopplade tv-apparater, spelkonsoler och streaming-boxar. Möjligheten att för en låg månatlig avgift se en hel tv-serie från början till slut har lett till så kallat <i>frosseritittande</i>. Då man förr såg en traditionellt utsänd tv-serie en gång i veckan, kan man nu se hela serien, eller åtminstone tiotals avsnitt på en gång, i en enda lång maratonsession. <br />
<br />
För en tid sedan släppte Netflix den första serien på tretton avsnitt som bolaget själv producerat, den politiska thrillern <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/House_of_Cards_(U.S._TV_series)">House of Cards</a>. Avsnitten lanserades inte ett i taget med godtyckligt mellanrum, utan släpptes alla på en gång; frosseritittarna fick med andra ord ett riktigt lystmäte (serien med Kevin Spacey i huvudrollen var dessutom riktigt bra).<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPnysx-5GekWYhKW2-Vl-qeRFMuQgdmnH0J_YxsI-oe3o1sEkGnMnkJ35hCROE9ycY_R6B2rRJB6vbgjb7A-mUcNXLPL_EC9ef_FjByxmy0cnv0ZcRVfOMkB3dBTSGuT0l2Eebfc0Ys6o/s1600/houseofcards.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPnysx-5GekWYhKW2-Vl-qeRFMuQgdmnH0J_YxsI-oe3o1sEkGnMnkJ35hCROE9ycY_R6B2rRJB6vbgjb7A-mUcNXLPL_EC9ef_FjByxmy0cnv0ZcRVfOMkB3dBTSGuT0l2Eebfc0Ys6o/s1600/houseofcards.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Den kritikerrosade House of Cards med Kevin Spacey i huvudrollen är den första tv-serien producerad av Netflix, som hittills enbart nätströmmat filmer och serier som de traditionella bolagen producerat. </td></tr>
</tbody></table>
<br />
Och intressant nog har möjligheten till frosseritittande börjat påverka den allra tidigaste delen av produktionskedjan: manusförfattarna har enligt många rapporter börjat anpassa seriemanusen även för dem som tänker se hela serien i ett kör. För sådana tittare känns nämligen gamla manustricks lite platta, som ”påskägg” (en sak presenteras i förbifarten, men dess viktiga betydelse avslöjas först efter några avsnitt) eller ”cliffhangers” (ett avsnitt avslutas med en oerhört spännande situation, för att locka tittaren att se serien nästa vecka).Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4365428931395284089.post-72011277147129067802013-05-22T22:27:00.005+03:002013-05-22T22:30:18.150+03:00Varför jag inte kan tåla "Shaky Cam"Minns inte riktigt när fenomenet startade. Det var visst någon amerikansk polisserie på 90-talet, där regissören/kameramannen fick för sig att det hela blir mer ”autentiskt” och ”dokumentärt”, om kameran skakar lite extra – för att understryka att man filmar på fri hand, utan stativ. En nyhetskameraman arbetar ju sällan med stativ, utan utnyttjar s.k. ”run-and-gun” – kameran är tillräckligt liten och smidig för att när som helst vispas fram för att dokumentera händelserna som de inträffar. Konflikt- eller krigsfilmare är kanske det ultimata exemplet på detta.<br />
<br />
Trenden ledde dock ganska fort till fullständiga överdrifter. Det blev uppenbart och tydligt att kameramannen inte bara jobbade frihand, utan medvetet ryckte i kameran för att uppnå en effekt. Lite senare kom häftiga panoreringar och zoomanden med; idén här är att vi skall tro att de förberedande rörelser en kameraman på fältet ofta måste göra (för att hitta en intressant bild eller fokusera) ”tagits med” för att man inte skall missa något ”intressant” i skeendena.<br />
<br />
Mitt problem med det här greppen när det gäller spelfilm (alltså fiktion), är att de – snarare än att öka autenciteten – så att säga plockar ut en ur storyn.<br />
<br />
Kameran skall i min bok vara ett så neutralt fönster mot händelserna som möjligt. När kamerarbetet är som bäst är vi tittare ”flugor i taket”, som obemärkta och utan att tänka på hur filmen satts ihop kan följa med en intressant story. <i>Shaky Cam</i> påminner oss tvärtom om att ”här görs film med ett speciellt tekniskt grepp", och gör oss till en ”kameraman” (och distraherar därmed från att gå upp i händelserna och njuta av storyn). I de värsta fallen finns det två <i>Shaky Cam</i> i samma rum (skall vi verkligen tro att det finns TVÅ dokumentärfilmare på plats) eller (ännu mer oförklarligt) en stativkamera, och en <i>Shaky Cam</i> i samma rum. Lika bra kunde vi då få se regissören vifta i utkanten av bilden, eller mikrofonen och filmlamporna.<br />
<br />
Intressant är att <i>Shaky Cam</i>-stilen till sist blev så dominerande, att personerna som stod bakom den fejkade <i>Alien autopsy</i>-filmen använde samma grepp, utan att tänka på att en dokumentärfilmare eller kameraman av rang på 40- eller 50-talet aldrig i livet skulle ha skakat på kameran så mycket eller skött fokuseringen så dåligt. Det är bara från 90-talet framåt som vi letts till att tro att ”dokumentär” innebär skakiga, ryckiga och suddiga bilder. Exemplen på detta är många i dagens filmer som beskriver historiska händelser med egna, svartvita ”nyhetsfilmer”.<br />
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div style="text-align: center;">
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="http://www.youtube.com/embed/ZaVF3vj9gCo" width="420"></iframe>
</div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: x-small;">En kamerman satt att dokumentera en av de viktigaste händelserna i världshistorien skulle aldrig ha gjort ett så dåligt jobb. En så solklart fejkad film att man bara kan skämmas på deras vägnar som trodde på detta strunt.</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div style="text-align: left;">
I andra fall är Shaky Cam tänkt att i kombination med snabba klipp få fart på händelserna och ge mera ”momentum” i action-scener, slagsmål, biljakter etc. Sådana filmer tycker jag att man på sin höjd kan se på en tv av medelstorlek, på biograf med en duk av lite större storlek blir det hela bara svårt att följa med – och plockar återigen tittren ut ur händelsernas mitt, i stället för att öka ”deltagandet”. De två sista <i>Bourne</i>-filmerna med Matt Damon är ypperliga exempel. Den första filmen i serien är betydligt mer njutbar tack vare ett vilsammare kameraarbete. Det är ju händelserna som skall vara ”exciting”, inte kameraarbetet.</div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
Lyckligtvis börjar man kanske idag skönja en återgång. Större tv-apparater i vardagsrummen (och kanske också större monitorer på inspelningsplatserna och i klipprummen) har troligtvis bidragit till lite stadigare bilder. </div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
Missförstå inte. Jag anser förstås att kameramän, klippare och regissörer skall ha fria händer att använda olika sorters bildspråk för att berätta en story. Att använda icke-traditionella grepp (som t.ex. jump-cuts) kräver dock en professionalitet och erfarenhet som ganska få har. Ibland blir det tyvärr bara så uppenbart att man valt ett grepp bara för att det är på modet – inte för att det för storyn framåt.</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4365428931395284089.post-23254160227094153342013-04-08T22:34:00.003+03:002013-04-08T23:04:10.435+03:00Nineteen Eighty-Four (1984)<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjE4A3kQ-wREnjiQPg4xoTYYguk0TFAmvApdUtuhow2XOex3YOeM0BQ0eAnrHc7tcBmt7izbRKTyoghNyStAEJU5r1l5x__yORNhierjoBeohSBWGJHKg52e1K6yklHIOGXR2FzSd2fQb4/s1600/storebror.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="117" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjE4A3kQ-wREnjiQPg4xoTYYguk0TFAmvApdUtuhow2XOex3YOeM0BQ0eAnrHc7tcBmt7izbRKTyoghNyStAEJU5r1l5x__yORNhierjoBeohSBWGJHKg52e1K6yklHIOGXR2FzSd2fQb4/s320/storebror.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Storebror ser dig - i 1984</td></tr>
</tbody></table>
När jag någongång på 1970-talet läste George Orwells dystopi <i>1984</i> uppenbarade sig den för mig mer som en slags renodlad thriller/horror/science-fiction-bok, vilket många säger att även den första filmatiseringen från år 1956 lutar mot (har dock inte sett den filmen själv).<br />
<br />
Filmen från år 1984 blev därför en besvikelse då jag såg den första gången. Men nu i efterhand börjar jag inse att den ligger så mycket närmare Orwells roman. Då Orwell skrev romanen 1948 kunde han ha i själva verket ha valt vilket årtal som helst några år in i framtiden – boken handlar nämligen mer om Orwells samtid i ett utbombat, efterkrigstida Europa, med de alldeles konkreta riskerna för nya totalitära samhällssystem i svallvågorna av nazismen och kommunismen, än med framtiden. Och risken för att demokratier blir totalitära polisstater är förstås ett tidlöst, universellt problem.<br />
<br />
Regissören Michael Radford gjorde ett intressant drag när det gäller filmens visuella del: i stället för att försöka beskriva en futuristisk ”framtid”, motsvarar filmens dekor ett sådant 1984 som man kunde ha tänkt sig år 1948. Idag kan man bara gratulera till detta brillianta drag - den här filmen kommer aldrig att kännas daterad, och i stället kan man koncentrera sig på de fina rollprestationerna av John Hurt, Suzanna Hamilton och Richard Burton (i sin sista filmroll).<br />
<br />
Tortyrscenerna känns idag åter ack så aktuella efter Irak-krigets avslöjanden och den acceptans av tortyr som förhörsmetod, som på ett skrämmande spridits sig i och med "kriget mot terrorismen". Tortyrklimaxet i filmen har jag också på något sätt flera gånger lyckats glömma, för att alltid bli lika tagen då jag återser scenerna. Mycket starka grejer.<br />
<br />
Nineteen Eighty-Four är alltid aktuell. Den visar inte förfallet, utan kastar oss in i ett färdigt totalitärt system. För oss gäller att inse hur tunn vår civilistions- och rättvisefernissa är, och hur lätt även ”civiliserade” samhällen kan störta ner i avgrunden.<br />
<hr />
DVD Region 1, hygglig anamorfisk presentation, inga extras. Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4365428931395284089.post-4968646431589421002013-03-31T17:47:00.000+03:002017-05-24T13:59:42.974+03:00Vilken Bond är bäst?Många känner till att jag varit Bond-fan sedan unga år, att jag läst alla böcker, och att jag ägt alla versioner av filmerna i hemmaformaten (frånsett LaserDisc): Betamax, VHS, DVD och senast Blu-Ray. De flesta brukar också fråga vilken Bond jag gillar bäst. Förr var det enklare att svara på frågan, idag, efter 24 filmer (25 om man räknar in <i>Never Say Never Again</i> - vilket jag brukar) är det svårare. Filmserien har gått igenom så många perioder och skådisar i huvudrollen, att det nästan är enklare att välja ut en handfull favoriter.<br />
De olika Bond-perioderna kan delas in på olika sätt. Jag brukar först anlägga en synvinkel där två tydliga perioder utkristalliserar sig:<br />
<ul>
<li>1962 till cirka 1990 där produktionsteamet med manusförfattare, regissörer och producenter i stort sett bestod av samma personer (med viss omsättning förstås)</li>
<li>1995 till dags dato, med en rad olika regissörer, ett visst sökande efter röda trådar efter kalla krigets slut - och en ny generation filmmakare.</li>
</ul>
Vissa regissörer, som John Glen, överbygger båda perioderna, och många i det "gamla" teamet hängde med länge. Men en viss distinktion finns där.<br />
Ett annat, och för vanliga biografbesökare, kanske lättare sätt, är att dela in filmerna per skådespelare i huvudrollen. Då ser listan ut så här:<br />
<br />
<table cellspacing="3" style="width: 100%px;">
<tbody>
<tr>
<th align="left" scope="col">Film</th>
<th align="left" scope="col">Titel</th>
<th align="left" scope="col">År</th>
<th align="left" scope="col">Regi</th>
<td align="left" valign="top"><b>Bond</b></td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>1</b></th>
<td align="left"><i>Dr. No</i></td>
<td align="left">1962</td>
<td align="left">Terence Young</td>
<td align="left" valign="top">Sean Connery</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>2</b></th>
<td align="left"><i>From Russia with Love</i></td>
<td align="left">1963</td>
<td align="left">Terence Young</td>
<td align="left" valign="top">Sean Connery</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>3</b></th>
<td align="left"><i>Goldfinger</i></td>
<td align="left">1964</td>
<td align="left">Guy Hamilton</td>
<td align="left" valign="top">Sean Connery</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>4</b></th>
<td align="left"><i>Thunderball</i></td>
<td align="left">1965</td>
<td align="left">Terence Young</td>
<td align="left" valign="top">Sean Connery</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>5</b></th>
<td align="left"><i>You Only Live Twice</i></td>
<td align="left">1967</td>
<td align="left">Lewis Gilbert</td>
<td align="left" valign="top">Sean Connery</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>6</b></th>
<td align="left"><i>On Her Majesty's Secret Service</i></td>
<td align="left">1969</td>
<td align="left">Peter R. Hunt</td>
<td align="left" valign="top">George Lazenby</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>7</b></th>
<td align="left"><i>Diamonds Are Forever</i></td>
<td align="left">1971</td>
<td align="left">Guy Hamilton</td>
<td align="left" valign="top">Sean Connery</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>8</b></th>
<td align="left"><i>Live and Let Die</i></td>
<td align="left">1973</td>
<td align="left">Guy Hamilton</td>
<td align="left" valign="top">Roger Moore</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>9</b></th>
<td align="left"><i>The Man with the Golden Gun</i></td>
<td align="left">1974</td>
<td align="left">Guy Hamilton</td>
<td align="left" valign="top">Roger Moore</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>10</b></th>
<td align="left"><i>The Spy Who Loved Me</i></td>
<td align="left">1977</td>
<td align="left">Lewis Gilbert</td>
<td align="left" valign="top">Roger Moore</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>11</b></th>
<td align="left"><i>Moonraker</i></td>
<td align="left">1979</td>
<td align="left">Lewis Gilbert</td>
<td align="left" valign="top">Roger Moore</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>12</b></th>
<td align="left"><i>For Your Eyes Only</i></td>
<td align="left">1981</td>
<td align="left">John Glen</td>
<td align="left" valign="top">Roger Moore</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>13</b></th>
<td align="left"><i>Octopussy</i></td>
<td align="left">1983</td>
<td align="left">John Glen</td>
<td align="left" valign="top">Roger Moore</td>
</tr>
<tr>
<td align="left" valign="top">(13b)</td>
<td align="left" valign="top"><i>Never Say Never Again</i></td>
<td align="left" valign="top">1983</td>
<td align="left" valign="top">Irvin Kershner</td>
<td align="left" valign="top">Sean Connery</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>14</b></th>
<td align="left"><i>A View to a Kill</i></td>
<td align="left">1985</td>
<td align="left">John Glen</td>
<td align="left" valign="top">Roger Moore</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>15</b></th>
<td align="left"><i>The Living Daylights</i></td>
<td align="left">1987</td>
<td align="left">John Glen</td>
<td align="left" valign="top">Timothy Dalton</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>16</b></th>
<td align="left"><i>Licence to Kill</i></td>
<td align="left">1989</td>
<td align="left">John Glen</td>
<td align="left" valign="top">Timothy Dalton</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>17</b></th>
<td align="left"><i>GoldenEye</i></td>
<td align="left">1995</td>
<td align="left">Martin Campbell</td>
<td align="left" valign="top">Pierce Brosnan</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>18</b></th>
<td align="left"><i>Tomorrow Never Dies</i></td>
<td align="left">1997</td>
<td align="left">Roger Spottiswoode</td>
<td align="left" valign="top">Pierce Brosnan</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>19</b></th>
<td align="left"><i>The World Is Not Enough</i></td>
<td align="left">1999</td>
<td align="left">Michael Apted</td>
<td align="left" valign="top">Pierce Brosnan</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>20</b></th>
<td align="left"><i>Die Another Day</i></td>
<td align="left">2002</td>
<td align="left">Lee Tamahori</td>
<td align="left" valign="top">Pierce Brosnan</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>21</b></th>
<td align="left"><i>Casino Royale</i></td>
<td align="left">2006</td>
<td align="left">Martin Campbell</td>
<td align="left" valign="top">Daniel Craig</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>22</b></th>
<td align="left"><i>Quantum of Solace</i></td>
<td align="left">2008</td>
<td align="left">Marc Forster</td>
<td align="left" valign="top">Daniel Craig</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>23</b></th>
<td align="left"><i>Skyfall</i></td>
<td align="left">2012</td>
<td align="left">Sam Mendes</td>
<td align="left" valign="top">Daniel Craig</td>
</tr>
<tr>
<th align="left" scope="row"><b>24</b></th>
<td align="left"><i>Spectre</i></td>
<td align="left">2015</td>
<td align="left">Sam Mendes</td>
<td align="left" valign="top">Daniel Craig</td>
</tr>
</tbody>
</table>
<br />
<b>Sean Connery</b> är kanske den ultimata Bond, och han bär även "over-the-top”-filmerna med sin charm (<i>You Only Live Twice</i> var länge min favorit, kanske även p.g.a. John Barrys otroligt vackra temamelodi). Det är alltså inte alldeles lätt att välja favorit. <i>Dr No</i> är intressant som första i serien - då ingen förstås ännu visste vilket fenomen filmerna skulle bli. Mångas favorit är <i>Goldfinger</i>, men min har länge varit <i>From Russia With Love</i>. Sean Connery och teamet är i filmen ordentligt varma i kläderna, och resten av rollbesättningen är mycket lyckad, både på den goda och den
onda sidan. Q, första gången spelad av Desmond Llewelyn, och Lotte
Lenya gör som skurk en ovanlig roll. Handlingen och action-scenerna funkar, liksom kemin mellan Connery och Daniela Bianchi. Connery är framför allt inte ännu uttråkad som i <i>Thunderball</i> och <i>You Only Live Twice</i>. Efter Lazenbys inhopp i rollen lockades Connery tillbaka till <i>Diamonds Are Forever</i>, men den filmen är på många ställen otillfredsställande – filmerna skrivna av Tom Mankiewicz höll på den tiden att helt glida över i parodier på sig själv.<br />
Favorit: <b>From Russia With Love.</b><br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="298" src="https://www.youtube.com/embed/bjKi-2OneeU?list=PLA2FF0CC3D658ED60" width="530"></iframe><br />
<hr />
När det gäller <b>George Lazenby</b> är valet enkelt: han gjorde bara en Bond-film. Klipparen Peter Hunt fick ta över regin, och gjorde med den australiensiske nybörjaren Lazenby en fin återgång till ursprunget efter den överdrivna <i>You Only Live Twice</i>. Det var i tiderna en nästan lika radikal "re-boot" som Daniel Craigs första Bond, <i>Casino Royale</i>. Som Bond-film är <i>On Her Majestys Secret Service</i> en av de absolut bästa. Mycket sevärd, och i motsats till vad många idag tror var filmen ingalunda någon kassakatastrof, vilket sedan skulle ha fått producenterna att locka Connery tillbaka för <i>Diamonds</i>. Men framgången gick tyvärr Lazenby i huvudet (vilket han idag gladeligen själv erkänner), och hans oresonliga krav gjorde att hans filmavtal på fler filmer föll igenom.<br />
Favorit:<b> On Her Majestys Secret Service</b>.<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="298" src="https://www.youtube.com/embed/L1DhrrFTjE8?list=PLA2FF0CC3D658ED60" width="530"></iframe><br />
<hr />
<b>Roger Moore </b>har jag börjat uppskatta mer och mer längs med åren. I tiderna var det enkelt att välja till förmån för Connery, men speciellt i och med DVD-utgåvornas dokumentärer har jag börjat uppskatta Roger Moore som proffs: mycket humoristisk, men framför allt: fullständigt chosefri och självironisk, samt uppskattande av andras talanger. I de två första, <i>Live and Let Die</i> och <i>The Man With The golden Gun</i>, visste producenterna tyvärr inte riktigt vad de ville med honom. Speciellt i <i>Golden Gun</i> (som även annars är mycket otillfredsställande) finns scener som endast hade passat Connery, men sedan i<b><i> The Spy Who Loved Me</i></b><i> </i>faller allting på plats. Storyn hör till "over-the-top"-Bondarna med en galen magnat som vill förstöra världen, men trots detta funkar allt i filmen. Marvin Hamlish musik passar perfekt, och temat "Nobody Does It Better" är fortfarande den bästa Bond-låten någonsin (och visar hur viktig temamelodin är för att sparka igång en Bond-film och ge den rätt stämning). Nästan på delad favoritplats kommer <i>For Your Eyes Only</i>, som även den var en "re-boot" och återgång till "äventyret" efter rymdsagan <i>Moonraker</i>. Moores sista Bond-film, <i>A View to a Kill</i>, var tyvärr ingen vidare svansång för Moore i rollen, filmen räddas med nöd och näppe av Christopher Walken som huvudskurk.<br />
Favorit: <b>The Spy Who Loved Me</b>.<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="298" src="https://www.youtube.com/embed/qbMajjY60yM?list=PLA2FF0CC3D658ED60" width="530"></iframe><br />
<hr />
<b>Timothy Dalto</b>n-filmerna gör mig mycket tudelad. Produktionerna och storyna är riktigt bra. Tyvärr verkar Dalton obekväm i rollen, och orsaken klarnade då dokmentärerna kom på DVD i slutet av 90-talet. Ända från första början var Shakespeare-skådisen irriterad på uppståndelsen kring inspelningarna och hela Bond-karusellen. Det syns. Han är humorlös och obekväm. Inget fel med att spela rollen allvarligt (det gjorde Connery också) – men om man samtidigt saknar Connerys självsäkra, animaliska charm blir det lite platt. <i>The Living Daylights</i> är inte så pjåkig, men idag känns denna Kalla kriget-story lite passé, och min teori om hur viktig temamelodin är får åter sitt bevis: Aha-låten med nästan otydbara ord är ingen tidlös Bondlåt, utan daterar filmen hopplöst till 80-talets slut. <i>Licence to Kill </i>blir därför min Dalton-favorit, med Bond på ”semester" för att hämnas å sin väns, CIA-agenten Felix Leiters (David Hedison spelade rollen redan i <i>Live and Let Die</i> 1973) vägnar mot kokainmaffian i Sydamerika.<br />
Favorit:<b> License to Kill</b>.<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="298" src="https://www.youtube.com/embed/eKt0oHv57CI?list=PLA2FF0CC3D658ED60" width="530"></iframe><br />
<hr />
På grund av olika avtals- och produktionslimbon låg hela Bond-karusellen nere i sex år från 1989. Till sist lanserades <i>GoldenEye</i> med den nye Bond,<b> Pierce Brosnan</b> år 1995. För många bland dagens publik är Brosnan förstås ”den riktige” Bond, jag har tyvärr alltid haft lite svårt med honom i rollen. På ytan har walesaren allt på plats: utseendet är ok (bortsett från frisyren i vissa lägen), men sedan:<br />
<ul>
<li>Kolla hur käringaktigt han håller i sin Martini, med fingrarna ovanifrån runt glasets kant.</li>
<li>Det är något skumt med hur han springer, speciellt händerna.</li>
<li>Under action och stress får han en mycket underlig, lite tantaktig min över sig.</li>
</ul>
Trots ganska olika storylines blandar jag alltid mellan <i>Tomorrow Never Dies</i> och <i>The World Is Not Enough</i>. Alla Bond-filmer följer förstås ett invant recept, men de här två filmerna flyter på något sätt ihop så till den grad att jag oftast inte minns vilken som kom före, och vilken efter, eller vilka scener som hör till vilkendera filmen. Brosnans sista, <i>Die Another Day</i> är sedan kanske mest ihågkommen för Halle Berry som Bonds kvinnliga intresse, men i övrigt blev den något av en besvikelse med sina billiga digitaleffekter trots en enorm budget. Min favorit blir därför<i> GoldenEye</i>, som på något sätt har kvar thrillerkänslan från de tidiga Bondarna, trots att det var första gången som inget material från Ian Flemings böcker längre kunde användas (Flemings sommarställe på Jamaica hette GoldenEye). Det var också första gången Judi Dench spelade Bonds chef M, och scenerna mellan de två är lika välspelade, regisserade och klippta som mellan Connery och Bernard Lee i <i>From Russia With Love</i> från 1963. Det ger genast filmen rätt tonläge och vill få oss att se mer. Miniatyr- och trickfilmningen gjordes av Derek Meddings kort innan han dog – jag gillar definitivt den looken över alltför tydliga digitaleffekter. Filmen dras tyvärr ner några streck på grund av Eric Serras musik, som bara stundvis når samma nivå som ”huvudkompositören” John Barry (och senare David Arnold).<br />
Favorit: <b>GoldenEye</b>.<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="298" src="https://www.youtube.com/embed/LwVsLyot2Qg?list=PLA2FF0CC3D658ED60" width="530"></iframe><br />
<hr />
Efter Brosnan blev det åter en paus på sex år innan vi fick se nästa film. Under tiden hade Eon Productions erhållit rättigheterna till Flemings första bok <i>Casino Royale</i> via en Sony-MGM-affär. Producenterna beslöt att göra en verklig "re-boot" av hela serien: inte bara startar filmen som om det skulle vara första gången vi ser James Bond, inte ens Moneypenny finns med. Brosnans kontrakt hade gått ut, och man beslöt också ta in en ny nuna för att markera nystarten: <b>Daniel Craig</b>. <i>Casino Royale </i>återgår till de lite gruffigare originalet från Flemings böcker; det är slut på "over-the-top" och digitala effekter, nu gäller "back-to-basics". Inte för att det därför skulle saknas action och äventyr. Casino Royale-storyn flyter smidigt över i uppföljaren<i> Quantum of Solace</i>. År 2012 var det sedan dags för <i>Skyfall</i>, filmseriens 50-årsjubileum, och så en slags fristående fortsättning eller avlsutning på hela re-booten: <i>Spectre</i>.<br />
Daniel Craig är inte så puckelryggig som Bond, jag gillar honom betydligt mer än Dalton eller Brosnan, som aldrig kändes speciellt farliga. Craig är en bra skådis och utstrålar rätt sorts självsäkerhet, även om han kanske är lite onödigt kort i rocken, och fejset inte är speciellt vackert. <i> </i><br />
<i>Skyfall</i> kallas av många den allra bästa Bonden någonsin, och mycket talar för filmen, kanske framför allt regin och fotografiet. Egentligen är det första gången regissören (Sam Mendes) är en "riktig" regissör. Resultatet är snyggt, även om jag hårt håller på att Bond-filmerna aldrig får bli konstfilmer; nu ligger vi snubblande nära. Hela serien har också fått en så allvarlig vändning, att de små vitsarna och dubbelmeningarna som klämts in här och där känns nästan lösryckta och onödiga. Slutet är dock pengar värt – det är bara att sätta i <i>Dr No</i> från 1963 direkt efter, och cirkeln är sluten. Brilliant! <i>Spectre</i> är sedan filmen som ger förklaringar och som når ett slags ändhållplats gällande händelserna i de tidigare Craig-filmerna. Ett trovärdigt och fartfyllt äventyr – och producenterna har åter igen hittat den nya sortens kvinnliga protagonist som jag gillar: inte bildskön eller översexad, men i stället feminin, klipsk och handlingskraftig - mycket fint spelad av Léa Seydoux.<br />
<br />
Min Daniel Craig-favorit blir ändå till sist <i>Quantum of Solace</i>, av samma orsaker som <i>From Russia With Love</i> är min favorit-Connery. Teamet och skådisen är varma i kläderna, och filmen går på som ett ånglok. <i>Spectre</i> är en hårsmån från att komma in på delad första plats.<br />
Favorit: <b>Quantum of Solace</b>.<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="298" src="https://www.youtube.com/embed/1dhx0gNxVwE?list=PLA2FF0CC3D658ED60" width="530"></iframe><br />
<hr />
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4365428931395284089.post-18059508009980329572013-03-31T10:31:00.001+03:002015-11-03T12:49:13.566+02:00Bond på Blu-Ray – Bond 50<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxY-IlL-lzldTNBh8GSmJJA_wwbMCUZuTin3O0yTc-AQNu1v7BBBiY0IsFUgj3AwMSVxMCIpmIXYOs3Kdrj56Idsu2odMDVMQ320pbHrRyxnXzkvGAcOl6_iEMjalZZWo_cZQ2MZB6C8E/s1600/Screen+Shot+2013-03-31+at+10.33.16.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="223" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhxY-IlL-lzldTNBh8GSmJJA_wwbMCUZuTin3O0yTc-AQNu1v7BBBiY0IsFUgj3AwMSVxMCIpmIXYOs3Kdrj56Idsu2odMDVMQ320pbHrRyxnXzkvGAcOl6_iEMjalZZWo_cZQ2MZB6C8E/s400/Screen+Shot+2013-03-31+at+10.33.16.png" width="400" /></a></div>
<br />
Jag har varit Bond-fan ända sedan jag som 15-åring (åldersgränsen var 16 på den tiden) smet in och såg <i>The Spy Who Loved Me</i> på Adams i Helsingfors år 1977. Egentligen hade initieringen skett redan 1971, då min mamma hade lirkat in mig, åtta år gammal, på <i>Diamonds Are Forever</i> (då var biografen Bristol; tänk vad man kan minnas). Det är skäl att minnas att 70-talet var tiden före hemmavideo: ville man se Bond var det bara att vänta på premiären av en ny film, eller på att någon kvartersbiograf visade en gammal Bond-film eller ordnade en s.k. Bond-Festival (det skedde oftast på Bio Kent, i min nuvarande stadsdel Munksnäs, i Helsingfors).<br />
<br />
Mitt stora intresse ledde till att jag även i rask takt läste alla Ian Flemings böcker (och senare John Gardners uppföljare), och köpte en massa filmböcker om James Bond. Min kunskap om hela utvecklingen, mytologin och fenomenet är alltså på hyfsad nivå. Som så många andra har jag idag alltså nästan ett livslångt förhållande till filmerna, karaktärerna och skådespelarna. Det hela kulminerade förra året i att jag skrev den svenska textningen till Skyfalls biografversion här i Finland.<br />
<br />
På hemmavideo startade det i tiderna med Betamax (VHS var inte stort ännu) någon gång i början av 80-talet. Det kändes sensationellt på den tiden. Överföringarna var dock (som var brukligt på den tiden) alltid pan-and-scan, d.v.s. endast en bråkdel av originalbilden syntes på en gång i rutan (tv-rutorna var på den tiden 4:3, i motsats till filmernas 2.35:1). Undantaget utgjorde Connerys tre första filmer och Roger Moores två första, som alla filmades i 4:3.<br />
<br />
De anspråkslösa överföringarna och hemmavideoteknikens begränsningar (speciellt ljudet, innan HiFi-spåren kom) gjorde förstås att upplevelsen inte blev speciellt bra. Det skulle räcka ända till DVD-eran, d.v.s. slutet av 1990-talet, innan man kunde erhålla versioner som ens närmelsevis hade att göra med biografupplevelsen. Jag köpte med andra ord alla Bond-DVD:n precis då de kom ut, specialimporterade från Storbritannien, och utan textning.<br />
<br />
Då Blu-Ray slog igenom som distributionsformat visste jag att Bond-filmerna hör till dem jag köper om, trots att DVD-versionerna hade hygglig blidkvalitet och massa fint extramaterial. Inte bara möjliggör Blu-Ray bilder i HD-kvalitet, utan oftast gör ju producenterna dessutom en ny överföring från film- eller negativelementen, så att slutresultatet blir så bra som möjligt.<br />
<br />
När det gäller Bond-filmerna hade produktionsbolaget Eon dessutom (redan innan det fanns HD-distribution på Blu-Ray) överlåtit restaureringen av Bond-filmerna till Lowry Digital, som skannat dem i 4K från kameranegativen.<br />
<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/tpwOE573-xo" width="560"></iframe>
<i>Lite om Lowrys och MGM:s restaureringsprocess.</i><br />
<i><br /></i>
Idag går det alltså att köpa alla 23 filmer i restaurerade Blu-Ray-versioner. Alla ser bättre ut tack vare de nya skanningarna (Quantum of Solace är delvis digitalt filmad och Skyfall helt digitalt filmad).<br />
<br />
Att se de tidiga Bondarna i de här versionerna är rakt av sensationellt. De ser inte längre ut som ”gamla” filmer, utan som filmer filmade idag, där handlingen råkar vara förlagd till 1960- eller 70-talet. I själva verket kan vi idag se dem på hemmabio i långt bättre versioner än någonsin på bio då det begav sig, eftersom filmkopiorna efter några visningar blev skrapiga och dammiga, och den mekaniska filmprojiceringen bidrog med hoppiga och ryckiga bilder.<br />
<br />
De tidiga filmerna och Roger Moores första filmer, alla filmade i 4:3, är på Blu-Ray beskurna till 16:9. Några purister har protesterat mot detta, men det är helt ok – det är en vanlig beskärning också i biografvisning, och filmmakarna har tagit det i beaktande redan vid inspelningen. Eftersom HD-versionerna nu är överförda från kameranegativen innebär det inte heller något störande korn i bilden, eller en "blow-up" effekt.<br />
<br />
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="298" src="http://www.youtube.com/embed/irdAKIQjBpI" width="530"></iframe>
<br />
Bond på Blu-Ray är ett måste för alla Bond-fans. Har man en tidigare DVD-samling, så skall man åtminstone köpa de tidigaste filmerna, kanske fram till slutet på Roger Moore-eran. Individuellt har jag nu hittat dem i butikerna för under 10 euro styck: ett fullständigt fenomenalt erbjudande med tanke på allt fantastiskt extramaterial som skivorna är fulla av.<br />
<br />
Läs även: <a href="http://lefvandebilder.blogspot.fi/2013/03/vilken-bond-ar-bast.html">Mina favortfilmer i serien</a>.<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4365428931395284089.post-3555141625206029882013-03-30T23:56:00.001+02:002013-03-31T08:24:46.113+03:00The Fifth Element (1997)<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikXP-HSfOLcTbPiDDlRqKHGxAqSBu8c2DMGF-x-CgezJ2q6EouL-_QiJIL6C7ccoUdn9RHO5WS3ypxR9y4UitkdjSYWD0iHB99az9L-EulxsRWthk8fePGVXLFjOAwhVa70XivAiU-Iks/s1600/Screen+Shot+2013-03-30+at+23.48.03.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikXP-HSfOLcTbPiDDlRqKHGxAqSBu8c2DMGF-x-CgezJ2q6EouL-_QiJIL6C7ccoUdn9RHO5WS3ypxR9y4UitkdjSYWD0iHB99az9L-EulxsRWthk8fePGVXLFjOAwhVa70XivAiU-Iks/s320/Screen+Shot+2013-03-30+at+23.48.03.JPG" width="216" /></a></div>
<i>The Fifth Element</i>, i regi av Luc Besson, hör till den undergenre av Science Fiction som jag vanligtvis inte gillar; en slags seriemagasins-fantasy-kitch med helt överdrivna karaktärer (nästan karikatyrer), och främmande "raser" med orealistiska, groteska utseendeen. <i>Blade Runner </i>(som jag skall återkomma till) kunde vara ett exempel på motsatsen.<br />
<br />
På något sätt lyckas <i>Fifth Element</i> ändå fascinera. Det kan bero på skådespelarna. Bruce Willis passar ju alltid i rollen som den osannolike hjälten, som av en slump kastas in i händelsernas mitt. Supermodellen Milla Jovovich gör en bra prestation som den sårbara Leeloo, som beövs för att rädda världen från - ja, det är inte alldeles tydligt, men något farligt är det (och det onda har dessutom benägen hjälp på Jorden). Ian Holm, som vi senare minns som Bilbo i <i>Sagan om Ringen</i>, spelar en präst som för handlingen framåt och sköter en stor del av det som på engelska kallas <i>exposition</i> (d.v.s. förklarar för tittarna vad som pågår).<br />
<br />
Kompetent produktion och effekter, även om jag (med åren) börjat får lite problem med orealistiska grejor som flygande bilar, ljud i rymden o.s.v. Kanske jag vill ha allt mer <i>Science</i> än <i>Fiction</i>, i min Science Fiction.<br />
<hr />
Region 1 DVD, flipper med 16:9 (effektiv 2.35:1) på ena sidan och 4:3 på andra. Inga extras att tala om. Skaplig överföring, den senaste Blu-Rayn har enligt rapporterna dock helt överlägsen bild.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4365428931395284089.post-73237417463849706422013-03-03T01:07:00.003+02:002013-03-31T08:55:38.852+03:00Banbrytarna Final Fantasy (2001) och Avatar (2009) James Camerons <i>Avatar</i> blev inte bara en av de största science-ficton-framgångarna någonsin, utan faktiskt också den största filmframgången någonsin, mätt i biljettintäkter. Såhär i efterskott börjar man ändå fråga sig varför.<br />
<br />
Tekniskt kändes <i>Avatar</i> vid premiären ny och fräsch, och visst imponerar de datorskapade miljöerna fortfarande. Men den simplistiska storyn håller inte speciellt bra, och det leder även till att scenerierna börjar kännas ganska <i>cartoonish</i> redan andra gången man ser filmen.<br />
<br />
En ny generation biopublik höjde <i>Avatars</i> teknik till skyarna (filmen belönades med Oscar för Best Art Direction, Best Cinematography och Best Visual Effects), men det var ju inte första gången live action kombinerades med datorgrafik, eller första gången en stor del av filmens roller var bemannade med datorskapade figurer. Redan 2001 gjorde <i>Final Fantasy - The Spirits Within</i> historia med att vara den första filmen med helt datorskapade människor i rollerna. Det finns också en hel del andra intressanta paralleller mellan <i>Final Fantasy</i> och <i>Avatar</i>. Men vilken av filmerna håller alltså flera genomtittningar?<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGKwQfwM-gNJkeJ4xAUtJEX_yjLmvY8BXn9swyD7IGU3zAcMtX4VLgq2YifJW_jmdHDh2Umb5rVc4PbOiYoyfPpqdUUSxXFxUxt0Y81MW8uxLZTAsrv7VGUemIWxtu5H38iAsVWvJYqXo/s1600/Screen+Shot+2013-02-18+at+21.40.05.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="170" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgGKwQfwM-gNJkeJ4xAUtJEX_yjLmvY8BXn9swyD7IGU3zAcMtX4VLgq2YifJW_jmdHDh2Umb5rVc4PbOiYoyfPpqdUUSxXFxUxt0Y81MW8uxLZTAsrv7VGUemIWxtu5H38iAsVWvJYqXo/s320/Screen+Shot+2013-02-18+at+21.40.05.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9BwmkLlYzQA2vurgo3DDmJeQCN2MVuQcx0n-9-kUUe0kST_nLyGe_98JCbOBDK6ux78OIMOK1rEZ0X7t-qUmGLZ6vSSKupsTzx7KVbDK73RDIHhDZcVf5j5LKPCJ8toAv02TRLAbxOco/s1600/Avatar_Valkyrie_Photo.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9BwmkLlYzQA2vurgo3DDmJeQCN2MVuQcx0n-9-kUUe0kST_nLyGe_98JCbOBDK6ux78OIMOK1rEZ0X7t-qUmGLZ6vSSKupsTzx7KVbDK73RDIHhDZcVf5j5LKPCJ8toAv02TRLAbxOco/s320/Avatar_Valkyrie_Photo.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Både Final Fantasy och Avatar börjar med att en skyttelfarkost landar. Final Fantasy överst, Avatar underst.</td></tr>
</tbody></table>
Jag såg <i>Avatar</i> första gången på biograf i 3D-version. Det var onekligen imponerande. Man kände sig faktiskt transporterad till en ny och annorlunda värld - det kändes som om Cameron på riktigt åstadkommit något intressant. Nu såg jag filmen hemma på Blu-Ray, och det efter att ha läst även några kritiska omdömen. Främst blir man kanske idag irriterad på två saker: den simpla Pocahontas-storyn och de klichéaktiga, endimensionella karaktärerna.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVwav1yhhsvpEpwk14u2GVjkqYkoMAuqlp_biQh3PVKEnWGBVT1LNw4DecTXh06XpB7MujZjpuY8nUNNUq_ZSktIfxjZkDXCF30HwfyWza2eW0loviHdrw2-UyXaguVjG21Gbp3nOXJLw/s1600/Screen+Shot+2013-02-18+at+21.32.18.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="166" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVwav1yhhsvpEpwk14u2GVjkqYkoMAuqlp_biQh3PVKEnWGBVT1LNw4DecTXh06XpB7MujZjpuY8nUNNUq_ZSktIfxjZkDXCF30HwfyWza2eW0loviHdrw2-UyXaguVjG21Gbp3nOXJLw/s320/Screen+Shot+2013-02-18+at+21.32.18.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaSs7Spcr4cM7fF4lJKQ1LiXmYduOnOLcaMu-xTIB6_7Oaf3d2iOf1SHkVnY2Xt9fypz79fhNME1JW8N7LO5KAL1PilQLpHYIx6xczGHxt4Q5bWzbI0B9WAP4uwzWXm4LmNzZzt4oO9SA/s1600/dd0001060.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaSs7Spcr4cM7fF4lJKQ1LiXmYduOnOLcaMu-xTIB6_7Oaf3d2iOf1SHkVnY2Xt9fypz79fhNME1JW8N7LO5KAL1PilQLpHYIx6xczGHxt4Q5bWzbI0B9WAP4uwzWXm4LmNzZzt4oO9SA/s320/dd0001060.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Likheter? Den manliga huvudpersonen i Avatar överst, och i Final Fantasy nederst.</td></tr>
</tbody></table>
Många ville 2009 se någonslags samhällskritik i vissa av Camerons repliker, och visst finns här och där kanske ett litet nyp mot USA:s <i>Shock and Awe</i>-doktrin, men i grund och botten finns även hos Cameron en stark övertgelse om att även <b>lösningen</b> på alla problem kommer från precis samma adress: de enkla infödingarna räddas i slutet nämligen av den vite mannen: överlöparen som blivit kär i en av infödingarna.<br />
<br />
Hela Vietnam-ikonografin med tuffa helikoperpiloter och maskingevär i dörröppningarna börjar också känna lite trött - liksom hela <i>techno-macho</i>-rekvisitan med mekaniserade <i>walkers</i> och andra stora maskiner (som i filmen visserligen hör till den ”onda” sidan, men som ändå mycket beräknande finns med för att tillfredsställa techno-nördarnas vildaste drömmar om oinskränkt teknisk makt över naturen och andra människor).<br />
<br />
Mest störs jag vid en ny genomtittning av det som alltid stör mig i science-fictionfilmer: då <i>science</i>-biten inte håller. Till exempel: Virtuella, genomskinliga pekskärmar. Det ser förstås futuristiskt ut, men de skulle förstås vara fullständigt opraktiska. Det är intressant att även <i>Final Fantasy</i> också använder sig dessa.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidGTK3LpWaDf-KBNgikwjVnfUJb_61tL_xxaQk5XSE2u2hRMusqahuRZv2xXZ9wc-laRBKfpXvLghtsyfKhQJLSmwrv5F0wmjx2QUGe_LwqbO7sOlIGEpwFv6HrgmEdy746mM4lkdYhHk/s1600/Screen+Shot+2013-03-03+at+08.36.35.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="194" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidGTK3LpWaDf-KBNgikwjVnfUJb_61tL_xxaQk5XSE2u2hRMusqahuRZv2xXZ9wc-laRBKfpXvLghtsyfKhQJLSmwrv5F0wmjx2QUGe_LwqbO7sOlIGEpwFv6HrgmEdy746mM4lkdYhHk/s320/Screen+Shot+2013-03-03+at+08.36.35.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtROzIMLxFCSkjNmWJc4XSLtTkeld0TgJ4aJ2gfZgg9LzqAAVO83wEh_Q5tOFuKtVNJU30OQvM_1MyedTfwSxvuP9QO3DKOiYqARbdd7VIgDmvMkXi_YQHZEjaEgAkj4LNuDkWcDw_dPI/s1600/avatarcomp.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="169" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtROzIMLxFCSkjNmWJc4XSLtTkeld0TgJ4aJ2gfZgg9LzqAAVO83wEh_Q5tOFuKtVNJU30OQvM_1MyedTfwSxvuP9QO3DKOiYqARbdd7VIgDmvMkXi_YQHZEjaEgAkj4LNuDkWcDw_dPI/s320/avatarcomp.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Löjliga och hopplöst opraktiska, genomskinliga, virtuella pekskärmar. Final Fantasy överst, Avatar underst.</td></tr>
</tbody></table>
Flygande berg? På ett begränsat område på planeten Pandora (där Avatar utspelar sig) finns det flygande berg. Ser spännande ut, och denna <i>Flux vortex</i> kunde kanske motiveras och accepteras som någonslags omvänd gravitation (i Camerons manusnoter hänvisas till starka magnetiska störningar). Hur magnetism skulle få ett helt berg att flyga sägs inte - inte heller tycks magnetismen eller den omvända gravitationen påverka något annat fysiskt objekt (t.ex. helikoptrarna som flyger genom området).<br />
På tal om gravitation: tänk att Pandora råkar ha exakt samma massa som Jorden, så att tyngdkraften är precis den samma. Ett resultat av detta otroliga sammantäffande är förstås att människorna kan röra sig framför kameran helt naturligt. Inget nytt förstås när det gäller sci-fi.<br />
<br />
Djur- och naturlivet (för att inte tala om humanoiderna) på Pandora är inte av denna världen, precis som man kunde vänta sig. Eller är de det ändå? Växterna och djuren är just så "exotiska" att vi "förstår" att vi nu är på en annan planet, men vad är sannolikheten att livet på en planet i ett annat solsystem skulle utvecklas så snarlikt vårt? Eller att "infödingarna" inte endast använder pilbågar precis som "våra" infödingar, utan också begagnar sig av stridsrop som låter som indianerna i en västernfilm från 50-talet? Eller att de ens råkar ha talorgan som våra, så att de behändigt fått möjlighet att lära sig engelska i någon "skola" som en av vetenskapsmännen från Jorden startat på Pandora? Camerons naivitet återspeglas också i den romantiskt-antropologiska uppfattingen om att ”vildar”
automatiskt har en förmåga att nå en spirituellt högre ”sanning” och ”koppling” till det naturliga och ”äkta” än vi
”tekniska” människor. Och måste de blå Na'vi vara så genomtänkt, Disney-aktigt söta med sina stora ögon? <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhGkDESg4fQwX78OEdNKzaef_FVJEMYMOAKAvd64aZD6DR2ndwzmzxF8TzAhnB3iaZmGE8XFyHjSYCSrolbJD7uv36WQcWVRCC23xXDQeJlCxXg3PUnzdrcy1vJTw7vT4ERfzJcISt-hU/s1600/Screen+Shot+2013-03-03+at+08.34.18.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="190" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhGkDESg4fQwX78OEdNKzaef_FVJEMYMOAKAvd64aZD6DR2ndwzmzxF8TzAhnB3iaZmGE8XFyHjSYCSrolbJD7uv36WQcWVRCC23xXDQeJlCxXg3PUnzdrcy1vJTw7vT4ERfzJcISt-hU/s320/Screen+Shot+2013-03-03+at+08.34.18.JPG" width="320" /></a></div>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEo3l6tQaKPgDCau9KHS-8u6S1uqBsgNmP0ab1gtgY019Ah0cfu-wgTSwuMBh8ExhuJP32aWDwj03-DMTvlZSMR5wi-qtWDo-vQQk_VJrt0Ok0d3rZSz8fm4qAvuC2efkb1f1_ki956mc/s1600/michelle_rodriguez_avatar.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="159" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEo3l6tQaKPgDCau9KHS-8u6S1uqBsgNmP0ab1gtgY019Ah0cfu-wgTSwuMBh8ExhuJP32aWDwj03-DMTvlZSMR5wi-qtWDo-vQQk_VJrt0Ok0d3rZSz8fm4qAvuC2efkb1f1_ki956mc/s320/michelle_rodriguez_avatar.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Stereotypa rollfigurer i både Final Fantasy (överst) och Avatar: den lätt butchige, men dock feminina kvinnliga soldaten.</td></tr>
</tbody></table>
Efter alla de här störande grejerna kändes ett återseende med <i>Final Fantasy - The Spirits Within </i>betydligt mer intressantare. Filmen blev trots sin banbrytande teknik inte någon enorm framgång då den släpptes 2001. Främst berodde det på att storyn byggde på den japanska dator- och konsolpelserien <i>Final Fantasy </i>och innehöll en hel del element som kändes lite främmande för en vanlig västerländsk publik (säkert tack vare det japanska manuset, de japanska prodcenterna och den japanske regissören). Detta trots att rollernas röster gjordes av kända amerikanska skådespelare.<br />
<br />
I filmen har Jorden invaderats av utomjordingar, men de är inte fysiska varelser utan någotslags andeväsen. Storyns spänning kommer, liksom i Avatar, från skillnader i inställning till, och bemötande av denna främmande art när det gäller två grupper: vetenkapsmännen och militären. I <i>Final Fantasy</i> finns även en koppling till Jordens andliga "själ" <i>Gaia</i> (infödingarna i Avatar har en koppling till sin planets "moder", <i>Eywa</i>). Det var nog dialogens hänvisningar till andar, själar, spöken och demoner som skrämde bort den västerländska publiken. Hos oss är det ju intressant nog tillåtet (och på sina håll nästan obligatoriskt) att tro på övernaturliga väsen och liv efter döden - men att en sådan möjlighet skulle få några fysiska uttryck vill vi helst inte ha att göra med.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3S0W_YK1h_0hOpkz8SXkGvvX1hv7IQf8CE2YgLLc9nIPSGtZ79NynnjB43CH-HNfBUdr05AL3xI12WEH_DRKKpnbZw_MQgz5JA3gW4hoGwhwkmj0jbrwxDIA2mRkPWTO89FwprK7tZZg/s1600/aki-ross-mindre.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="174" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3S0W_YK1h_0hOpkz8SXkGvvX1hv7IQf8CE2YgLLc9nIPSGtZ79NynnjB43CH-HNfBUdr05AL3xI12WEH_DRKKpnbZw_MQgz5JA3gW4hoGwhwkmj0jbrwxDIA2mRkPWTO89FwprK7tZZg/s320/aki-ross-mindre.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhi_rAHpxUGQ8sVL3W_jqIo7KI4C60GGriYt0o-iwAeRGyeRSNMps7lm3GJ5h9sOA8NL9hzy4aAbYD4NhFmjl9gXl0GqfPnSdMBq_v8CEq0PiARD_layKMfqub4ZalMvKPjUzBiSsbFh7E/s1600/avatar-1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhi_rAHpxUGQ8sVL3W_jqIo7KI4C60GGriYt0o-iwAeRGyeRSNMps7lm3GJ5h9sOA8NL9hzy4aAbYD4NhFmjl9gXl0GqfPnSdMBq_v8CEq0PiARD_layKMfqub4ZalMvKPjUzBiSsbFh7E/s320/avatar-1.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">De heldigitala Dr Aki Ross (Final Fantasy) och Neytiri (Avatar) var tänkta att åberopa den nördigare biografpublikens våtaste drömmar.</td></tr>
</tbody></table>
Också <i>Final Fantasy</i> gör några <i>science</i>-missar: andeväsendena rör sig genom fasta konstruktioner och genom jordytan för att komma åt att suga ut själarna ur människorna, men åndå går det att skjuta på dem med något slags fysiska vapen. Ibland rör sig andarna även "med fast mark under fötterna" och flyger precis som om luften skulle göra motstånd. Inkonsekvent. Filmen målar också upp (liksom <i>Avatar</i> och en lång rad andra science-fictionfilmer) en framtidsvision med enorma byggnader, konstruktioner, maskiner, rymdskepp, städer etc, utan att vi får veta med vilka energiresurser de byggts eller drivs. Tydligen hittar mänskligheten inom kort en ny, billig och outsinlig energikälla. Jag vet ju att det är fråga om fantasi, men då jag på senare tid blivit mycket intresserad av energifrågor har jag börjat ställa de här frågorna.<br />
<br />
Det här är ändå ganska små brister. Karaktärsutvecklingen och en story som inte följer sedvanlig mall gör att <i>Final Fantasy</i> idag är en intressantare bekantskap än <i>Avatar</i>, och att de datorritade personerna ironskt nog känns mer riktiga och påtagliga än det alltför stereotypa persongalleriet i <i>Avatar</i>. Speciellt Dr Sids gestalt, med Donald Sutherlands röst, känns riktigt mänsklig.<br />
<br />
Och trots att datorgrafiken förstås gjort stora framsteg under åttaårsperioden mellan <i>Final Fantasy</i> och <i>Avatar</i> så är <i>Final Fantasy</i> med sin desaturerade färgskala på många sätt visuellt mer spännande än den gröna djungeln på Pandora, som snabbt blir repetitiv.<br />
<br />
<hr />
<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Avatar_(2009_film)">Avatar</a>: 2D Blu-ray utan extras. Snygg bild, bra surroundljud.<br />
<a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Final_Fantasy:_The_Spirits_Within">Final Fantasy</a>: Netflix HD, men hårt komprimerad bild, dock skapligt ljud.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4365428931395284089.post-19764658510382561182013-02-17T17:03:00.004+02:002013-03-31T08:56:04.790+03:00The Matrix (trilogin) (1999-2004)Återsåg Matrix-trilogin. De här filmerna hör tyvärr till den sorten där man första gången tycker de är riktigt bra (speciellt den första filmen), men som tyvärr inte håller så bra efter flera genomtittningar. De saker som första gången kändes filosofiskt intressanta, och de händelser som på något sätt kändes plausibla, blir vid närmare eftertanke inte så bra alls, nästan löjliga. Det håller helt enkelt inte.<br />
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-uqHLTVQ_Q63fuJis7BvgFFjquozpUS4bmIWVyFLxi9zSyI-E3UZhIbfRRvAaR2dasozQ5SObjv7oW3zFdxaxj-wpFOQeaKN02BVZMY0prltK91ZdttZx5cpD2UBE-dIeJP_Z-l3oVc0/s1600/matrix.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="190" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-uqHLTVQ_Q63fuJis7BvgFFjquozpUS4bmIWVyFLxi9zSyI-E3UZhIbfRRvAaR2dasozQ5SObjv7oW3zFdxaxj-wpFOQeaKN02BVZMY0prltK91ZdttZx5cpD2UBE-dIeJP_Z-l3oVc0/s400/matrix.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
<div>
<br /></div>
<div>
<div>
Vi tar det som är bra först:</div>
<div>
<ul>
<li>Upplägget är bra (och klassiskt): Det som vi tror är vår verklighet är egentligen en virtuell maskinskapelse. En av de bästa scenerna i filmen är då <i>Neo</i> (Keanu Reeves) återser sin gamla verklighet, och ser på världen ”med nya ögon” genom bilfönstret. </li>
<li>Skådespelarprestationerna är bra, några lysande (speciellt Hugo Weaving som <i>Agent Smith</i>). TIll skillnad från många andra har jag alltid tyckt att Keanu Reeves är en helt kompetent skådis. Här passar han riktigt bra.</li>
<li>Det visuella funkar. Matrix-sidans svagt gröna kuslighet, vagheterna, deja vu-upplevelserna etc. De visuella effekterna var på sin tid banbrytande – senare blev förstås bl.a. ”bullet-time” överanvänt.</li>
</ul>
<div>
Sedan:</div>
<div>
<ul>
<li>Den helt grundläggande idén är löjlig. Maskinerna har tagit över, a la <i>Terminator</i>. Ok, det kan jag gå med på. Men att människorna utnyttjas som maskinernas ”energikälla” är helt åt pipan. Människan är en energisänka, d.v.s. ”drar” mycket mer energi än vad hon kan emittera som värme, t.ex. </li>
<li>Men låt oss strunta i det fysikaliska faktumet (det är ju ändå science-<i>fiction</i>). En fråga kvarstår ändå: för vad behöver maskinerna "The Matrix”? ”Energikällorna” kunde ju bara hållas i en individuell koma i all evighet.</li>
<li>Men låt oss strunta även i den lilla detaljen. Kvarstår ännu:</li>
<ul>
<li>Kopplingen mellan verkligheten och Matrix: Spikar i bakhuvudet, telefoner? Verkligen? Hur funkar det egentligen? Överföringen ackompanjeras visserligen alltid av något tekniskt svammel och digitala effekter på skärmar – vill man så kan man kanske ”acceptera” det.</li>
<li>Till vad behövs hela Kung-fu-skiten? Vapen tycks ju också funka på Matrix-sidan? Fast varför kastar de alltid bort vapen vars magasin är tomma? Var de onödiga från början? Vissa vapen tycks ändå ha outtömbara magasin.</li>
<li>Hur kan skadorna på Matrix-sidan påverka verkligheten (t.o.m. så att någon dör)? Det förklaras aldrig tillfredsställande.</li>
<li>Om huvudpersonerna vill frita människor som ligger i sina "pods", varför
gör de det inte direkt? Varför måste det ske via Matrix? </li>
<li>Varför måste <i>Morpheus</i> klä sig i fotsid läderrock på Matrix-sidan (och <i>Neo</i> i någon opraktisk, fotsid grej i film 2)? Det udda utseendet avslöjar ju dem genast. Ser ut som om man hamnat på någon geek-konferens.</li>
<li>Huvudpersonerna kör omkring i en tekniskt komplicerad och stor undervattens- och underjordisk, flygande farkost. Vad är deras energikälla? Jag vet, jag vet, det är sci-fi, men i det ordet ingår <i>science</i>. Idén i sci-fi är att saker skall vara någorlunda vetenskapligt hållbara - och det stör mig oerhört när saker inte stämmer. (Allt detta blir bara värre i del 2 och del 3 - en enorm stad funkar under jorden, och den enda förklaringen får vi av en <i>Council member</i>: <i>"I don't know how it works - but I understand the importance of it working”</i>.</li>
</ul>
</ul>
<div>
Då den första filmen lanserats sökte som väntat en massa skribenter en djupare symbolik i Matrix-historien. <i>Neo (The One) </i>jämfördes (naturligtvis) med Jesus, och storyn jämfördes med Platons allegorier, grekiska dramer och olika religioners filosofisystem. Ser man den första filmens intervjumaterial med filmskaparna, syskonen Wachowski, märker man ändå att inspirationen inte kommit från så högtravande källor, och att det är ganska tunnt med kännedomen om sådana saker. På sin höjd ligger några sci-fi-böcker, en bok av Kevin Kelly, och några grundkurser i psykologi bakom det hela, samt syskonens intresse för Hong-Kong-actionfilmer (Kung Fu:n får sin förklaring). </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Sedan är det en annan sak att skriverierna, som alltså lyfte The Matrix till en intellektuell nivå den inte egentligen alls hade, påverkade produktionen av del 2 och del 3, <i>Matrix Reloaded</i>, och <i>Matrix Revolutions</i>. Då blir också syskonparets intellektuella lättviktighet alldeles uppenbar - de två filmerna, som spelades in samtidigt är på många filosofiska plan ännu sämre; speciellt <i>Matrix Revolutions</i>.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
2:an och 3:an lider av främst två saker:</div>
<div>
<ol>
<li>det vanliga Hollywood-syndromet, att man i uppföljaren öser in fem till tio gånger mer pengar i hopp om att skapa en fem eller tio gånger bättre film (eller kanske mer sanningsenligt: i hopp om att den skall hämta in fem eller tio gånger mer pengar. <br />På sin höjd blir det ju sen en film med bara fem gånger mer buller och bång. (Exempel: i stället för <b>en</b> Agent Smith rusar 50 eller 100 Agent Smith mot Neo).</li>
<li>att filmskaparna blir så förtjusta i sin skapelse, att de inte märker hur tunnt det börjar bli - att storyn på sin höjd hade räckt till <b>en</b> uppföljare. Kanske de tänkte på pengarna.</li>
</ol>
</div>
<div>
Att uppföljarna påverkats av uppståndelsen och reaktionerna kring den första filmen bevisas av att en helt ny bakgrundsstory mitt i allt målas upp - den underjordiska staden <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Zion">Zion</a> (jep - du läste rätt), med ännu mera Jesus-symbolik kring protagonisten <i>Neo</i> (komplett med tillbedjare klädda som de kommit från en scen i <i>The Ten Commandments</i>. Att filmskaparna haft allt detta i tankarna redan då den första Matrix gjordes är förstås lika mycket bullshit som att George Lucas från början tänkt att <i>Star Wars </i>skulle vara 6 filmer.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
I <i>Matrix Reloaded</i> får <i>Oraklet</i> en större roll, men rollen går stort åt till det som på engelska kallas ”<i>exposition</i>” - d.v.s. till att förklara allt det oförklarliga som pågår, så att publiken inte helt skall tappa tråden. Sedan faller allt ihop då oraklet börjar tala om program och källkoden till Matrix,<i> the source</i>. Alla som vet något om programmering ler inombords. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
I uppföljningen finns en ny insider-förrädare. Jag tycker det är ett allt för enkelt sätt att skapa spänning, trots den lilla vändningen på slutet: det visar sig vara <i>Agent Smith</i>, som på något oförklarligt sätt tagit in sig i verkligheten. Biroller har rollnamn som <i>Seraf</i>, och de futuristiska skeppen har andra religiösa eller filosofiska namn. Det är väl tänkt att de som skippat religionshistorietimmarna skall googla på t.ex. vad en <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Seraf">seraf</a> är, och därefter dra slutsatsen att något djupsinnigt ligger bakom manuskriptet.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Neo träffar äntligen <i>Arkitekten</i> (någonslags spindelprogram i Matrix), och trots att scenen inneåller några intressanta klipp som skall symbolisera olika val vi gör, så faller den platt på dialogen, som mest består av att filmskaparna lagt in en massa ”svåra” ord i den vetenskapliga och filosofiska mumbo-jumbon - det imponerar på sin höjd en 14-åring.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
I <i>Matrix Revolutions</i> får <i>Oraklet</i> sedan lov att försöka förklara allt det som i tittarnas huvud <i>”doesn't make any sense”, </i>med allt mer invecklade kvasifilosofiska uttalanden, i stil med <i>”Resultatet av din ekvation söker balans.”</i> Rena gojan. Slutuppgörelsen med <i>Agent Smith</i> som en eld-djävul och den hela datorskapade ”final battle” är bara platt, uttråkande och banal. Hela filmen (och trilogin) slutar sedan till råga på allt med rena Hollywod-sirapen.<br />
<br />
I slutet känner man sig alltså lurad. Något som började mycket intressant och spännande går progressivt mot det sämre och sämre. Det bästa som producenterna kunde ha gjort hade varit att begränsa storyn till <b>en</b> uppföljare - och den borde ha varit bättre. Stämningen från första filmens första halva borde ha återskapats, med betydligt färre effekter.</div>
<div>
<br />
<hr />
<br /></div>
<div>
Denna gång:<br />
<br />
<b><i>The Matrix</i></b>: Blu-ray, basversion, några extras, bl.a. en hygglig dokumentär på två timmar, filmad i mellanskedet mellan film 1 och uppföljarna.<br />
<b><i>Matrix Reloaded</i></b>: Special Edition-DVD, två skivor, mycket extramaterial, många dokumentärer.<br />
<b><i>Matrix Revolutions</i></b>: Netflix HD via AppleTV, inga extras.</div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
</div>
</div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4365428931395284089.post-23504446127959616092013-02-11T14:08:00.001+02:002013-02-11T14:08:10.397+02:00Utökning<div style="text-align: center;">
Filmsamlingen utökades idag markant tack vare en donation av min bror.</div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpRHP8ozDjs-tzNsVgm55lzHROmo0wCsjcm_1llzhocRPFOQ_gAvTKMzPs06aSXgjsjoxWixzOjyRU5eo_o9BMJo85TUVolo5MXAZJDrOIUjaI1WGluvo32BnTng6F0v_qpB0k34J4gFs/s1600/utokning.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="228" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpRHP8ozDjs-tzNsVgm55lzHROmo0wCsjcm_1llzhocRPFOQ_gAvTKMzPs06aSXgjsjoxWixzOjyRU5eo_o9BMJo85TUVolo5MXAZJDrOIUjaI1WGluvo32BnTng6F0v_qpB0k34J4gFs/s320/utokning.jpg" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4365428931395284089.post-87892031334832559852013-02-11T10:10:00.000+02:002013-02-11T10:16:52.116+02:00Biograferna blir digitala – än sen?<i><span style="color: #666666;">Artikeln tidigare publicerad i Svenskbygden nr 2-2011</span></i><br />
<hr />
<b>Datorer, digitala hjälmedel och videoteknik har användts i filmskapandet redan länge. Nu håller emellertid en revolution på att ske, då biograffilm kan spelas in, efterbehandlas och distribueras digitalt genom hela kedjan.</b><br />
<br />
För vissa purister betyder ”film” endast filmer inspelade och visade med (i princip) samma 35 millimeter breda film, som redan Edison använde på 1890-talet. Tekniken har dock alltid gått framåt, och idag talar man hellre om den artistiska insatsen och produktionsnivån, och den upplevelse man får av levande bilder på stor duk i en biografsalong. De senaste åren har digital inspelning och digital projicering nått en nivå som kan tävla med, och i vissa fall överträffa traditionell 35 mm film.<br />
<br />
Eftersom både traditionell film och digital film är mycket tekniska branscher, fastnar diskussionerna ofta i tekniskt hårklyveri, som frågan om en digital filmkamera har lika hög upplösningsförmåga som 35 mm film?<br />
<br />
Då glömmer man ofta att de här tekniska aspekterna är svåra att jämföra, eftersom mediet är så olika. Film består av små ljuskänsliga silversalter på en celluloid- eller polyesterbas. Silversaltkristallerna är mikroskopiskt små och oregelbundna, så det är i princip fel att jämföra med en digital bildsensor, där de individuella bildpunkterna (pixlarna) är arrangerade i raka led. Delfärgerna fångas dessutom av pixlar känsliga för endast en sorts färg (röd, grön, blå), och då blir den efterföljande elektroniken och mjukvaran helt avgörande för slutresultatet.<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvgJ4EZnIaBM5ytXCTbxV4tILTEIGX7Ss1bKbUCKa_KJwtE8pLe2XM9o6CdRscUmAl20-N-zrUHeMmBeZ0ZnaGRXWeNhPiTHJnRPkGZSSd_tf6_Sha9lykmszBSQ4sNhO28QDsXesi4oA/s1600/Anamorphic-digital_sound.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="172" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgvgJ4EZnIaBM5ytXCTbxV4tILTEIGX7Ss1bKbUCKa_KJwtE8pLe2XM9o6CdRscUmAl20-N-zrUHeMmBeZ0ZnaGRXWeNhPiTHJnRPkGZSSd_tf6_Sha9lykmszBSQ4sNhO28QDsXesi4oA/s320/Anamorphic-digital_sound.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En typisk 35 mm filmruta med en anamorfisk (Cinemascope) bild. De vita vågorna vänster om bilden är analoga ljudspår, de blåa banden Sonys digitala ljudspår medan de fläckiga områdena mellan perforeringen till vänster är Dolbys digitala ljudspår. Illusionen av rörelse uppstår då 24 rutor per sekund projiceras.</td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnDWk6VMlKS1LCiaYJqusMLKJe5MxECvmCeiUlPlv7ShCMPKgn6rN_WYzlEGs2XSjW4bIZqK0mjNWpfR85WkmdLMaCSDvMGQHGSclOvcxa2gm9OmJyGG2FHIvMn6QCnq_3tK8dEXvDIAE/s1600/CCD_sensor.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="296" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnDWk6VMlKS1LCiaYJqusMLKJe5MxECvmCeiUlPlv7ShCMPKgn6rN_WYzlEGs2XSjW4bIZqK0mjNWpfR85WkmdLMaCSDvMGQHGSclOvcxa2gm9OmJyGG2FHIvMn6QCnq_3tK8dEXvDIAE/s320/CCD_sensor.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">En typisk bildsensor av CCD-typ. Delfärgerna fångas av ljuskänsliga bildpunkter arrangerade i rader (syns ej på bilden). Snabb elektronik och avancerad signalprocessering omvandlar bilden till de ettor och nollor som datorn förstår.</td></tr>
</tbody></table>
De glada debattörerna glömmer dessutom bort att en kamera består av många andra delar, främst optiken, som slår fast ramarna för vad som kan fastna på filmen eller sensorn. I slutändan gör även projiceringen med sina begränsningar att hela diskussionen som startade om resolution har förlorat betydelse.<br />
<br />
För biografpubliken är dessutom de tekniska aspekterna ovidkommande. Det handlar om upplevelsen. Och om digital teknik kan göra det förmånligare att skapa upplevelsen, och dessutom enklare att distribuera den till orter som inte annars hade kommit i fråga med dyra filmkopior – vad kan vara bättre? Dessutom eliminerar de digitala verktygen de mekaniska svagheter och det slitage som vanlig filmprojicering innebär. Bilden är lika skarp och stadig vid den sista visningen (eller på den lilla landsortsbiografen) som under världspremiären.<br />
<br />
Film kommer däremot att behålla sin betydelse som arkivmedium. Hollywood sparar redan nu många digitala filmer som färgseparationer på svartvit arkivfilm. Fördelarna är många. Film kan ses med blotta ögat, och arkivfilm håller rätt arkiverad 500 år. Olika video- och digitala format har däremot hittills varit mycket övergående – det uppstår redan nu stora svårigheter då gamla format skall spelas upp.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisJIk8PcQ14wA7qiEbQnK2hENgf8qShpfTzb8FImm4SJklWwOEJcITbnUavCql8CXkiaYRI3wlJLqPX6p3jbX3ps_liROUi44uFyHAEjHFmGa7Xn3D1QT9kEeGAsEZgoZcFRsPbKKg0PM/s1600/digiprocess.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEisJIk8PcQ14wA7qiEbQnK2hENgf8qShpfTzb8FImm4SJklWwOEJcITbnUavCql8CXkiaYRI3wlJLqPX6p3jbX3ps_liROUi44uFyHAEjHFmGa7Xn3D1QT9kEeGAsEZgoZcFRsPbKKg0PM/s640/digiprocess.jpg" width="534" /></a></div>
<br />
<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4365428931395284089.post-85687232584249101762013-02-11T01:02:00.004+02:002014-12-07T01:23:18.338+02:00Frankenstein (1931)För filmintresserade finns nu några måsten ute i butikerna, och till osedvanligt förmånligt pris. Universal har gett ut en rad av sina klassiska skräckfilmer på Blu-ray, i otroligt fint restaurerade versioner. Filmerna får helt nytt liv och blir på ett intressant sätt mycket mer sevärda, då åratal av slitage och blessyrer är borta i HD-versionerna. Skillnaden är stor även jämfört med DVD-utgåvorna från 2005.<br />
<div>
<br /></div>
<div>
Jag köpte <a href="http://www.imdb.com/title/tt0021884/"><i>Frankenstein</i></a> (1931) och <a href="http://www.imdb.com/title/tt0046876/combined"><i>Creature from the Black Lagoon</i></a> 3D (1954) till smått otroliga priset av 6,99 e/styck (Anttila).</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<i>Frankenstein</i> är restaurerad både till bild och ljud. Bilden lider inte längre av smuts och skrap, och inte heller av s.k. <i>gate weave</i>, d.v.s. att bilden "hoppar" p.g.a. dåliga toleranser antingen i kameran eller i skanningen. Detta kan avhjälpas digitalt idag, liksom flicker och fluktuationer p.g.a ljusläckage i kameran eller under kopieringen. </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Ljudet på en över 80 år gammal inspelning motsvarar förstås inte dagens teknik, men sus, brus och knäpp från de gamla Western Electric-inspelningarna är borta, och både dialog och musik hörs bra. Resultatet är att jag för första gången drogs in i intrigen på allvar. Filmen funkar, över 80 år gammal, till och med för min lilla medpublik med några tonåringar, uppvuxna med de senaste digitala effekterna.</div>
<div>
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://images4.static-bluray.com/reviews/6741_20.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="http://images4.static-bluray.com/reviews/6741_20.jpg" height="222" width="400" /></a></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<b>Boris Karloff</b> som Frankensteins monster gör förstås ikonen av alla filmmonster, men även det övriga gardet gör ett hyggligt jobb. Då man inte längre hakar upp sig på tekniska brister, märker man också hur modern filmen i tiderna måste ha varit – <b>James Whale</b> var tydligt inspirerad av den tyska gotiska stilen, och använde mycket kameraåkningar, skuggor, och andra suggestiva element. Scenerna i laboratoriet med alla elektriska apparater är fortfarande i mitt tycke oöverträffade.<br />
<br />
Själva upplägget och moderniseringen av <b>Mary Shelleys</b> Frankenstein-bok från 1800-talet klingar fortfarande alldeles trovärdigt; Dr Frankenstein har tämjt den urelektricitet som i tiderna skapade livet på jorden – detta upplägg använde alltså producenten <b>Carl Laemmle Jr</b> och regissören James Whale tjugo år innan <b>Miller</b> och <b>Urey</b> gjorde sina berömda experiment med blixtar i labbkolvar fyllda med metan, ammoniak, koldioxid och väte.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
För samlarna: alla de scener som i många tidigare tv- och VHS-versioner censurerats, finns med (de fanns med även på DVD). </div>
<div>
<br /></div>
<div>
Mångsidig information om filmen och dess ursprung, samt Universals skräckfilmer, kommer fram i dokumentärerna och kommentarspåren – det mesta materialet är dock det samma (i SD-format) som från DVD-utgåvan. En kort HD-film om hur Universal restaurerar sin filmer är i princip också den samma man sett på ett par andra Blu-ray-skivor: intressant, men kunde gå ännu mer in på detaljerna.</div>
<div>
<br /></div>
<div>
Återkommer till <i>Creature of the Black Lagoon</i> då jag har en 3D-tv. </div>
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjyQJ-tgCFfTXZEZF7uWz0dHDzVTucMMf3V3P06Mg-tdWJP9RMPoTTu4108BM2xaelOxVlnef_BIFMgtJb9KtuIaz6aX3pJdSZktiOlt5_ELfaQ2mQ_a4a-edG7Z6HrqXBnqeYPD6CTtUs/s640/blogger-image-424223705.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjyQJ-tgCFfTXZEZF7uWz0dHDzVTucMMf3V3P06Mg-tdWJP9RMPoTTu4108BM2xaelOxVlnef_BIFMgtJb9KtuIaz6aX3pJdSZktiOlt5_ELfaQ2mQ_a4a-edG7Z6HrqXBnqeYPD6CTtUs/s640/blogger-image-424223705.jpg" /></a></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4365428931395284089.post-75972776931195374922013-02-10T21:01:00.002+02:002013-02-11T10:17:32.545+02:003D-våg nummer treJag var med om den förra "3-D"-boomen på 1980-talet, och har också studerat den "3D-craze" som svepte genom Hollywood på 1950-talet. ”Experterna” svär att det denna gång inte är fråga om en gimmick, eftersom att tekniken idag gått så mycket framåt att upplevelsen är något helt annat. Till en viss grad kan man hålla med om detta - utveckligen utvecklas - men är det till sist ändå fråga om något mer än ett marknadsföringstrick?<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/0/06/Bwanadevil3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/0/06/Bwanadevil3.jpg" width="239" /></a></div>
<br />
<div style="text-align: center;">
Inget nytt under solen. Bwana Devil från 1952.</div>
<br />
<br />
Egentligen är det fel att kalla 3D för 3D. Vad som nu åter visas är stereoskopiska bildpar (i riktig 3D borde man kunna gå runt bilderna och studera dem från olika vinklar). Problemet med stereoskopiska bilder (som funnits sedan 1838) är att illusionen av tre dimensioner skapas med två platta bilder, en för var öga. Bilderna fotograferas med två objektiv, där det inbördes avståndet och vinkeln avgör vilket objekt i bilden hamnar på samma avstånd som bioduken/tv-skärmen. Om föremål då faller för långt utanför denna yta, upplevs de svårt förvrängda och ansträngande för ögonen, som måste vinklas onaturligt. Strikt skulle detta fenomen också innebära att filmen borde filmas på två olika sätt för biograf och tv. Mycket få filmare är därför tillräckligt skickliga för att utnyttja stereoskopi så att ”det inte märks”, James Cameron har kanske kommit längst med Avatar. En annan är Peter Jackson med sin nya Hobbit-film (mer om den senare - han har också utnyttjat annan intressant ny teknik).<br />
<br />
Det här är mitt största problem: så länge man sitter och tänker på, och märker tekniken (och dess inneboende problem), är det bort från filmupplevelsen, som ju ändå skall handla om en story. I en 3D-film kan man t.ex. inte gör ett snabbt klipp från en översiktsbild till en närbild - ögonen hinner inte med! Redan denna lilla sak begränsar och styr bildberättandet till den grad, att det är svårt att fatta att någon seriös regissör orkar bry sig om tekniken.<br />
<br />
Upplevelsen av tre dimensioner beror i verkliga livet dessutom på så mycket mer än bara stereoskopi: fokusering, inbördes och relativa storlekar hos objekt i synfältet, atmosfäriskt dis etc. Därför känns stereobilder alltid syntetiska, speciellt på dagens 3D-tv:n. I tillägg till att bilden fortfarande är ljussvag och flimrig (beroende på hur den tekniskt framställs) ser föremålen och händelserna mer ut som platta kulisser på olika plan. Någon riktigt konkret tredimensionell upplevelse är nästan omöjlig att återskapa. Och som sagt: de i över hundra år använda fotografi- och klippteknikerna kan alltså inte användas - resultatet blir ögon- eller huvudvärk eller sjösjuka.<br />
<br />
Mycket, mycket starkare ”3D” skulle man skapa med högre resolution, och en höjning av bildfrekvensen, som stannat på 24 bilder per sekund sedan 1920-talet (den långsammaste bildfrekvens som ger ett skapligt optiskt ljud vid sidan om bildrutorna).Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4365428931395284089.post-60427843768723527192013-02-10T20:58:00.002+02:002018-05-09T21:43:35.572+03:00Slutet för fysisk media?Jag har hela mitt liv varit intresserad av teknik, och använder i medeltal några timmar per dag för att surfa på olika tekniksajter med det mest varierande innehåll. I min dagliga dos ingår även nätsändningar som jag lyssnar på under resorna till och från jobbet. Men eftersom jag också är intresserad av integritets- och säkerhetfrågor blir jag ibland lite förvånad över teknikredaktörernas och kommentatorernas fascination med nätbaserad media. Många talar om att äntligen slippa läsa ”döda träd”, eller att nätbaserad video när som helst slår ut de otympliga skivorna – det är bara fråga om tid.<br />
<br />
Jag håller med om att det finns vissa fördelar med nätbaserad, icke-fysisk media:<br />
<ul>
<li>lättillgänglighet</li>
<li>snabbhet</li>
</ul>
Lättillgängligheten är frestande. Man hör eller läser om en intressant bok eller film, och med ett par klick har man köpt den och har den i datorn eller plattan. Det känns dessutom grönt och ekologiskt, då tillverkning och transporter uteblir. Tack vare att produkterna inte tar någon fysisk plats går det också att samla på sig ett helt bibliotek eller en filmsamling i datorn. Allt bra alltså?<br />
<br />
Kanske inte. Jag brukar även fundera på avigsidorna:<br />
<br />
För en person som jag, som har en lite större filmsamling, spelar dvd- och blu-ray-skivornas kapacitet fortfarande stor roll – ingen chans att jag skulle börja köpa stora hårdskivor för att lagra ”digital copies” (oftast med stora begränsningar), eller ödsla massvis med tid för att föra över min nuvarande samling (jag vill också ha tillgång till alla dokumentärer och allt extramaterial). Skivorna fungerar dessutom som sin egen backup, eftersom de som optiskt lagringsmedium inte löper samma risker som magnetisk media med sina fysiska komponenter.<br />
<br />
Att helt ”koppla loss” och lagra allt i molnen, <i>in the cloud</i>, tror jag inte att jag gör – på den ständigt skiftande marknaden litar jag inte tillräckligt på något företags förmåga att ta hand om detta, ens för fem år framåt. Deras egna användarvillkor återspeglar också detta: de flesta har reserverat rätten att när som helst säga upp sina tjänster eller godtyckligt ändra i utbudet (sådant har rean skett) utan förklaring eller ersättning till dig.<br />
<br />
Om du i motsats till att hyra en nätfilm väljer att ”köpa” den på nätet, köper du i själva verket endast en rätt att titta på den flera gånger. Du kan aldrig (i motsats till fysisk media) ge bort den i present, sälja den på en andrahandsmarknad (var finns loppisen för använda nätfilmer?), eller för delen köpa den begagnad (så som jag gjort för att bygga upp min filmsamling). Dina barn kommer heller aldrig att kunna ärva ett e-boksbibliotek eller en nätbaserad musik- och filmsamling – de måste köpa allting en gång till (du märker kanske nu varför mediabolagen sent omsider fått upp ögonen).<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFjAUR1vy8BlQgQZcYF3Nad-tja2uAD_Wbz5BBPD-foUmC9-urc7ockwjrz5tfllRshznH_kRR_QARnQh7kAIWvjyqzxR8WttDJfywv_bXQjozUioJJ9VJ1N8SlehfcH18jy4iow0tkrU/s1600/cd-495733_640.jpg.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="480" data-original-width="640" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFjAUR1vy8BlQgQZcYF3Nad-tja2uAD_Wbz5BBPD-foUmC9-urc7ockwjrz5tfllRshznH_kRR_QARnQh7kAIWvjyqzxR8WttDJfywv_bXQjozUioJJ9VJ1N8SlehfcH18jy4iow0tkrU/s320/cd-495733_640.jpg.png" width="320" /></a></div>
Köper du e-böcker eller nätfilmer känner någon dessutom exakt till dina läs- och tittarvanor, på sid- och sekundbasis. I sin snällaste form leder detta till vad som redan pågår: Amazon ger denna data till författarna, så att de lär sig var i boken läsarna slutat, och därefter kan producera mer ”lättlästa” böcker. I sin värsta form innebär kontrollen ett enormt integritetsproblem – speciellt i länder med kortare demokratitraditioner och mindre utvecklad yttrandefrihet. En tryckt bok som de styrande anser farlig kan ju fortfarande köpas anonymt med kontanter, gömmas under sängen, och kastas i soptunnan eller brännas då den är läst. Icke så med e-böcker – spåren finns alltid kvar, även på kreditkorten.<br />
<br />
På tal om att bränna en bok, och vad som är ekologiskt. I slutändan har alla tryckta böcker (vare sig de är bra eller dåliga) ett värmevärde, vilket e-böckerna inte har. Den energi som satts in i boken under dess tillverkning, finns alltså lagrad i den. E-böckerna kräver däremot hela tiden elektricitet då man läser dem. Tryckta böcker kräver inte heller någon apparatur eller några tekniska arrangemang för vilka det inte finns några garantier att de fungerar om hundra år. Vad blir mer ekologiskt? En uträkning är förstås omöjlig att göra, men få tänker ens på det ovannämnda. Till allt detta kan förstås ännu läggas att tryckta böcker är inrednings- och statusföremål på ett helt annat sätt än en lista på Ipaden, hur lång den än är. Tryckta böcker har betydligt större sex-appeal.<br />
<br />
Man får alltså innerligt hoppas att nätbaserad media är ett tillägg till fysisk media, inte dess ersättare. Progressionen i utvecklingen är nog knappast så linjär som redaktörerna vill få det till – men det är klart att då man vill få läsare och klick på webben är det frestande att måla allt i ljuset av en ”kamp”, där den ena parten måste utgå med ”segern”. Jag misstänker dock att det i dagens värld inte alls är så enkelt.Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4365428931395284089.post-39917281813767041162005-03-29T23:37:00.000+03:002013-02-10T23:56:27.282+02:00HISTORIA: HD kommer - men i vilken form?<i><span style="color: #666666;">Som historiska artefakter publicerar jag under samlingsrubriken HISTORIA några artiklar jag skrev för Forum för Ekonomi och Teknik under 2000-talets första årtionde. De visar hur otroligt fort tekniken utvecklas.</span></i><br />
<br />
<hr />
<br />
<b>Att HD (High definition) video spelar en allt större roll i underhållningsbranschen och för konsumenter är klart. Standarder och verktyg för inspelning och editering börjar vara på plats – nu gäller kampen hur leveransen skall ske – på skivor eller direkt över nätet.</b><br />
<br />
Det är egentligen digitaliseringen av hela videokedjan (inspelning, editering och leverans) som möjliggjort HD video, eller video som har större upplösning än formaten för standard video (SD). Experiment med HD gjordes redan under den analoga tiden på 1970-talet, men det är först 90-talets effektiva digitala komprimeringstandarder som möjliggjort praktiska lösningar.<br />
I korthet kan skillnaden mellan SD och HD sammanfattas såhär: SD har en bildupplösning på 720x576 pixlar, medan HD som bäst har en resolution på 1920x1080. Det säger sig självt att en HD-bild åtminstone subjektivt ser bättre ut – speciellt på de stora platta tv-skärmar som blir allt vanligare i vardagsrummen. Så var finns problemen, och varför sker då inte allting redan nu i HD? Svaren måste delas upp i två separata block: inspelning och leverans.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpCKoLRFEt-PbnUQV8fh1jD4ZW-OFU_JzDDcMkoAH6bQWpYkXu5D5Ghm8m08bZlk_W_-V-amAy8fwM1eVEBn_STzvZF5KAjlZT1YgOu1e1rDlVl97U6oglK4h8k7pLingP9vwl-hJ6AA8/s1600/hd-versus-sd.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="287" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpCKoLRFEt-PbnUQV8fh1jD4ZW-OFU_JzDDcMkoAH6bQWpYkXu5D5Ghm8m08bZlk_W_-V-amAy8fwM1eVEBn_STzvZF5KAjlZT1YgOu1e1rDlVl97U6oglK4h8k7pLingP9vwl-hJ6AA8/s400/hd-versus-sd.jpg" width="400" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div style="font-family: 'Lucida Grande'; font-size: 11px;">
Skillnaden i upplösning och bildformat mellan standard video och HD är enorm. HD:s bildformat är dessutom äkta 16:9, medan SD måste ta till anamorfisk teknik för att nå 16:9.</div>
<div>
<br /></div>
</td></tr>
</tbody></table>
<b>HD-inspelning – en fråga om hanterbarhet</b><br />
Trots att HD:s högsta bildupplösning är standardiserat till 1920x1080, finns det många sätt att spela in och spara den bilden. Den professionella (och mycket dyra) Sonykamera som George Lucas använde i stället för traditionell film när han spelade in de två senaste Star Wars-filmerna genererar i runda tal nästan 250 Megabits per sekund i bilddata, och värstingkameran Thomson Viper 2,2 Gigabits per sekund. Det är solklart att sådana datamängder hittills effektivt hållit HD borta från vardagsrummens set-top-boxar och konsumenternas datautrustning.<br />
Men förra hösten lanserade Sony den första kameran i den nya HDV-standarden för ”prosumer”-marknaden, HDR-FX1. Kameran komprimerar kraftigt bildinnehållet ner till 25 Megabits per sekund – d.v.s. lika lågt som de DV-kameror vi på konsumentsidan använt i snart tio år. Kameran kan därmed banda på de DV-kassetter som finns överallt i handeln, och datamängden är fullständigt hanterlig på en någorlunda modern hemmadator. Överföringen sker via en FireWire-sladd, precis som med DV. Och vid behov kan kameran filma DV-standard, eller nerkonvertera HD till DV.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhItmigkSO7qMPpHL72X5y9w_SW1M5reO96gph2Z9jjMlbw1MRb_fosj5h_v1d2Wxe8nhk2pUqpiiUzqw1mGIW3RSziUobxdhWnd5AO1eaYYiq3O2baGSna3oLQy8Cm9rWsxN6voMoqlTQ/s1600/HDR-FX1E.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="263" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhItmigkSO7qMPpHL72X5y9w_SW1M5reO96gph2Z9jjMlbw1MRb_fosj5h_v1d2Wxe8nhk2pUqpiiUzqw1mGIW3RSziUobxdhWnd5AO1eaYYiq3O2baGSna3oLQy8Cm9rWsxN6voMoqlTQ/s320/HDR-FX1E.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div style="font-family: 'Lucida Grande'; font-size: 11px;">
Sonys nya HD-kamera för konsument- och ”prosumer”-skiktet är ett genombrott. Tack vare hård kompression är HDV-formatet det första High Definition-formatet där datorkravet är det samma som för DV-formatet.</div>
</td></tr>
</tbody></table>
<br />
Trots den kraftiga komprimeringen har testare och experter varit eniga om att Sony nu har en lika revolutionerande produkt i sina händer som då de första DV-kamerorna kom ut på marknaden. Amerikanska DV Magazine konstaterade att bildkvalitén är förvånansvärt bra, trots att Sony valt den tio år gamla MPEG2-standarden för komprimering. MPEG2 har hittills använts mest som leveransstandard – t.ex. på DVD-skivor – och en viss skepsis finns fortfarande när det gäller editeringsskedet. MPEG2-bilderna måste nämligen ”öppnas” och sedan återkomprimeras, vilket kan leda till försämringar i bilden. I skrivande stund är det också få editeringsprogram som kan handskas med HDV-formatet direkt, utan olika mellankonverteringar måste ske. Under den stora NAB-videomässan i Las Vegas 16–21 april väntas emellertid en lång rad lanseringar från de stora spelarna i branschen, bl.a. Sony, Adobe och Apple, som alla utropat 2005 till ett ”HD-år”.<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsCDuLethu8Mk_N6ryaz4Ov3i3h7oWP1RnCa3KYRyMct_ZIwCQdJf3rTGYUUNDCJcq8AkfZ_12BHDDkdH6w5tOdkF-fT4ISHNjFUBiKaYEDz1nhqvDw4A979FdVteh7lW2N6vYrl0Xfg4/s1600/05imovie_screenb.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsCDuLethu8Mk_N6ryaz4Ov3i3h7oWP1RnCa3KYRyMct_ZIwCQdJf3rTGYUUNDCJcq8AkfZ_12BHDDkdH6w5tOdkF-fT4ISHNjFUBiKaYEDz1nhqvDw4A979FdVteh7lW2N6vYrl0Xfg4/s1600/05imovie_screenb.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div style="font-family: 'Lucida Grande'; font-size: 11px;">
Apples Imovie 5 är i skrivande stund ett av de få programmen som direkt kan editera Sonys nya HDV-format. Stöd väntas under våren för de flesta professionella och semi-professionella editeringsprogram.</div>
</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<b>HD-leverans – komprimering och fysiska standarder</b><br />
År 2005 väntas alltså bli ”HD-året” då det gäller inspelning och editering – till och med för avancerade konsumenter. Men problemen börjar då det gäller att få upp HD-bilder på den nya stora tv-skärmen. Kopplar vi dagens digibox till HD-skärmen är bildformatet det samma SD vi sett i femtio år – låt vara att bilden levereras digitalt. Samma standard gäller för DVD-spelarna.<br />
De nya HDV-kamerorna är inte så lätta att koppla upp mot tv:n. Mycket få skärmar har FireWire-ingång, så kopplingen måste ske med någon av de analoga utgångarna – helst komponentutgången. Vill man editera och sedan visa blir det ännu krångligare – ifall man inte riggar upp sin dator mot skärmen – helst då med en digital utgång, DVI eller HDMI.<br />
<br />
<b>HD-sändningar på väg</b><br />
I Finland är HD-sändningar för tillfället på experimentstadiet. HTV sänder en kanal, och det går även att via satellit ta emot några HD-kanaler – men utbudet är litet jämfört t.ex. med USA, där markbundna HD-sändningar redan kommit igång ordentligt. Komprimeringen sker med beprövade MPEG2 vilket fungerar, men datamängden blir rätt hög. Den egentliga explosionen – både för sändningsverksamhet och för köpskivor i handeln – väntas först då nya, effektivare komprimeringsstandarder vunnit terräng. Starkaste kandidater är nu MPEG4-formatet H.264 (som i april integreras i Apples QuickTime 7), och Microsofts Windows Media Video 9. Båda standarderna har valts som obligatoriska för de kommande HD-skivorna och spelarna, som väntas ut på marknaden i början av nästa år. Microsoft har dessutom tjuvstartat genom att leverera HD-material i Windows Media 9-format på DVD-dataskivor, som kan spelas på en PC.<br />
<br />
<b>Formatkrig igen?</b><br />
Problemen med en standard för HD-skivor har inte gällt kompressionsstandarden, utan den fysiska standarden. Tillverkare och filmstudior har gaddat ihop sig i två läger: HD-DVD och BlueRay. HD-DVD med Toshiba, NEC, Time-Warner och Universal har lägre kapacitet men går lättare att tillverka i dagens DVD-fabriker. BlueRay med bl.a. Sony, Apple, Columbia-TriStar och Disney har högre kapacitet men kräver nyinvesteringar i tillverkningskedjan. Båda spelarna har utlovats spela dagens DVD-skivor.<br />
I slutet av mars gav emellertid Sonys nya direktör Ryoji Chubachi en vink om att en kompromiss skulle kunna vara i görningen. Han konstaterade att man måste lyssna till konsumenterna och att två rivaliserande format kan leda till stora besvikelser. Många minns fortfarande den kamp som ett kvarts sekel sedan utkämpades mellan videobandformaten VHS och Betamax.<br />
<br />
<b>Varför inte allt över nätet?</b><br />
Men det finns andra aktörer på marknaden som anser att skivor som leveransmedium helt spelat ut sin roll. Då H.264 och Windows Media 9 kan leverera en HD-bild med samma datamängd som dagens DVD-skivor, och internet börjar finnas tillgängligt överallt i allt snabbare hastigheter, varför inte börja sälja HD-innehåll och filmer över nätet? Kravet skulle vara en bredbandsanslutning på snäppet under 10 Megabits/sekund.<br />
<br />
Redan nu kan man i Helsingforsregionen beställa en Maxinetti-anslutning, där man via bredbandsanslutningen kan få de nuvarande SD-digiTV-kanalerna (i princip samma utbud som HTV:s gratisutbud) via DVB-IP-standarden, så kallad datacasting. Standarden är i princip den samma som används i experimenten med tv-sändningar till 3G-telefonerna. I Sverige har Telia Sonera planer på att gå med i tv-sändningskampen för att återta marknadsandelar man förlorat till kabeltv-operatörer som erbjuder nättjänster och till och med telefoni över internet.<br />
<br />
Fördelarna syns både på konsument- och producentsidan. Konsumenterna skaffar gärna tv, telefoni och internet från samma källa, och video-on-demand kan öppna kanalerna för mindre producenter som har svårt att komma in i traditionell broadcasting.<br />
<br />
Frågan är vad utsuddningen mellan broadcasting och telekommunikation innebär för traditionella, markbaserade broadcasting-företag som YLE. Åtminstone på kort sikt anser de flesta experter att läget ser ohotat ut. Bredbandsanslutningarna är på många håll inte tillräckligt snabba, och det kommer länge att finnas ställen dit kablar inte dras. Men då går det förstås att kontra med 3G, eller varför inte trådlösa WLAN-nätverk som vem som helst kan sätta upp.<br />
<br />
<b>Filmköp ändå på skiva?</b><br />
HD-sändningar kommer alltså förr eller senare i någon form. De största hindren för regelrätt köp av HD-filmer över nätet ligger troligen hos de stora filmstudiorna. Ett nytt HD-format för skivor ger en ny chans att kontrollera åtminstone en bit av distributionen, efter att de traditionella DVD-skivornas CSS-kryptering knäckts av datahackers. Vi får bara hoppas på att HD-DVD- och BlueRay-lägren kommer överens under sommaren och att vi bara har ett skivformat i handeln nästa år.<br />
<div>
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4365428931395284089.post-86598789866435886712002-06-05T23:44:00.000+03:002013-02-10T23:45:30.508+02:00HISTORIA: Digital film tar över<i><span style="color: #999999;">So</span></i><span style="color: #666666; font-style: italic;">m historiska artefakter publicerar jag under samlingsrubriken HISTORIA några artiklar jag skrev för Forum för Ekonomi och Teknik under 2000-talets första årtionde. De visar hur otroligt fort tekniken utvecklas.</span><br />
<br />
<hr />
<br />
<b>Då filmen StarWars II – Attack of the Clones hade premiär i Finland den 16 maj var det en smärre sensation av två orsaker. För första gången visades en film helt digitalt i Finland (bland cirka 90 andra digitala salonger i hela världen), och för första gången visades en film, som dessutom spelats in med helt digitala medel.</b><br />
<br />
Verkställande direktör Jukka Vilhunen på Sandrew-Metronome Finland är nöjd med Finlands första digitala visningar. ”Feedbacken från publiken har varit bra, och många är förtjusta i den skarpa och stadiga bilden.”<br />
<br />
Tillsvidare har den digitala versionen körts utan textning, men tack vare en mjukvaru-uppgradering borde en textad version kunna visas då denna tidning utkommer.<br />
Trots de goda erfarenheterna är det hela närmast ett experiment. Vilhunen gör en jämförelse med läget då ljudfilmen kom.<br />
<br />
”Att installera ny teknik är alltid dyrt, och i början finns inte mycket material att visa”. Sal 2 i Kinopalatsi i Helsingfors, där den digitala projektorn installerats, får tillsvidare hålla även den traditionella 35 mm-filmprojektorn. Men fördelarna med digital distribution och visning är ändå så stora, att utvecklingen enligt Vilhunen inte går att stoppa. ”Det tar en tid innan alla småbiografer är digitala. Men i de stora städerna talar vi troligen om 7–8 år.”<br />
<br />
Tanken att gå på bio och se en förevisning där traditionell film inte används väcker farhågor. Blir det bara som att se på en stor tv? Åtminstone Star Wars-regissören George Lucas är av motsatt åsikt. Lucas menar att bioupplevelsen är precis den samma som förr, och i många fall bättre än med traditionell film, speciellt om även inspelningen skett digitalt. Hans kollega Steven Spielberg har däremot sagt i en intervju att han kan tänka sig digital projektion, men att han alltid kommer att spela in på film, eftersom bilden enligt honom då känns mer levande och organisk.<br />
<br />
Och det är också skäl att hålla isär de två egentligen helt separata bitarna av biografupplevelsen: Inspelningen, samt distributionen och visningen. Den största fördelarna med att spela in digitalt är kostnaderna. Att spara digitala bilder på band är billigare än att filma 35 mm film. Dessutom kan man se resultatet genast, vilket ger tidsinbesparingar. Och spelfilmer som ändå nuförtiden skall behandlas digitalt i ”post-production”, kan likaväl spelas in digitalt.<br />
<br />
Men också distributionen har stora fördelar att vänta. Att göra tusentals filmkopior av en spelfilm kostar enorma summor (vilket lett till att filmer lanseras under olika tidpunkter i olika delar av världen). Digital distribution kan däremot ske t.o.m. via satellit. Och även visningen, eller på fackspråk, presentationen, blir potentiellt bättre. En digital film får aldrig skrapor och damm, färgerna bleknar inte, utan visning nummer 100 är lika fin som visning nummer 1.<br />
<br />
Motståndet mot en helt digital process har i dagsläget mest att göra med den inbyggda trögheten i filmindustrin som under 100 år vant sig med 35 mm film, samt med estetiska frågor och nostalgikänslor. Så ännu en lång tid kommer vi att få se olika kombinationer av inspelning och visning: digitalinspelning visad med traditionell film eller tvärtom, heldigital inspelning och visning, eller traditionell filminspelning och visning.<br />
<br />
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0GQ2YVKcJOQRHGKS6F0ZO19CrHuqfwSFvI4JTpZpA6tSaVrsldICvePmbkkNyVhpGa9hSoMUzfA0Z-zwnS-ZIOcKb_CZ1MrY-J-Ul2R4EWzS5aFROgXLECwA5lfEivR_rmbeVXuH7tE0/s1600/SONY-hdw-900s.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="261" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0GQ2YVKcJOQRHGKS6F0ZO19CrHuqfwSFvI4JTpZpA6tSaVrsldICvePmbkkNyVhpGa9hSoMUzfA0Z-zwnS-ZIOcKb_CZ1MrY-J-Ul2R4EWzS5aFROgXLECwA5lfEivR_rmbeVXuH7tE0/s320/SONY-hdw-900s.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="text-align: -webkit-auto;">För att den digital upplevelsen skall bli så filmlik som möjligt, utvecklade Sony och Panavision för StarWars-inspelningen en digital kamera, som bandar bilderna precis som en filmkamera – 24 bilder i sekunden, och utan den ”interlacing”, som vi vanligen förknippar med en traditionell tv-bild. Upplösningen är också mycket högre än i vanliga videokameror (1920 x 1080). På det sättet ger bilden den upplevelse vi förknippar med traditionell film. På bilden Sonys HDV-900, som användes i modifierad form redan för vissa scener i den förra StarWars-filmen.</span></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFRhKhgSjWyziwtZr7Z1gojcGn9h_H1Qt-8KeDjz1kXPN2TxHBQ_i0Rx48VyBGiQWKyjyfvi_MnXvp2VxdbX5k_G0ldyMKuX3-yRkJQzALvYaAMb56P-fa3OqdxIMXIW671i0qpEE6xCw/s1600/Barco-dp40.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFRhKhgSjWyziwtZr7Z1gojcGn9h_H1Qt-8KeDjz1kXPN2TxHBQ_i0Rx48VyBGiQWKyjyfvi_MnXvp2VxdbX5k_G0ldyMKuX3-yRkJQzALvYaAMb56P-fa3OqdxIMXIW671i0qpEE6xCw/s320/Barco-dp40.jpg" width="284" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="text-align: -webkit-auto;">Den digitala visningen i Helsingfors sker med Barcos DP-40 projektor. Projektionstekniken är baserad på Texas Instruments DLP-teknik, den mikrospegelteknik som redan en tid funnits i vanliga dataprojektorer i mötesrummen. I systemet lyser en stark lampa på en halvledare bestående av miljontals mikrospeglar, vars bredd är en femtedel av ett hårstrå. Speglarna reflekterar ljus tusentals gånger i sekunden enligt den singal som sätts in. I de nya digitalbiografsystemen använder man tre separata mikrospegelsystem, en för varje delfärg.</span></td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi39X4fQ0U7oUbcmjxCaAsCVny8rYe00JX-qx3eGjYYsO-RT7ZjmOQrZRgwCjFb9ZGHFsb9P-AKhoqDw9jdCjs8Fx99LuJY04R5GITUdIzVYc-sPA3NxezwQretofLNhXsLWoleqvRI-E0/s1600/DMD-antleg.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi39X4fQ0U7oUbcmjxCaAsCVny8rYe00JX-qx3eGjYYsO-RT7ZjmOQrZRgwCjFb9ZGHFsb9P-AKhoqDw9jdCjs8Fx99LuJY04R5GITUdIzVYc-sPA3NxezwQretofLNhXsLWoleqvRI-E0/s320/DMD-antleg.jpg" width="240" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="text-align: -webkit-auto;">Mikrospeglarna är verkligt små. Som jämförelse benet från en myra.</span></td></tr>
</tbody></table>
<br />Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4365428931395284089.post-5967427125725658332001-01-15T23:23:00.000+02:002013-02-10T23:26:07.244+02:00HISTORIA: Digi-TV: Bättre bild, bättre ljud, nya tjänster<br />
<i><span style="color: #666666;">Som historiska artefakter publicerar jag under samlingsrubriken HISTORIA några artiklar jag skrev för Forum för Ekonomi och Teknik under 2000-talets första årtionde. De visar hur otroligt fort tekniken utvecklas.</span></i><br />
<br />
<hr />
<br />
De digitala tv-sändningarna inleds med 13 kanaler den 27 augusti [2001]. Det minst dramatiska som kommer att ske handlar om naturlig teknisk utveckling: bättre bild och ljud, lite i stil med då färgsändningar inleddes eller då stereoljud lades till. Mera dramatik blir det då man går in på de nya möjligheter digitaliseringen innebär: fler kanaler, interaktivitet och nya tjänster.<br />
<br />
Tillsvidare har konsumenterna inte märkt den kommande omvälvningen så mycket, men det kommer att ändras under vårens lopp, berättar projektchef Erik Bäckman på den finlandsvenska digitala kanalen FST.<br />
<br />
”Hittills har informationen riktats främst till bostadsbolag så att husnäten kan fås i skick innan sändningarna börjar. I dagarna slår samarbetsorganet för de finska digitalsändningsbolagen (SMDTV) fast den gemensamma elektroniska programguide som kommer att ingå i Digi-tv:n, och i april tar sändningsbolagen över frekvenserna. Då blir det möjligt att på allvar demonstrera digi-tv:n och de nya tjänsterna t.ex. i elektronikbutiker.”<br />
<br />
<b>Nya kanaler</b><br />
Digital-tv kommer inte att fullständigt revolutionera programkartan, eftersom YLE:s, MTV:s och Fyrans nuvarande kanaler överförs till den digitala televisionen. De kanalernas programutbud kommer enligt nuvarande planer inte att förändras nämnvärt, även om olika interaktiva tjänster läggs till programmen.<br />
Nya kanaler är nyhetskanalen (YLE24), en sportkanal, Helsinki Medias kanal som satsar på filmer, regionala City-tv, WSOY:s utbildningskanal Alfa+, Yles kulturkanal samt Wellnets kanal som skall behandla boende, egna pengar, hälsa och fritid. Även Canal+ börjar sända sin betalkanal via det finska digi-tv-nätet.<br />
<br />
<b>FST får egen kanal</b><br />
Finlandssvenska FST:s utbud kommer att bestå av FST:s nuvarande programproduktion samt ny inhemsk och nordisk produktion. I tillägg blir det nyheter klockan 20.00, sportresultat, väder, drama och underhållning samt program för unga och unga vuxna. FST sänder även program från de övriga kanalerna textade till svenska. FST inleder digitalsändningarna liksom de övriga i augusti 2001. År 2003 är det tänkt att digitala FST är helt utbyggt, med 2000 sändningstimmar i året.<br />
<br />
<b>Helt nya tjänster</b><br />
Den första påtagliga skillnaden, förutom betydligt skarpare och bättre bild, utgör den elektroniska programguiden och något som kallas super-text-tv.<br />
”Den elektroniska programguiden är gemensam för alla digitala kanaler. Förutom listor på kvällens program kan man få fram alla program åtta dagar framöver. Dessutom kan man leta enligt genre, t.ex. långfilmer, och då få en lista på alla kommande filmer som kommer att visas på alla kanalerna”, berättar Erik Bäckman.<br />
”Supertext-tv å sin sida är en vidareutveckling av text-tv där användarnas önskemål tagits i beaktande. Man behöver inte längre knäppa in sidnummer utan man navigerar i länklistor, i stil med webbsidor på internet. Sidorna är skarpare och kan innehålla grafik.”<br />
<br />
<b>Interaktivitet på riktigt</b><br />
Enligt Erik Bäckman är det ändå de interaktiva tjänsterna som på allvar skiljer digi-tv från vanlig. Visa, Nokia och Andelsbanken utvecklar ett smartkortssystem för köp av varor via digi-tv, medan Veikkaus febrilt utvecklar sina online-system som redan finns på webben, så att man med en digi-tv t.ex. kan fylla i sin lottorad och betala den.<br />
”Även med olika samhällsinstitutioner pågår pilotprojekt. I framtiden kan man kanske med sitt elektroniska personkort fylla i och lämna in sin skattedeklaration.”<br />
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQ9VgbJ2rcY4QHgjxAJRlmzTx-_e8DEucnRCtPEt2FSISfOOcxYViFf-IKstoKF6qi_RuzsmkAe1vu92OdwRUngdQtXvlCeEc8QhYQGiJ0_ZrQ-k8b4BAeUHSG1SxohmmzKQURp4JwEZk/s1600/interaktiv.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjQ9VgbJ2rcY4QHgjxAJRlmzTx-_e8DEucnRCtPEt2FSISfOOcxYViFf-IKstoKF6qi_RuzsmkAe1vu92OdwRUngdQtXvlCeEc8QhYQGiJ0_ZrQ-k8b4BAeUHSG1SxohmmzKQURp4JwEZk/s1600/interaktiv.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div style="font-family: Verdana; font-size: 12px;">
På den finska digital-tv:ns webbsidor (www.digitv.fi) demonstreras tänkbar interaktion som digi-tv:n möjliggör. Till vänster kan tittarna delta i en gallup om Nyhetsläckan, till höger demonstreras en tänkbar interaktiv reklam med ett spel, där priset på en tv sjunker ju bättre man klarar av spelet. Allting styrs via fjärrkontrollen.</div>
</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<b>Nya apparater behövs</b><br />
För att se de digitala sändningarna och utnyttja de nya tjänsterna med en existerande tv skall man köpa en extern apparat, en s.k. digibox, som kopplas till tv:n med scart-sladd, precis som en video eller DVD-spelare. Ett inbyggt modem som kopplas till telefonnätet möjliggör interaktiva tjänster medan två kortläsare gör betalkanaler och smartkortstjänster tillgängliga.<br />
”Priserna kommer att variera från cirka 2000 mark till 5000 mark. Basmodellerna erbjuder alla tjänster som är inbyggda i systemet, medan de dyrare modellerna kan innehålla t.ex. en hårdskiva för att banda ett program medan man ser på ett annat, och ingångar för att koppla t.ex. ett tangentbord.”<br />
För de tv-frälsta vars ingångar på tv:n börjar ta slut eftersom de redan utrustat sig med video, DVD-spelare samt satellitmottagare eller kabelbox, utvecklas som bäst kombinerade boxar, som kan ta emot digitala signaler från två olika källor samtidigt. Och tv-tillverkarna utlovar nya, digitala tv-apparater på marknaden redan till slutet av år 2001. Med en sådan tv behövs förstås ingen separat digibox.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkQ2-V5ZXFxI3uxsWZZKS51CqJf26Eu-KnktuS2EF064gM4yRdXU-glIIr2l4xrQvDJxcc3DusrrVehow88_6Bzxv7swNdpbSCbUbyYAkzLrQUmxRfm2ughmbWWkcTrl_eojR5ezYrMFA/s1600/MT_cover_whiteb.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="204" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkQ2-V5ZXFxI3uxsWZZKS51CqJf26Eu-KnktuS2EF064gM4yRdXU-glIIr2l4xrQvDJxcc3DusrrVehow88_6Bzxv7swNdpbSCbUbyYAkzLrQUmxRfm2ughmbWWkcTrl_eojR5ezYrMFA/s320/MT_cover_whiteb.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><div style="font-family: Verdana; font-size: 12px;">
Nokias digiboxprototyp kallas Media Terminal. Apparaten är baserad på öppna standarder, bl.a. Linux, och skall kunna visa digitala sändningar på en tv-skärm oberoende om signalen kommer från markbaserad digitaltv eller bredband över internet.</div>
</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<br />
<b>Sverige och Storbritannien före, men efter</b><br />
Markbaserad digital sändningsverksamhet pågår redan i Storbritannien och Sverige. Kan man köpa en digibox i de länderna och använda den här?<br />
”Trots att bildinformationen i princip är samma MPEG-2-kodade ström, är standarden för programspecifik information och krypterade betalprogram annan. Båda länderna valde av tidtabellsskäl ett kommersiellt, slutet system, medan det finska systemet baseras på det öppna DVB-konsortiets rekommendationer”, berättar Erik Bäckman. DVB-konsortiet består av över 200 medlemsföretag i vars intresse det är att programinformation och tjänster fungerar i apparater från olika tillverkare.<br />
<br />
<b>Hur blir det med Sveriges tv?</b><br />
Diskussionen kring digitaliseringens inverkan på sebarheten av svensk tv i Österbotten har varit livlig. Erik Bäckman påminner om att de nuvarande sändningarna inte på något vis varit gratis, utan att de tiotals miljoner som återsändningarna kostar finansierats via den allmänna tv-avgiften. Det har även varit komplicerat för Sveriges Television att förhandla om rättigheterna med innehållsproducnterna, som gärna skulle vilja sälja sina program direkt till finska sändare.<br />
”Frågan ligger nu på politikernas bord, och möjligt är ju att det i framtiden inte finns politisk vilja att satsa gemensamma pengar på sändningarna, utan att de som vill se dem betalar själva, vilket är enkelt att tekniskt genomföra i och med digitaliseringen.”<br />
<br />
<b>Ny sorts reklam</b><br />
Marknadsförarna gnuggar som bäst händerna av förtjusning över de möjligheter digitaliseringen öppnar för riktad målgruppsreklam. I Sverige har man kommit igång med reklam anpassad för digi-tv.<br />
Olle Wahlund på Boxer TV Access Ab, som bl.a. utvecklar digital-tv-innehåll och tjänster, tror inte att 13 kanaler i Finland innebär att målgrupperna blir för små och ointressanta för de som vill göra reklam.<br />
”Sannolikt är de stora konsumentmärkena också i framtiden försöker nå miljonpubliker. Men vid sidan av dem kommer det att uppstå mindre målgrupper, som är mycket intressanta för reklammakarna. Och det är här möjligheterna till interaktion kommer in. Den marknadsförare som vill vara med skall i dag fördomsfritt utveckla nya metoder och pröva dem”.<br />
<br />
--<br />
<br />
<b>DVB-teknik:</b><br />
<br />
Med digitala sändningar blir den sista länken i kedjan produktion, överföring och sändning av tv digital. I Finland har man som sändningsstandard valt den europeiska digital-tv-standarden DVB-T, som även tagits i bruk i bl.a. Australien, Nya Zeeland och Indien. Standarden är i sig redan bekant för många via digitala satellitmottagare, där den kallas DVB-S. För kabelnät gäller DVB-C.<br />
I alla kodas och komprimeras bildinnehållet med MPEG-2, som vi redan känner till från DVD-videoskivorna.<br />
<br />
På en vanlig analog tv-frekvens ryms samtidigt flera digitala kanaler, och den som sänder digitalt kan variera den datamängd som reserveras för kanalerna. En långfilm kan få bästa möjliga bild och ljud, medan en enklare studioshow kan tilldelas mindre digital bandbredd. Systemet möjliggör därför även HDTV-sändningar i fall tv-skärmarna i framtiden blir skarpare.<br />
Brus och spökbilder förekommer inte i digitala tv-sändningar. Bilden är perfekt hela tiden.<br />
<br />
MHP eller Multimedia Home Platform-specifikationen är den öppna platform som DVB-konsortiet utvecklat för tillverkarna av konsumentapparater bl.a. för de interaktiva tjänsterna och som tas i bruk i Finland. Eftersom plattformen är öppen (programmeringen sker med Java) kan i princip vem som helst skapa innehållstjänster till digi-tv, och tjänsterna kan tas i bruk i alla MHP-kompatibla apparater. Den som skapar innehållet behöver inte heller köpa dyr programvara som endast fungerar i en omgivning och betala licensavgifter för användandet, som t.ex. i Storbritannien och Sverige.<br />
<div>
<br /></div>
Unknownnoreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-4365428931395284089.post-13492335241223657632000-09-12T23:29:00.000+03:002013-02-10T23:31:18.360+02:00HISTORIA: DVD snabbast växande mediet genom tiderna<i><span style="color: #666666;">Som historiska artefakter publicerar jag under samlingsrubriken HISTORIA några artiklar jag skrev för Forum för Ekonomi och Teknik under 2000-talets första årtionde. De visar hur otroligt fort tekniken utvecklas.</span></i><br />
<br />
<hr />
<br />
Ingen har kunnat undgå att i butikerna märka hyllorna med DVD-skivor som sakta men säkert äter in sig på videokassetternas revir. DVD är det konsumentmedium som ökat starkast sedan introduktionen, starkare än både hemvideobandspelare och CD. I juni 2000 fanns sammanlagt över 13 000 DVD-titlar globalt. Det är mycket då formatet lanserades så sent som i slutet av år 1997. DVD är emellertid också mycket annat än bara videoprogram.<br />
<br />
<br />
DVD är en förkortning för digital versatile disc, och i korthet ett lagringsmedium i stil med CD-skivor, men med tätatre lagringskapacitet. Detta har möjliggjort att man på en skiva av CD-ROM:s storlek kan pressa in en helaftonsfilm i vidfilmsformat med dubbelt bättre bildkvalitet än VHS-band, tillsammans med t.ex. 3-4 språkversioner och tekstning på 10 språk. Dessutom hittar man ofta tilläggsmaterial som dokumentärer, förfilmer och annat smått och gott på skivorna. Alla nyare DVD-spelare kan dessutom spela upp vanliga CD-skivor, Video CD-skivor samt ’hembrända’ CD-audioskivor i CD-R- och CD-RW-format.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEig92rNzP-jP6XmcmJg6UQ08Z9XmjFL7PWuXZaR35BSYe2gTEeQKHVP02suJrJHX0NPZNZxkK26jDmzAMO_EygNj07ur-FwrHLpQa49zXhrWFH0YsUt2WRGy-fJ5rhFcAHbd_m1arRDnAU/s1600/panasonic+DMR-E10.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEig92rNzP-jP6XmcmJg6UQ08Z9XmjFL7PWuXZaR35BSYe2gTEeQKHVP02suJrJHX0NPZNZxkK26jDmzAMO_EygNj07ur-FwrHLpQa49zXhrWFH0YsUt2WRGy-fJ5rhFcAHbd_m1arRDnAU/s1600/panasonic+DMR-E10.jpg" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
”DVD är en boom i megaklass. Dels installeras DVD-stationer i datorer, samtidigt som DVD-video blivit det snabbast växande mediat genom tiderna. Då CD:n kom tog det myckert längre tid innan antalet spelare blev så stort att marknaden tog fart.” Det berättar Benny Fors, vars företag IMG i Vasa bl.a. producerar DVD-titlar för Warner och Sandrew Metronome. IMG står för sammanlänkandet av innehållet (menyer, bakgrundsfakta, grafiska element) på skivorna, samt för omkodningen av film- och ljudmaterialet till de dataformat som gäller för DVD-Video. Därefter skickas materialet till Tyskland där glasmastern görs, som i sin tur skickas till Sverige för duplicering till DVD-skivor.<br />
<br />
”Som format är DVD-video fantastiskt, även med tanke på företagsvideon och liknande. Äntligen slipper man VHS-band med dålig bildkvalitet eller begränsade CD-ROM-produktioner.”<br />
En tilläggsboom för DVD kommer säkert att innebära dagen då Sonys nya spelkonsol Playstation 2 släpps i Finland i slutet av november. I tillägg till att Playstation 2 kan köra de nya PS2-spelen och alla gamla Playstation-spel, fungerar spelkonsolen även som DVD-videospelare.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifAssvWRzGrVhge-0ugb8NtjhXHL_BCs8GAxL0SInLOh73lSQqGjJ-QKGLCm47R0DaBGtSVfZmnt3x1Z8h2aMkbVkCP0opXnOdacQCyeX3gF4W9biKxkV88XzUdLKOgVwvJntlws1NUo0/s1600/1000ps2pic.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="250" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEifAssvWRzGrVhge-0ugb8NtjhXHL_BCs8GAxL0SInLOh73lSQqGjJ-QKGLCm47R0DaBGtSVfZmnt3x1Z8h2aMkbVkCP0opXnOdacQCyeX3gF4W9biKxkV88XzUdLKOgVwvJntlws1NUo0/s320/1000ps2pic.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<b>Regionkodning av DVD-Video</b><br />
Många konsumenter har varit förbryllade över regionkodningen av DVD-videoskivor. En skiva köpt i Region 1 (USA och Kanada) går inte att spela i spelare som köpts i Region 2 (Europa, Japan, Sydafrika och Mellanöstern). I praktiken märks det så att en film kan komma ut på DVD i USA, medan konsumenterna i Region 2 får vänta ett halvt år på sin version. Kodningen har dock praktiska och förståeliga orsaker. Eftersom det kostar oerhörda summor att tillverka filmkopior för biografer, är det mycket sällan filmer släpps över hela världen samtidigt. Då en film i USA kommer i handeln på DVD kan det samtidigt vara dags för biografpremiär i Europa. Dessutom varierar distribuitonsrätterna i olika delar av världen. Det heterogena språkområdet i Europa kräver tillika tilläggsarbete med olika ljudspår, textningar osv. På VHS-tiden skötte skillnaderna i TV-normer om att separera marknaderna. DVD-spelarna är emelletid kapabla att spela skivor som formaterats både med det amerikanska NTSC-systemet och europeiska PAL.<br />
Med den första genrationens DVD-spelare var det rätt enkelt att förbigå regionkodningen med att knäppa in några servicekoder från fjärrkontrollen eller med lite lödning, i nyare spelare är det svårare. Vill man nödvändigtvis se Region 1-filmer börjar prisrna bli så låga att man lika bra kan beställa en Region 1-spelare från USA. (även om Region 1 spelaren bara ger ut NTSC-signal, kan alla moderna PAL-tv:n spela upp den signalen).<br />
<br />
<b>Universalformat</b><br />
Men användningsområdet för DVD är ingalunda begränsat till video. Målet har hela tiden varit att med ett digitalt format ersätta flera andra äldre format som CD-ROM, Laserdisc och videospel.<br />
Om man tar datorena med i bilden är marknaden full av olika förkortningar där DVD ingår, så det kan vara skäl att lite reda ut begreppen. Man brukar skilja på det fysiska formatet för DVD (t.ex. DVD-ROM) samt tillämpningar (DVD-Video eller t.ex. DVD-Audio). DVD-ROM är basformatet för att spara data på en DVD-skiva medan DVD-Video definierar hur videoprogram sparas på skivan och spelas i en DVD-videospelare eller på en dator med DVD-station. DVD-ROM inkluderar dessutom en rad olika tävlande format med vilka man i sin dator själv kan spara data på en DVD-skiva (DVD-R, DVD-RAM, DVD-RW, and DVD+RW). Stationerna för dessa tävlande format kan alla läsa DVD-ROM och t.ex. DVD-Video, men de skiljer sig i sättet att lagra data och i lagringskapacitet. Trots att en bättring nu kan skönjas har de olika stationerna tillsvidare inte varit kompatibla med varandra eller ens med existerande DVD-videospelare. Marknaden får utvisa vilket format som klarar sig.<br />
<br />
<b>VHS ännu några år med som bandande medium</b><br />
Existerande DVD-videospelare i handeln kan inte banda in program, så VHS-bandspelaren står sig ännu några år. Den inspelningsbara DVD-spelaren för konsumentsidan har låtit vänta på sig av två orsaker. Dels har det tillsvidare varit alltför dyrt att bygga in den elektronik som omvandlar videosignalen till komprimeringsformatet MPEG-2, dels har standardfloran för lagringsbar DVD (ovan nämnda förkortningar) gjort att tillverkarna avvaktat. Under sommaren introducerade Panasonic i USA och Japan en DVD-videospelare som kan lagra video, baserad på DVD-RAM. Priset på spelaren ligger emellertid ännu betydligt högre än för vanliga VHS-spelare. I augusti lanserade Hitachi sin nya videokamera i Japan. Videokameran lagrar bilderna på DVD-RAM, där skivformatet fysiskt är en aning mindre.<br />
<br />
<b>DVD-Audio ersätter knappas CD:n</b><br />
I tillägg till många olika spännande och högklassiga audioformat på DVD-videoskivorna (Dolby Digital, MPEG audio, och DTS) tävlar två format om att skapa en ny standard för rena audioskivor. Pioneer introducerade de första spelarna i Japan i slutet av 1999. DVD-Audio-specifikationen ger möjlighet till 6 kanaler med betydligt högre kvalitet än vanliga CD-skivor. DVD-Audio tillåter även upp till 99 stillbilder per låt och har stöd för alla de audioformat som finns på DVD-videoskivorna.<br />
I maj 1999 sålde Sony sin första SACD-spelare i Japan. SACD är det tävlande DVD-formatet utvecklat tillsammans med Philips med i princip ännu högre audiokvalitet än DVD-Audio, men med endast traditionella två stereokanaler. Sony har meddelat att målgruppen är seriösa audifiler och att formatet inte är tänkt att ersätta CD.<br />
Frågan är om ens DVD-Audio kan ersätta CD:n, som dessutom med den nya, men bakåt kompatibla HDCD-tekniken erbjuder en audiokvalitet som räcker för de flesta. Spännande nyheter kom i slutet av sommaren från USA. CD-skivor säljs som aldrig förr, trots nerladdningsbar piratmusik i MP3-format på Internet, egna CD-brännare o.s.v.<br />
<br />
<br />Unknownnoreply@blogger.com0