lördag 30 mars 2013

Lolita (1962)

Jag har alltid gillat Stanley Kubricks filmer. I tiderna var han stundvis riktigt avantgardistisk, och behandlade även tabubelagda områden, men trots att ämnena inte längre säkert chockerar på samma sätt som på 1960- eller 70-talen, känns filmerna fortfarande tidlösa och intressanta. Den småskaliga Lolita hör hit.

Idag symboliserar namnet Lolita på grund av denna film den sortens minderåriga sex som antyds i filmen. 1962 var det säkert omöjligt att säga det rakt ut, så vill man inte se allt det som uppenbart händer så är man strängt taget inte tvungen. Åldern på dottern, som James Masons rollfigur jagar, sägs (om jag inte missminner mig) aldrig rakt ut, så i princip kunde hon vara laglig, beroende på jurisdiktion. Men någon hemlighet var det inte ens 1962 att Lolita spelades av den då 14-åriga Sue Lyon. Mycket, mycket kontroversiellt och fortfarande eldfängt. I Vladimir Nabokovs bok från 1955 är föremålet för professor Hunberts ha-begär en 12-årig flicka.

Fina skådespelarprestationer hela vägen, jag har alltid tyckt om James Mason, och här får han äntligen spela en psykologiskt mångbottnad, sjuk figur, i tillägg till de mer heroiska roller man vande sig vid under hans USA-karriär.

Är det Kubricks ultimata mästerverk? Knappast. Det känns som om många av hans mest intressanta grepp ännu inte finns med här. Men intressant från första minuten till den sista.

Region 1 DVD. Inga extras. Bildformatet 4:3, effektiva bildformatet beskuret till ca 14:9. (Det finns långa diskussioner på nätet om de här tidiga dvd-överföringarna har rätt bildförhållande. Enligt legenden ville Kubrick oftast använda traditionella 4:3.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar