onsdag 13 februari 2013

Postia Pappi Jaakobille (2009)

Klaus Härös film Postia Pappi Jaakobille är en nätt liten vinjett om ett människomöte en sommar 1973. Utsökt fint fotografi, snygga rollprestationer (med kanske ett litet undantag för postiljonen).

Kaarina Hazard, Jukka Keinonen
Filmens lugna tempo fick mig först orolig; skulle man åter få se en inhemsk "konstfilm" med oändligt utdragna scener (ni vet: människor som bara stirrar, kråkor i en risig björk, mörka moln på horisonten, regn som droppar på olika håll, allt det där) Helt klarar sig Härö inte utan detta (några klischéaktiga bildval kvarstår), men han förstår åtminstone att inte i onödan förlänga hela filmen, den löper på endast 74 minuter. Bra så! När storyn är slut, är den slut. Upplägget och filmens vändning (som jag inte avslöjar) är inte speciellt komplicerade, och skulle egentligen bara räcka till en novellfilm på 30-40 minuter. Härö levererar 35 minuter utöver det, utan att vi blir uttråkade.

Nu hör jag till dem som tycker att det var slut på bra finsk film någongång på 1970-talet. Klaus Härö måste jag kanske ändå placera på samma linje med Risto Jarva - som fortfarande är min favorit. De har båda samma mänskliga inställning till människor.

Såg den på DVD. Ovanligt snyggt och skarpt kodad mpeg2, uppkonverterad i min Blu-ray-spelare till 1080p såg det nästan HD ut. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar