söndag 10 februari 2013

Slutet för fysisk media?

Jag har hela mitt liv varit intresserad av teknik, och använder i medeltal några timmar per dag för att surfa på olika tekniksajter med det mest varierande innehåll. I min dagliga dos ingår även nätsändningar som jag lyssnar på under resorna till och från jobbet. Men eftersom jag också är intresserad av integritets- och säkerhetfrågor blir jag ibland lite förvånad över teknikredaktörernas och kommentatorernas fascination med nätbaserad media. Många talar om att äntligen slippa läsa ”döda träd”, eller att nätbaserad video när som helst slår ut de otympliga skivorna – det är bara fråga om tid.

Jag håller med om att det finns vissa fördelar med nätbaserad, icke-fysisk media:
  • lättillgänglighet
  • snabbhet
Lättillgängligheten är frestande. Man hör eller läser om en intressant bok eller film, och med ett par klick har man köpt den och har den i datorn eller plattan. Det känns dessutom grönt och ekologiskt, då tillverkning och transporter uteblir. Tack vare att produkterna inte tar någon fysisk plats går det också att samla på sig ett helt bibliotek eller en filmsamling i datorn. Allt bra alltså?

Kanske inte. Jag brukar även fundera på avigsidorna:

För en person som jag, som har en lite större filmsamling, spelar dvd- och blu-ray-skivornas kapacitet fortfarande stor roll – ingen chans att jag skulle börja köpa stora hårdskivor för att lagra ”digital copies” (oftast med stora begränsningar), eller ödsla massvis med tid för att föra över min nuvarande samling (jag vill också ha tillgång till alla dokumentärer och allt extramaterial). Skivorna fungerar dessutom som sin egen backup, eftersom de som optiskt lagringsmedium inte löper samma risker som magnetisk media med sina fysiska komponenter.

Att helt ”koppla loss” och lagra allt i molnen, in the cloud, tror jag inte att jag gör – på den ständigt skiftande marknaden litar jag inte tillräckligt på något företags förmåga att ta hand om detta, ens för fem år framåt. Deras egna användarvillkor återspeglar också detta: de flesta har reserverat rätten att när som helst säga upp sina tjänster eller godtyckligt ändra i utbudet (sådant har rean skett) utan förklaring eller ersättning till dig.

Om du i motsats till att hyra en nätfilm väljer att ”köpa” den på nätet, köper du i själva verket endast en rätt att titta på den flera gånger. Du kan aldrig (i motsats till fysisk media) ge bort den i present, sälja den på en andrahandsmarknad (var finns loppisen för använda nätfilmer?), eller för delen köpa den begagnad (så som jag gjort för att bygga upp min filmsamling). Dina barn kommer heller aldrig att kunna ärva ett e-boksbibliotek eller en nätbaserad musik- och filmsamling – de måste köpa allting en gång till (du märker kanske nu varför mediabolagen sent omsider fått upp ögonen).

Köper du e-böcker eller nätfilmer känner någon dessutom exakt till dina läs- och tittarvanor, på sid- och sekundbasis. I sin snällaste form leder detta till vad som redan pågår: Amazon ger denna data till författarna, så att de lär sig var i boken läsarna slutat, och därefter kan producera mer ”lättlästa” böcker. I sin värsta form innebär kontrollen ett enormt integritetsproblem – speciellt i länder med kortare demokratitraditioner och mindre utvecklad yttrandefrihet. En tryckt bok som  de styrande anser farlig kan ju fortfarande köpas anonymt med kontanter, gömmas under sängen, och kastas i soptunnan eller brännas då den är läst. Icke så med e-böcker – spåren finns alltid kvar, även på kreditkorten.

På tal om att bränna en bok, och vad som är ekologiskt. I slutändan har alla tryckta böcker (vare sig de är bra eller dåliga) ett värmevärde, vilket e-böckerna inte har. Den energi som satts in i boken under dess tillverkning, finns alltså lagrad i den. E-böckerna kräver däremot hela tiden elektricitet då man läser dem. Tryckta böcker kräver inte heller någon apparatur eller några tekniska arrangemang för vilka det inte finns några garantier att de fungerar om hundra år. Vad blir mer ekologiskt? En uträkning är förstås omöjlig att göra, men få tänker ens på det ovannämnda. Till allt detta kan förstås ännu läggas att tryckta böcker är inrednings- och statusföremål på ett helt annat sätt än en lista på Ipaden, hur lång den än är. Tryckta böcker har betydligt större sex-appeal.

Man får alltså innerligt hoppas att nätbaserad media är ett tillägg till fysisk media, inte dess ersättare. Progressionen i utvecklingen är nog knappast så linjär som redaktörerna vill få det till – men det är klart att då man vill få läsare och klick på webben är det frestande att måla allt i ljuset av en ”kamp”, där den ena parten måste utgå med ”segern”. Jag misstänker dock att det i dagens värld inte alls är så enkelt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar