lördag 9 mars 2013

Everyone Says I love You (1996)

Everyone Says I Love You, skriven och regisserad av Woody Allen, är något så sällsynt som en musikal. Nufötiden görs visserligen nog musikfilmer, men då rör det sig mest om filmversioner av Broadway- eller Londonshower: pompösa megaproduktioner som Les Misérables.

Allens film påminner mer om filmerna från muikalens guldålder 1930-1950-talet; karaktärerna är ”vanliga” människor, dessutom på typiskt Allen-manér mycket upptagna med sina människorelationer. (Kan det bli mer Allenskt, än med Alan Alda i en pratig roll?) Allt pågår som in vanligt, men ibland bara bryter persongalleriet ut i ett sång- eller dansnummer. Alla skådisar utom Drew Barrymore sjöng själva - Goldie Hwn och Edward Norton sjöng så bra att de instruerades att sjunga lite sämre, så att de skulle låta som vanliga människor.

Låtarna känns fräscha: de är till största delen från 1920- och 1930-talet, men de är lite mindre kända än de standards och evergreens vi är vana med. Effekten blir intressant: de låter definitivt ”rätt”, men ändå ”nytt”. En återkommande låt, I'm Thru With Love käns igen från Marylin Monroes tolkning i Some Like It Hot.

En nätt liet smycke - ett måste för Allen-fans.

Min version: Region 1 NTSC-DVD med rätt bildförhällande (1.85:1) men i letterbox-version. Inga extras.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar