onsdag 16 april 2014

男たちの大和 (Yamato) (2005)

På något sätt är man så van vid att se amerikanska (eller engelskspråkiga) krigsfilmer, att en japansk krigsfilm om världens största slagskepp Yamato och dess undergång först känns lite fel. Och "fel" är det ju, men på ett bra sätt: många vanliga krigsfilmsklichéer lyser nämligen med sin frånvaro. Fräscht i Yamato (filmens japanska namn betyder ”männens Yamato) är också att se händelserna beskrivna ”från den andra sidan”. bl.a. utmålas den japanska attacken mot Pearl Harbor som en rätt så naturlig och konsekvent följd av den amerikanska oljeblockaden 1940 (som var en följd av Japans invasion av franska Indokina). Även de japanska truppernas offervilja och de japanska självmordsattackerna känns efter bakgrundsbeskrivningarna mer trovärdiga än i västerländska exemplen.
Inte för att filmen är helt utan grepp som känns igen; den kunde under en pitch beskrivas som "Titanic meets Pearl Harbor”.  Precis som i Titanic börjar filmen med undervattensbilder från vraket, och storyn i modern tid handlar om adoptivdottern till ett underbefäl i Yamatos besättning, som tas till vrakplatsen av en annan man ur Yamatos besättning, i filmens nutid en åldrad fiskare. Båda av de sällsynta överlevarna (Av Yamatos  manskap på 3 332 personer följde 3055 henne i djupet).
Japanska skådespelare har ett annat sätt att skådespela än vad vi är vana vid. Att beskriva det som styltigt  skulle inte vara rättvist, men det är definitivt mer ”formellt”, mer ”tydligt”. Det stör dock inte alls i denna film – händelserna är spännande för de som gillar krigsfilmer, och spänningen upprätthålls ända till slutet, trots att man vet hur det hela slutar (även det lite som i Titanic). Vissa av effekterna är tydligt digitala och inte riktigt  av modernt snitt.

DVD region 2, skaplig bild, hyggligt ljud, inga extras
Läs mer om Yamato.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar