Jag har varit Bond-fan ända sedan jag som 15-åring (åldersgränsen var 16 på den tiden) smet in och såg The Spy Who Loved Me på Adams i Helsingfors år 1977. Egentligen hade initieringen skett redan 1971, då min mamma hade lirkat in mig, åtta år gammal, på Diamonds Are Forever (då var biografen Bristol; tänk vad man kan minnas). Det är skäl att minnas att 70-talet var tiden före hemmavideo: ville man se Bond var det bara att vänta på premiären av en ny film, eller på att någon kvartersbiograf visade en gammal Bond-film eller ordnade en s.k. Bond-Festival (det skedde oftast på Bio Kent, i min nuvarande stadsdel Munksnäs, i Helsingfors).
Mitt stora intresse ledde till att jag även i rask takt läste alla Ian Flemings böcker (och senare John Gardners uppföljare), och köpte en massa filmböcker om James Bond. Min kunskap om hela utvecklingen, mytologin och fenomenet är alltså på hyfsad nivå. Som så många andra har jag idag alltså nästan ett livslångt förhållande till filmerna, karaktärerna och skådespelarna. Det hela kulminerade förra året i att jag skrev den svenska textningen till Skyfalls biografversion här i Finland.
På hemmavideo startade det i tiderna med Betamax (VHS var inte stort ännu) någon gång i början av 80-talet. Det kändes sensationellt på den tiden. Överföringarna var dock (som var brukligt på den tiden) alltid pan-and-scan, d.v.s. endast en bråkdel av originalbilden syntes på en gång i rutan (tv-rutorna var på den tiden 4:3, i motsats till filmernas 2.35:1). Undantaget utgjorde Connerys tre första filmer och Roger Moores två första, som alla filmades i 4:3.
De anspråkslösa överföringarna och hemmavideoteknikens begränsningar (speciellt ljudet, innan HiFi-spåren kom) gjorde förstås att upplevelsen inte blev speciellt bra. Det skulle räcka ända till DVD-eran, d.v.s. slutet av 1990-talet, innan man kunde erhålla versioner som ens närmelsevis hade att göra med biografupplevelsen. Jag köpte med andra ord alla Bond-DVD:n precis då de kom ut, specialimporterade från Storbritannien, och utan textning.
Då Blu-Ray slog igenom som distributionsformat visste jag att Bond-filmerna hör till dem jag köper om, trots att DVD-versionerna hade hygglig blidkvalitet och massa fint extramaterial. Inte bara möjliggör Blu-Ray bilder i HD-kvalitet, utan oftast gör ju producenterna dessutom en ny överföring från film- eller negativelementen, så att slutresultatet blir så bra som möjligt.
När det gäller Bond-filmerna hade produktionsbolaget Eon dessutom (redan innan det fanns HD-distribution på Blu-Ray) överlåtit restaureringen av Bond-filmerna till Lowry Digital, som skannat dem i 4K från kameranegativen.
Lite om Lowrys och MGM:s restaureringsprocess.
Idag går det alltså att köpa alla 23 filmer i restaurerade Blu-Ray-versioner. Alla ser bättre ut tack vare de nya skanningarna (Quantum of Solace är delvis digitalt filmad och Skyfall helt digitalt filmad).
Att se de tidiga Bondarna i de här versionerna är rakt av sensationellt. De ser inte längre ut som ”gamla” filmer, utan som filmer filmade idag, där handlingen råkar vara förlagd till 1960- eller 70-talet. I själva verket kan vi idag se dem på hemmabio i långt bättre versioner än någonsin på bio då det begav sig, eftersom filmkopiorna efter några visningar blev skrapiga och dammiga, och den mekaniska filmprojiceringen bidrog med hoppiga och ryckiga bilder.
De tidiga filmerna och Roger Moores första filmer, alla filmade i 4:3, är på Blu-Ray beskurna till 16:9. Några purister har protesterat mot detta, men det är helt ok – det är en vanlig beskärning också i biografvisning, och filmmakarna har tagit det i beaktande redan vid inspelningen. Eftersom HD-versionerna nu är överförda från kameranegativen innebär det inte heller något störande korn i bilden, eller en "blow-up" effekt.
Bond på Blu-Ray är ett måste för alla Bond-fans. Har man en tidigare DVD-samling, så skall man åtminstone köpa de tidigaste filmerna, kanske fram till slutet på Roger Moore-eran. Individuellt har jag nu hittat dem i butikerna för under 10 euro styck: ett fullständigt fenomenalt erbjudande med tanke på allt fantastiskt extramaterial som skivorna är fulla av.
Läs även: Mina favortfilmer i serien.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar